Ett VIKTigt beslut

I Aftonbladet hade en man skrivit in och bett om råd då det alltid blir bråk på nyårsaftnarna när hans fru vill att han ska ge som nyårsklöfte att börja banta och han vägrar. frågan han ställer är om han ska ge igen med samma mynt och kräva att hon ska lova att göra en bröstförstoring i nyårslöfte då hon alltid klagar över sina små bröst.

Personligen tycker jag inte att han ska göra på det sättet, det lär ju inte leda till ett trevligare nyårsfirande. men tanken i sig är väldigt intressant. för jag tror att motivationen att gå igenom en bröstförstoring man inte vill göra är lika hög som att gå igenom en viktminskning man inte vill göra. jag förstår att frun är orolig över hans vikt, men hon kan inte med tjat tvinga honom att gå ner. Då skulle jag varit smal som en stick ai skolan när jag hade massor av mobbare och skolsköterskan tjatandes på mig. Det ger inte motivation utan istället blir man ledsen eller om man är rebelliskt laggd, att man gör tvärtom vad de vill för att man inte vill lyda helt enkelt.

Lina och Jag kallade den här bloggen för ett viktigt beslut därför att vi själva tagit varsitt beslut om att gå ner i vikt. Det var vi själva som tog beslutet, ingen annan tog det åt oss, och det har ju funkat, vi har gått ner under året i vår egen takt, och vi ser båda en framtid med viktnedgång och som normalviktiga.

Den Björn som skrivit in till aftonbladet måste välja själv vad han vill göra med sin egen kropp. Skulle han försöka gå ner för fruns skull, så skulle det inte gå bra för den verkliga motivationen skulle inte finnas där. Det är lite samma sak som med min mamma, jag vill inget hellre än att hon ska sluta röka, jag har  under hela livet tjatat på henne, tagit hem broschyrer, skaffat böcker och motivations cd, men hon röker ändå och jag har insett att det är hon själv som måste välja när elelr om hon vill sluta amnnars så går det inte. så numera tjatar jag inte om det mer, och då har hon själv börjat tala om att sluta, sen om hon gör det, är hennes ensak.