Blängsylta
Jag har mycket att skriva, men glömmer bort och sen när jag väl ska skriva så blir det bara blaha.
Gör ett försök nu.
Det går okej. Jag sköter mina frukostar, lunchar, mellisar, kvällisar och mat och allt. Jag sätter mitt mål med minst 3 långpromenader i veckan. Ibland gör jag lite avslappningsövningar hemma. Ibland tar jag trapporna istället för hissen när jag ska på projektet (det ligger högst upp).
Ibland skiter jag i detta och äter socker, socker, socker, extraråmycket kolhydrater och fett. Ibland är jag så duktig att jag vägrar allt sött, fett och "fel". Jag försöker att hitta en balans och jag försöker att hitta alternativa vägar eftersom jag inte är beredd att ge upp sötsaker helt, eller vissa maträtter/produkter helt. Jag vill kunna ta en tårtbit utan att tänka/känna att jag är en dålig människa eller att "oj, nu går jag nog upp 5 kg". Ibland är jag lat, ibland är jag bekväm. Ibland bryr jag mig helt enkelt inte.
Jag fattar att allt skulle (kanske) gå så mycket snabbare om jag skippade den där chokladkakan, den där bullen, eller den där extra smörgåsen... Men för mig handlar det inte om att det ska gå fort, att jag ska tvinga min kropp att gå ner 14 kg på 14 veckor. Jag vill hitta en bra balans, och då måste jag experimentera, prova, få bakslag, få glädjeskutt och få använda mig av karta för att hitta MIN väg.
Jag tycker det låter sunt i min hjärna och så får det bli.
För övrigt var jag och mamma ute på långpromenad idag och jag förstår fan inte vad det är med folk som GLOR såinåthelvete?! Har ni aldrig sett en tjockis gå utan att flåsa eller? Okej, jag flåsar, men inte så jävla mycket att jag låter som en valross.
En del åker förbi med sina bilar och halvt vänder sig om för att glo! What's up with that?!
Okej. Antingen är jag a) jävligt het b) ful som en hund eller c) värd att glo extra på (= alternativ a)
Har ni käkat blängsylta med tittsås?
Det är väl en sak att man tittar på andra - det gör ju jag också, men när man GLOR så blir jag faktiskt jävligt förbannad. Den här gången muttrade jag mest, men andra gånger har jag inte haft lika mycket tålamod - då har jag pekat ett fint och redigt "fuck you" till den som glor. Omoget, of course. Men vill du att jag ska bete mig vuxet? Ja, men så sluta att glo då!
Hursomhelst. Nu är det jag, duschen & bodybutter som gäller.
Hejs!
Tycker du är sund som inte går ner för fort. För mig är det liksom allt eller inget, antingen blir det 1400 kalorier om dagen eller så frossar jag, -ingen balans alltså.
Jag har dessutom GÅTT UPP i vikt, eftersom jag äter mer ju hårdare jag vill 'banta'. Tror din metod är den rätta faktiskt. Psyket mår bättre av det också, annars får man lätt fixidéer. Tycker du är skitduktig och jag är riktigt avis!
Egentligen håller jag med, fast jag praktiserar ju inte den läran för tillfället. :P Jag måste avhålla mig, annars spårar jag ur för lätt och äter FÖR mycket. Men som sagt det är nog ett sunt sätt att se på sitt ätande. Men, vill man gå ner i vikt så kan man ju ta en mindre tårtbit och inte äta godis riktigt lika ofta som förut iaf :)
Jävligt sick med folk som stirrar så ögonen nästan håller på att fara ut från sina hålor... Skulle lätt också ge dem fingret!
M: Ja, jag försöker intala mig att det är rätt men det är inte alltid så lätt med tanke på hur många metoder det egentligen finns. Och media sprutar ju ut en ny metod i veckan... men, ja. Jag försöker. :)
Och tack! :)
Emma: Precis, det är så jag tänker.
En mindre tårtbit - hellre det än ingen alls. Och tar jag tårta kan jag avstå från godis (vilket jag iofs redan slutat med, förutom lakrits vid PMS ;)).
Men det är svårt ibland, ibland sitter man där med sin bulle och är så sjuuukt sugen - och så säger den lilla rösten inne i ens skalle: jävla tjockis! :/
Ja, det där med att glo är jag van med. Dels stirrar väl folk för att jag är tjock och ojsan, en tjockis rör på sig - det var fan inte igår, typ.
Sen bor ju jag i en liten håla, och tydligen glor folk extrajättemycketmer i hålor än större städer.
Så fingret - det är min vän! ;D
