2008-10-22 | 16:11:26
Anna gymmar
man ska väl inte ropa hej förräns det blivit en vana, men jag är ändå grymt glad över att jag kommit över barriären och börjat träna igen. jag vet att styrketräning i sig inte är förbränningsträning, men jag älskar att styrketräna och i det långa loppet förbränner man mer i vila om man har muskler så... planerar att fylla på med mer konditionsträning efter hand, kanske ta ett extra konditonspass på gymmets maskiner då och då också.
Min träningsbakgrund är sådan att jag hatade allt vad träning hette fram tills jag var runt 13-14 år och fick börja styrketräna på gym (för låg ålder egentligen, men jag har problem med fötterna, så jag fick börja på ett sjukgymnastik-gym). Där utvecklade jag en kärlek till träning och blev därigenom mer aktiv även på gympalektioner i skolan etc. jag började också gå promenader (bland annat tillsammans med Karolina, jag kan rekommendera henne som promenadsällskap, vi hade jätteroligt). och jag tränade på ganska bra tycker jag, blev kanske lite mindre träningsaktiv i gymnasiet till förmån för teater (och fester och pojkvänner), men jag gick ändå mycket prommenader, fortsate att styrketräna då och då tills det gymmet stängde, brukade gå och simma varje fredag och under någon/några terminer (minns inte hur många) så gick jag på korpens intensivgympa och varje sommar gick jag på gratis sommargympa utomhus.
När jag flyttade hemifrån hände något. Ny stad där jag inbte kände så många människor, jag var rädd för at gå ut ensam och gå på kvällarna osv. jag började i två omgångar på ett gym men lyckades inte hålla i det. har i omgångar promenerat en del, tränat hemma med motionscykle och crosstrainer har till och med tränat yoga (tycker jag var starkt av mig då jag gjorde det när jag var som tyngst), men det har liksom inte lyckats hålla i sig. jag har tappat motivationen och återgått till mitt mer stillasittande liv, det mest regelbundna träningsinslaget har varit vårruset, som jag och en vän genomför varje år. men jag ska se till att det blir ändring på det nu. i måndags började jag träna med en ny attityd; att inte gå ut så hårt i början utan ta det lite lugnt för att sen öka på. jag hoppas att det hjälper. har en träningskompis som verkar väldigt motiverad också, så jag hoppas att vi ska kunna peppa varandra.
Min träningsbakgrund är sådan att jag hatade allt vad träning hette fram tills jag var runt 13-14 år och fick börja styrketräna på gym (för låg ålder egentligen, men jag har problem med fötterna, så jag fick börja på ett sjukgymnastik-gym). Där utvecklade jag en kärlek till träning och blev därigenom mer aktiv även på gympalektioner i skolan etc. jag började också gå promenader (bland annat tillsammans med Karolina, jag kan rekommendera henne som promenadsällskap, vi hade jätteroligt). och jag tränade på ganska bra tycker jag, blev kanske lite mindre träningsaktiv i gymnasiet till förmån för teater (och fester och pojkvänner), men jag gick ändå mycket prommenader, fortsate att styrketräna då och då tills det gymmet stängde, brukade gå och simma varje fredag och under någon/några terminer (minns inte hur många) så gick jag på korpens intensivgympa och varje sommar gick jag på gratis sommargympa utomhus.
När jag flyttade hemifrån hände något. Ny stad där jag inbte kände så många människor, jag var rädd för at gå ut ensam och gå på kvällarna osv. jag började i två omgångar på ett gym men lyckades inte hålla i det. har i omgångar promenerat en del, tränat hemma med motionscykle och crosstrainer har till och med tränat yoga (tycker jag var starkt av mig då jag gjorde det när jag var som tyngst), men det har liksom inte lyckats hålla i sig. jag har tappat motivationen och återgått till mitt mer stillasittande liv, det mest regelbundna träningsinslaget har varit vårruset, som jag och en vän genomför varje år. men jag ska se till att det blir ändring på det nu. i måndags började jag träna med en ny attityd; att inte gå ut så hårt i början utan ta det lite lugnt för att sen öka på. jag hoppas att det hjälper. har en träningskompis som verkar väldigt motiverad också, så jag hoppas att vi ska kunna peppa varandra.
2 Kommentarer
Lina:
Hahaha, jag minns en del av våra promenader... jisses så vi gick och gick och gick. Och balsamet! KRÄK! Haha!
Kul att du börjat gymma, det kanske jag skulle börja med... iaf efter operationen. Vem vet? :)
Anna:
Det tycker jag vabsolut att du ska göra! Och så borde du börja dansa igen, för du var jätteduktig!!!