2008-09-09 | 11:22:18

Vägning - 9 september

Vägning - 9 september: -0,8 kg
Total viktminskning sen 1/1-08: -7 kg

Men vaaa? Jag är ju supermegaultrasvälld och fläskig så hur fasen kan jag ha gått ner 8 hekto?! Jag begriper det inte? Eller är det bara en känsla, att kroppen KÄNNS svullen? Jag tycker ju att jag ser ut som en gravid flodhäst i spegeln? Ja, konstigt är det. Och JA, jag är glad! :) (Inte för att jag är svullen utan för minuset!)
Jag var så inställd på att ha gått upp att jag höll på att börja grina när hon sa minus... haha. Jösses. 
Nu gäller det att kämpa vidare resten av året och hoppas på en kallelse inom ett par månader... holy smoke!

Jag har lite planer på att skriva ett inlägg om operationen också och vad det innebär. Det kanske finns ett intresse i att vilja veta mer, vad jag egentligen ger mig in på?

Nästa vägning: 7 oktober

PS. Anna! Om du läser här, jag har fått ditt mail och svar kommer! DS.
2008-09-08 | 18:23:45

Jag vill inte väga mig :(

Imorgon är det som bekant vägning och jag vill inte!
Anledning: min mens är helt uppfuckad, får en liten blödning som försvinner och kommer tillbaka. Jag är supermegaultrasvälld och har säkert gått upp något kilo sen sist, vilket känns jäkligt fint. Not. Det här är inget ovanligt för mig eller min kropp, men det är så trist när det blir så här tätt inför en vägning. Nåja. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ge järnet inför oktober. För jag tror verkligen inte att jag har gått ner, i så fall skulle det ha skett ett mirakel. (Typ, att jag tappat ett ben eller nåt.)

Det här suger!
2008-09-04 | 09:13:34

Min oro är lite stillad

Ni har kanske sett att jag gnällt lite om operationen och vilken tid det tar med all väntan?

Och i min andra blogg har jag skrivit om en samtal som jag väntat på... Idag, eller ja, för 10 minuter sedan så ringde hon, sköterskan, från avdelningen och uppdaterade mig om läget.

Jag kommer inte att bli kallad till samtal för bedömning än, tidigast i november/december - och hon skulle ringa om det blev återbud för någon annan. Så, med det sagt så kan jag säga att min oro och irritation har lagt sig en hel del.
(Det ramlar in remisser hela tiden sa hon, och många andra patienter går ju före - vilket jag helt klart förstår.)

Om jag har tur och blir kallad i november/december så har det alltså gått 2 år - ganska okej ändå med tanke på att det finns dom som väntat betydligt längre... Men samtidigt, segt - ja, det är det.

Blir jag godkänd för operation innebär det operation i vår - eftersom att när man blir godkänd så går det ganska så jäkla fort. Hilfe!


Att åberopa vårdgarantin går inte då kirurgen i Falun valt att låta sina patienter genomgå ett vårdprogram först innan man blir godkänd. D.v.s. gå ner i vikt under 1 år (trots att han säger 6 månader så betyder det 1 år) - och eftersom att andra sjukhus kanske inte har samma vårdprogram eller "krav" så går det inte att åberopa vårdgarantin. Moment 22 helt enkelt.

Enda alternativet är att betala operationen själv, men vem sitter och ruvar på 100.000 -120.000:- liksom?


Ännu gladare blev jag över berömmet jag fick av sköterskan som tycker att jag gjort det jättebra hittills och visat en jämn och fin kurva! Hon sa att jag verkar ha tagit det i en bra takt och det stämmer ju, för jag märker ju själv att den här takten funkar fint för mig. Så jösses, vad glad jag blev! Jag hade förväntat mig (eller ställt in mig på) att hon skulle säga att jag hade gått ner för lite... men inte! Pheeew.


Så nu ska jag fortsätta kämpa och förhoppningsvis visa minus på tisdag då nästa vägning är! Förvisso går jag fortfarande och väntar på min mens (hur länge har jag väntat nu, 14 veckor eller?!) så jag är brödsvullen och jävlig, men mirakel kan ju ske... kanske. Vi får se. Det är inte hela världen om jag går upp något hekto, oftast går man ju ner efter att mensen försvunnit.


Nu måste jag rusa, ska på morgonträff!

Vi tog ett gemensamt VIKTigt beslut, att gå ner i vikt för att sedan hålla vikten, men har olika sätt att uppnå målet.

Anna använder sig av ViktVäktarnas program som bas.
Lina genomgick en GBP den 10/2 -09.



Båda har sedan bloggens start 1/1 -08 gjort en viktresa nedåt. Under sommaren -09 blev Anna gravid och fick pausa sin nedåtresa. Under graviditeten gick hon upp 21 kg och efter förlossningen i mars -10 är vikten återigen på väg neråt. Linas vikt tickade stadigt nedåt efter operationen. 11/9 -10 nådde hon sin målvikt, och fokus ligger nu på att hålla vikten. Den 24/11 -10 genomgick Lina en bukplastik.



Vi bloggar om viktens mot - och medgångar, om livet i stort, motion, mat & recept, tankar & känslor.

bloglovin
Start: 1/1 2008
Anna:
BMI:

Start: 1/1 2008
Lina: -72,6 kg (-74,1 kg)
BMI: 23.6 (23.1)