Ett VIKTigt beslut

jag minns att det satt en planch utanför skolsköterskans motagning när jag gick i skolan där det stod "frukt är också godis". Jag tänker på det där ibland och funderar ofta över varför i helskotta jag är sugen på godispersikor, skumbananer, gelejordgubbar osv när jag kan äta dessa i deras nyttiga naturliga form, och förutom smakupplevelsen få mig lite antioxidanter och mättnadskänsla på köpet.  jag såg någon intervju med hon Annika Dahlkvist i vilken hon sa att frukt var lördagsgodis. även om jag inte går efter Dr dahlkvist övriga kostråd  tänker jag att man kanske borde äta mer grönsaker än frukt eftersom att frukt är sötare, och att spara de allra sötaste frukterna tillsmanär riktigt sötsugen. Kanske blir det mer lockande att skippa godiset och istället äta frukt om det görs vid speciella tillfällen? Om jag väljer att kalal frukten för godis, blir den godis då? när jag var liten brukade mamma ibland ge mig gurka och säga att det var glassgurka när jag tjatade om glass och vips så var det ju nästan som glass...

 Glassälskande som jag är har jag dessutom genom åren upptäckt följande:

Om man skalar och fryser banan blir den lite glassig i konsistensen, i med ett grillspett och du har en pinnglass för 1-1,5 points beroende på bananens storlek.

Frysta vindruvor smakar som isglass, faktiskt lite som pigelin tycker jag. 10 stycken ger 1 points

Frusta bär mixat med lite lättyoghurt eller soyamjölk blir lite som glass det med. jag brukar inte söta, men vill man göra det kan man söta med honung som innehålelr en massa extra bra grejjer jämfört med socker som bara är socker. ta inte för mycket mjölk eller yoghurt bara, det ska inte bli rinnigt utan mera fast konsistens.
för snacksandet finns det andra knep:

när jag vill ha något saltigare händer det att jag till tv-myset skivar ett päron och äter tillsammans med fetaost (jag brukar ta 3-procentig eller 10 % beroende på hur många points som finns kvar) med 30 g 3%-ig ost (en halv dl) kostar denna blandning 0,5 points, med 10% 1 points

inte frukt men grönsaker: paprika i småbitar är också gott att knapra på, likaså minimorötter. om man vill dippa går det att göra fettsnål dipp med lightfilmjölk, lite ketchup och lite grillkrydda eller vad man nu tycker är gott, köper man färdig dipp behöver den inte blandas ut med gräddfil, det går lika bra med lightfilmjölk, det blir lite tunanre i konsistensen men samkar ungefär likadant.

ibland köper jag sallad i påse och häller över lite vinäger och nån tsk olivolja och kryddar lite, 1 p för olivoljan och det är också gott att sitta och småsnaska på, med lite flingsalt blir det som salladsvariant av chips...nästan :D

fikon eller russin är bra mot riktigt ordentligt sötsug, är sött men återigen inehålelr inte bara socker och färgämne som godis utan även nyttigheter + att det är lattare att begränsa intaget då man vet att man annars blir rejält dålig i magen :D
Det är även jättegott att ta en liten bit mörk choklad, skica ett fikon och äta detta tillsammans. Himmelskt!

Har ni några exempel på hur ni gör godis av frukt eller grönsaker? dela med er!


/Anna

Jag har suttit och tittat på lite bilder i datorn... huuuu säger jag bara.
Jag har funderingar på att lägga ut före- & efterbilder, men frågan är om jag vill lägga ut dem i bloggen till allas beskådan... Ska jag maila ut dem till dem som vill ha? Ska jag lägga dem i en låst blogg? Ska jag högerklicksskydda dem? (Inte för att jag förstår varför någon vill ha mina före- & efterbilder, men...)

Jag själv märker som sagt inte så stor skillnad, mer än lite grann.
Så jag blir så otroligt osäker... Men samtidigt tycker jag ju att minus 16 kg borde synas. Eller minus 28 kg, beroende på kort. Jag trodde mig ha bilder från när jag var som tyngst (137 kg) men tydligen inte.

Får titta om jag har bilder hos mamma & pappa också. Brrrr.

Jag avskyr att vara med på bild, men hur ska jag annars lära mig att se min egen förändring? Jag får se det som terapi och ångestträning.

Samtidigt som jag vill visa upp hur det går för mig så drar jag mig för det, anonymiteten (?) är ganska skön.

Några bilder kommer inte än på ett tag, jag vill nå ett till delmål först + att jag i skrivande stund är PMS-svullen som fyra gravida kossor tillsammans...

Försöker låta mina andra sinnen än smaken att ta mer plats, tänker mig att det är lättare att stå emot en massa onödigt gotte då. Vill bjuda er såklart också. Varsågod, sinnesbordet står uppdukat:

Vi fick en kommentar att bloggen ser konstig ut.
Gör den det? På vilket sätt?

Berätta så ska det åtgärdas! :)

- Det går bättre & bättre med maten. Faktum är att jag numera inte reflekterar särskilt mycket över att jag äter mindre än andra människor. Den mängden jag äter tycker jag inte ens känns liten. I början var det annorlunda, att äta 2 dl soppa med tesked är inte så roligt eller trevligt...

- Jag kan äta det mesta förutom mjukt bröd och livsmedel som har samma konsistens som mjukt bröd (muffins etc; men det äter jag ju ändå inte). Det går bara inte att äta det, antar att det blir för degigt för magen och det i sin tur gör fruktansvärt ont och ger hemska magplågor. Tänk er gallstensanfallssmärta...

- Jag smådumpar lite med jämna mellanrum, men det är helt okej. Jag lider inte av den dumpingen. Givetvis är det inte kul, men jag ser det som så att smådumping är mitt sätt att lära mig. Jag hittar hela tiden något nytt som funkar och inte funkar. Om jag inte testar - hur ska jag veta? Självklart äter jag inte gräddtårta för att testa, utan nu snackar vi om mat och hederliga livsmedel.

- Jag har fått fruktansvärt svårt för korv i alla dess former. Prinskorv, falukorv, grillkorv, varmkorv... Den enda som fungerar någorlunda är chorizo. Kanske för att den korven smakar mer än bara korv? Det är just konsistensen jag har fått svårt för. Brrrr...

- Det var först i förra veckan jag började märka skillnad i spegeln. Men för mig är det fortfarande svårt att verkligen se skillnad, det är lättare att känna. Det jag menar med att känna skillnad är att kläder sitter bättre och skönare. Jag rensar ur bland det gamla lumpet med jämna mellanrum, haha!

- Jag fäller hår som en katt! Det lossar mest när jag tvättar det och borstar det. Vissa dagar lossar det enormt mycket och andra lite mindre. Det lossar däremot knappt ett strå om jag drar fingrarna genom det... Jag vet inte om det är normalt att fälla hår så här kort efter operationen och om den riktiga hårlossningen kommer igång sen, hur mycket mer ska jag då tappa...?

- Mina smaklökar har skärpt till sig! Det här med sura smaker har försvunnit, såvida jag inte äter t.ex. yoghurt som normalt ger en sur/syrligare smak.

- Jag sitter inte längre och stirrar på klockan när jag äter. En måltid ska ju helst ta minst 20 minuter, men numera känner jag mig ganska "inställd" på hur länge jag ska sitta och behöver inte reflektera så mycket. Jag har hittat någon form av takt som funkar bra och det känns jätteskönt!

- Jag har sänkt mitt BMI med 9,9 enheter! Fattar ni?! Jag har gått från BMI 50,5 till 40,6!

- Jag har fortfarande inte plockat fram måttbandet fast jag tänker på det varje dag, i stort sett. Jag har inga mått sen start heller, så ska jag börja mäta mig får jag göra det på 4-månadersdagen eller något och utgå därifrån.

- När det gäller storlekar så händer det inte så mycket, jag pendlar fortfarande mellan 50/52, 48/50 och 46/48 beroende på plagg, affär och material. På byxor däremot har jag gått från 54 till 50! Nästa vecka kanske det är 48... När det gäller BH-storlek har jag minskat 2 storlekar runt om och gått ner en kupstorlek.

- Men det viktigaste: jag ångrar ingenting! Oavsett all smärta, alla tårar, all ångest.

I bloggens begynnelse hette den Ett VIKTigt beslut, två tjocka fastrars viktresa nedåt, eftersom att både Lina och jag är stolta fastrar till varsin liten pojke. varken lina elelr jag hade några egna barn, men nu kan vi tack vare teknikens under få ett barn skapat till oss. Jag kallar henne Lianna, beskåda och beundra:




/Anna

Undrar om man skulle ta och nappa på det här erbjudandet, att prova på motiomera gratis i tre månader...stegräknare har jag redan och går gör jag ju redan, kan vara kul att få lite ny motivation...vad säger du, Lina? ska vi gå med båda två?

Frukost: Smoothie med vaniljyoghurt, mjölk, ananas, banan & havregryn
Mellanmål: Två knäckemackor med ost
Lunch: ½ pocherad laxfilé, 1 ½ dl potatismos, 1 tsk sandefjordssmör, 3 morotsbitar
Mellanmål: 1 kula glass - min mage ville inte ha den, jag dumpade inte men det var inte gott & inte bra, ½ kopp kaffe med mjölk = världens sämsta mellanmål, jag skäms!
Middag: Resterna från lunchen
Mellanmål: ???

Kommentar: Ingen motion idag och världens sämsta mellanmål. Alla dagar kan inte vara bra. Lunchen & middagen är i alla fall bra. Kryddsmör är kanske inte det mest optimala, men det hör ju till själva rätten och 1 tsk smör har då ingen dött av. Även fast jag ska ner i vikt lär jag ju äta fett.

Jag är fruktansvärt sugen på en riktigt smarrig pastagratäng med skinka & broccoli som mamma brukar göra (men även jag). Kanske jag kan lyckas få till den i helgen + recept och kanske en bild också.

Men nu ska jag äta middag, magen mår inte bra - inte så konstigt kanske...

Jenny skrev en intressant kommentar på inlägget om att äta som vanligt :

För mig har "äta som vanligt" blivit att följa viktväktarnas jämnviktsprogram. Jag avser att göra det resten av livet.
Här blir vanligt, det samma som "normalt" (japp ett luddigt begrepp.
Men att gå tillbaka att äta som jag gjorde innan. Det vill jag verkligen inte. För då åt jag fel, och av fel anledning.
Nu äter jag (för det mesta) rätt, och av anledningen att jag är hungrig.

och det är sant, så sant! man måste omvärdera vad som är "vanligt" ätande när man minskat i vikt och vill behålla den nya vikten. En livsstilsförändring måste till, något som inte var vanligt flrut, måste bli det vanliga nu. Hon slog verkligen huvudet på spiken med sin kommentar!!!!

och både Emma och Lina skriver att de inte kommer att gå tillbaka till att äta som förr! Sunda tankar i sunda kroppar, tjejer!!!!

ner40 kg har skrivit ett så bra inlägg om det här med att börja äta som vanligt igen efter en viktminskning att jag blev inspirerad att skriva ett eget. hon hade fått tips om LCHF (?) istället för viktväktarna av en tjeje som prövat båda "metoderna" och gått upp efter viktväktarperioden när hon började äta "som vanligt igen", men tyckte att LCHF passade henne bättre då hon inte blev sötsugen längre. ner40kg svarade att viktväktarna är det som passar henne och att olika metoder nog passar olika människor och att hon inte ser "börja äta som vanligt" som något alternativ efter viktnedgången. och i sitt inlägg fick hon med så mycket som jag ofta tänker på och helt håller med om.

1. Olika sätt att äta passar olika människor. GI,LCHF, viktväktarna, pulver, gastric bypass...det finns massor av olika metoder för att gå ner i vikt, och de bästa är ju de som gör att man går ner i vikt och mår bra under tiden. jag tror att det är individuellt hur detta ska gå till. kroppen behöver olika saker för att må bra, vi är alla olika och känsliga för olika saker och då är det bäst att pröva sig fram till det som passar en själv, så länge man ger kroppen näring och det den behöver.

2. även om viktminskning är målet, så finns det väl inte särskilt många som vill bli tjocka igen efter en viktnedgång, därför måste man fundera över hur man kan behålla den nya vikten, och jag tror att man är klok om man tänker på det redan under tiden man går ner i vikt.

3. Det finns inget "börja äta som vanligt igen" om man vill behålla sin nya vikt, därför tror jag att det är jättebra om man istället för att använda en metod för att gå ner i vikt, använder en metod för att ändra sin livsstil permanent.

Visst sitter mitt överviktsproblem till största delen i hjärnan, men jag skulle aldrig göra en hjärnoperation för att komma till rätta med det. Där går verkligen min gräns. men kanske kan det vara vad som behövs för andra människor? jag tycker att det låter helt galet, men för vissa kanske detta är livsnödvändigt? jag vet faktiskt verkligen inte vad jag ska tycka... man kan vara hur påläst som helst om vad man ska och inte ska äta, man kan få all möjligt tillgänglig hjälp i form av kostråd och magsäcksoperationer, men så länge det sitter i hjärnan så lär det bli svårt att bekämpa. Själv ryser jag av bara tanken på att någon skulle göra någonting överhuvudtaget med min hjärna, den har sina fel och brister ibland, men jag skulle inte vilja ändra den för allt i världen, det är min bästa del av kroppen...

Helt säkert är i allafall att jag tycker att man är på rätt väg för många av oss som vill gå ner i vikt om man fokuserar (minst) lika mycket på hjärnan som på kost och motion.

Idag blev det inget viktväktarna, jobbade när mitt vanliga möte var och hade annat för mig efteråt, ska försöka gå dit nästa vecka.