Ett VIKTigt beslut

- Det går bättre & bättre med maten. Faktum är att jag numera inte reflekterar särskilt mycket över att jag äter mindre än andra människor. Den mängden jag äter tycker jag inte ens känns liten. I början var det annorlunda, att äta 2 dl soppa med tesked är inte så roligt eller trevligt...

- Jag kan äta det mesta förutom mjukt bröd och livsmedel som har samma konsistens som mjukt bröd (muffins etc; men det äter jag ju ändå inte). Det går bara inte att äta det, antar att det blir för degigt för magen och det i sin tur gör fruktansvärt ont och ger hemska magplågor. Tänk er gallstensanfallssmärta...

- Jag smådumpar lite med jämna mellanrum, men det är helt okej. Jag lider inte av den dumpingen. Givetvis är det inte kul, men jag ser det som så att smådumping är mitt sätt att lära mig. Jag hittar hela tiden något nytt som funkar och inte funkar. Om jag inte testar - hur ska jag veta? Självklart äter jag inte gräddtårta för att testa, utan nu snackar vi om mat och hederliga livsmedel.

- Jag har fått fruktansvärt svårt för korv i alla dess former. Prinskorv, falukorv, grillkorv, varmkorv... Den enda som fungerar någorlunda är chorizo. Kanske för att den korven smakar mer än bara korv? Det är just konsistensen jag har fått svårt för. Brrrr...

- Det var först i förra veckan jag började märka skillnad i spegeln. Men för mig är det fortfarande svårt att verkligen se skillnad, det är lättare att känna. Det jag menar med att känna skillnad är att kläder sitter bättre och skönare. Jag rensar ur bland det gamla lumpet med jämna mellanrum, haha!

- Jag fäller hår som en katt! Det lossar mest när jag tvättar det och borstar det. Vissa dagar lossar det enormt mycket och andra lite mindre. Det lossar däremot knappt ett strå om jag drar fingrarna genom det... Jag vet inte om det är normalt att fälla hår så här kort efter operationen och om den riktiga hårlossningen kommer igång sen, hur mycket mer ska jag då tappa...?

- Mina smaklökar har skärpt till sig! Det här med sura smaker har försvunnit, såvida jag inte äter t.ex. yoghurt som normalt ger en sur/syrligare smak.

- Jag sitter inte längre och stirrar på klockan när jag äter. En måltid ska ju helst ta minst 20 minuter, men numera känner jag mig ganska "inställd" på hur länge jag ska sitta och behöver inte reflektera så mycket. Jag har hittat någon form av takt som funkar bra och det känns jätteskönt!

- Jag har sänkt mitt BMI med 9,9 enheter! Fattar ni?! Jag har gått från BMI 50,5 till 40,6!

- Jag har fortfarande inte plockat fram måttbandet fast jag tänker på det varje dag, i stort sett. Jag har inga mått sen start heller, så ska jag börja mäta mig får jag göra det på 4-månadersdagen eller något och utgå därifrån.

- När det gäller storlekar så händer det inte så mycket, jag pendlar fortfarande mellan 50/52, 48/50 och 46/48 beroende på plagg, affär och material. På byxor däremot har jag gått från 54 till 50! Nästa vecka kanske det är 48... När det gäller BH-storlek har jag minskat 2 storlekar runt om och gått ner en kupstorlek.

- Men det viktigaste: jag ångrar ingenting! Oavsett all smärta, alla tårar, all ångest.