Ett VIKTigt beslut

Ett tecken på PMS hos mig är att jag blir pedant. En rysligt elak pedant som vill att allt ska stå snyggt och skina och blänka och gnistra som i städmedlesreklamen. En fördel när man jobbar med att städa, en nackdel när den man bor tillsammans med är antipedant. I vanliga fall (Anna minus PMS) så bryr jag mig inte så mycket om det är lite stökigt, huvudsaken är at det inte är skitigt. Som PMS-monster stör minsta stök (I mitt eget hem) mig (inte i andras hem , inga problem alls faktiskt med hur det ser ut hos andra). Så om ni tänker er att vi har haft ett rum som vi inte orkat göra något med eftersom det ändå "ska tapetseras om", mer än att ställa in dator + en massa saker som vi inte vetat vart vi ska göra av. Tänk er att jag har suttit där inne och arbetat med uppsatsen och verkligen vantrivits med all bråte. Tänk er nu att  det i morgon är dags för detta rum att spacklas och på fredag tapetseras och att alla saker som stått i rummet och retat mig numera står överallt i resten av lägenheten och är stökiga och onödiga och tar plats och stör mig...tänk er det i kombination med att jag drababts av en rejäl PMS,  min antipedante (men väldigt underbara och jättefina och superbästa) make och stressen över att hela eftermiddagen och kvällen när jag skulle arbeta på min uppsats gick åt till att tömma rumhelvetet och insikten om att vi inte kan ställa tillbaka alla saker sen utan måste hitta tid att sortera och slänga/ge bort/spara i förråd.... så just nu sitter jag i det hem som jag vanligtvis älskar och stormtrivs i och vantivs och är sur och arg och en plåga för alla i närheten (maken). Det bara kryper i mig när jag ser alla saker....jag kommer att sova jättedåligt i natt här på soptippen.