2009-02-28 | 20:54:21

Frossarhelg

vi har haft en riktig frossarhelg hitills. igår var det godis och chips när vi var barnvakter och idag har det varit gäster här och vi åt först bröd, ost och kex + två nyttiga viktväktarvänliga röror jag gjort (gästerna visste dock inte om viktväktarvänligheten). Efteråt blev det fika med vetelängd och Tiramisu, grädde i kaffet och mörka chokladpraliner i en ask från Lindt som råkade ligga strategiskt vid kassorna på ICA. Så om jag har gått upp till nästa vägning så är det tyvär inte bara vatten utan renr fross som är i kroppen : ( men så blir det ibland. Nya tag nu (igen).Nu sitter jag och grejjar med upsatsen  medan min man och svåger sitter och gottar sig på makens jobbs relaxavdelning (men jag var där i söndags så jag ska väl inte tycka alltför synd om mig själv:D ).
2009-02-28 | 20:28:15

Smågodiset är slut





Bilden är lånad från
http://karlstad.expressen.se/nyheter/1.1047520/forsokte-smuggla-in-1-3-ton-smagodis


Jag brukar ytterst sällan äta smågodis,  och  nju ska det bli ännu mera sällan. oFör efter varje gång jag gör det konstaterar jag samma sak: det var gott i ungefär en sekund, det är svårt att sluta äta så länge det finsn kvar om mman väl börjat och efteråt mår jag illa, dagen efter brukar min mage förvandla sig till luftballong. I går när vi var barnvakt åt jag smågodis och idag har jag tagit konsekvenserna...

Så härmed deklarerar jag att nu är godiset slut och jag har slutat med smågodis. vill jag ha godis får jag vända mig till lämpligare sorter: mörk choklad, söta frukter (päron, banan, melon, jordgubbar osv, varför äter man egentligen godis med fruktsmak när man kan äta frukt med fruktsmak?), torkad frukt (även om det är mycket coker är det ju näring i också) osv. kanske glass eller fikabröd, popcorn, salta pinner osv, men smågodis: nej tack. Förmodligen kommer jag att äta det fler gånger i mitt liv, men jag tänkert bvegränsa de gångerna hårt, inte för viktens skull utan för att det är onödigt när det bara får mig att må illa.
2009-02-26 | 22:34:20

Hara hachi bu

När jag letade efter blcoket hittade jag många andra saker. bland annat en illustrerad vetenskap som jag sparat ochden innehåller en artikle om hur man blir riktigt riktigt gammal. Som jag minns det så sparades den för att kunna blogga om ett av tipsen i artiklen nämligen Hara hachi bu, äta mycket frikt och grönt och i övrigt tills man är 80% mätt. Det påminner mig liter om viktväktarnas bild ballonger, en är oupplåst, en är lagom uppblåst och en är sprickfärdig och man ska försöka tänka sig att ens mättnad ska likna den mellersta. jag kan tycka att det verkar svårt att veta när man är 80% mätt, menas det mätt som när man känenr sig nöjd elelr mätt som i proppmätt? för är man 80% nöjd så är man ju hungrig till 20% och det måste ju kännas jobbigt, eller är det då man ska fylla på med lite extra frukt och grönt? jag håller mig nog kanske till ballonliknelsen i allafall. men ändå, när är man mätt? jag blir ofta förvånad när jag är nöjdmätt och inte vill ha mer, men jag har blivit bättre på att känna av det och veta när jag inte vill ha mer, men jag äter ändå nästan alltid upp det jag har tagit för mig även om jag klarar mig lika bra utan de sista tuggorna. har funderingar på om man kanske skulle börja lägga upp en lagom portion och sen del aupp den i mindre delar och äta långsamt och känna efter hur mätt man är efter varje del och sedan bara fortsätta äta på nästa del om man fortfarande är hungrig, då kanske man till slut lär sig mer om mättnad?

Mera om hara hachi bu här och här och här. i den sista länken står det att det menas till magsäcken är fylld till 80%.
2009-02-26 | 00:33:34

Block

idag när jag tappat bort blocket, eller rättare sagt i flera timmar på gränsen till nervsammanbrott sökte efter ett jätteviktigt block med jätteviktiga anteckningar om en bok jag annars skulle varit tvungen att läsa om så genomgick jag åtskilliga andra block eftersom jag hade glömt bort hur blocket såg ut. jag älskar att köpa anteckningsblock och anteckningsböcker och pärmar och allt sånt och jag är en sån som ofta återanvänder gamla block, ibland river jag ut sidor och använder de papper som är tomma, ibland fortsätter jag bara där det finns tomma blad (jag har således väldigt många block i min ägo, en del härstammar ända från mellanstadiet) .

I väldigt många av blocken så fanns det gå-ner-i-vikt-projekt planerade. olika fiffiga sätt som skulle motivera mig, uträkningar om hur mycket jag skulle kunna gå ner till det och det datumet osv. i nästan alla block fanns åtminstone en sån uträkning eller en lista över belöningar jag skulle ge till mig själv eller listor över fördelar med att gå ner i vikt. När jag tänker på mina gå ner i vikt-projekt så tänker jag bara på de mest lyckade (ur minskningsynpunkt, ur hålla-viktensynpunkt fanns det bara ett som var ganska lyckat ett tag) men jag glömmer bort alla oavslutade projekt, då jag kanske gick ner några kilon men inte mer, gick ner ett, gick upp två, eller de som bara planerats men aldrig ens börjats.det fick mig att inse hur mycket jag har lidit av min övervikt fastän jag inte riktigt velat låtsas om det. jag är ju fortfarande inte nöjd, och när uppsatsperioden är slut komemr jag definitivt rulla upp ärmarna och ta i lite extra. jag ska ge fd anna som lämnat sina spår i mina block en present från nutids-anna som heter duga. Jag ska ge henne en rejäl viktnedgång och ett vikthållande liv!

Min man hittade det rätta blocket sen. och jag insåg att jag kanske hade hunnit läsa igenom boken på den tiden jag spenderade med att leta, men å andra sidan hann jag även fylla på pappersåtervinningen en del, och rensa ur en massa låfor i en byrå i garaget. Jag är min man evigt tacksam!
2009-02-25 | 17:51:11

Den som spar hon har

Mamma gjorde en upptäckt igår när hon gick igenom en hög med kläder och tyger bakom symaskinen.
En hög som legat där runt 1-1½ år... Fyra par byxor som var mina! Byxor som skulle ha lagts upp eftersom att jag har minikorta ben. Och nu när vi hittar dem så är tre par för stora (hallelujah!) och ett par satt helt okej, förvisso av typen yogabyxor men ändå. (Jag behöver finbyxor, men hittar inga. Är dom inte för stora så för små, eller för långa, eller för smala, eller för... o.s.v.)
Så nu blir det tvätta, mäta och fotografera och sen Tradera. Förhoppningsvis kan jag tjäna några kronor på dem.

Undrar varför jag inte saknat byxorna? Och varför minns jag inte att jag köpt dem?
Så det kan bli med minnet ibland. Snacka om sviktande...

Den som spar, hon har!
2009-02-25 | 11:27:06

Fiskar beröm

Det är så tråkigt att plugga ensam och inte få highfiva med någon när man varit duktig : )


Därför startar jag härmed det levande  pluggredovisningsinlägget.

Jag har 7 punkter på "Att läsa, skumma, skriva, söka mer information om"-listan när det gäller min magisteruppsats som jag skulle vilja klara av innan veckans slut för att känna mig riktigt nöjd.

Det är av varierande svårighetsgrad och tar olika lång tid (och för att inte slösa mer tid på att förklara vad jag skriver om, det har med Bibliotek, EU-databaser och studenter informationsbehov att göra)så lägger jag inte ut listan, men nedräkningen för mina sju punkter börjar nu. i slutet av varje pluggpass (oftast när jag går och lägger mig) så kommer jag gå in här och uppdatera med hur många punkter som blivit gjorda och så önskar jag mig lite beröm av den som orkar och vill.

Klara, färdiga gå....


(okej, det här har inget med vikt at göra, mer än att jag när uppsatsen är färdig kommer att ha mycket mer tid att lägga på träning och vikt igen + att jag kommer att vara mindre stressad och sitta still i mindre utsträckning än innan, så indirekt har det med vikt att göra viktväktarmötet kommer att få stryka på foten den här veckan i förmån för pluggandet)

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
uppdatering 1 kl 00:13, natten mellan onsdag 25:5 och Torsdag den 26:e:
Genomfört och färdigt: punkt 1.

jag har även varit inne och nosat på punkt 2, 4 och 7, hunnit med att gråta en skvätt över bortappat block och glädjas överdrivet mycket när blocket återfanns igen. nu ska jag äntligen gå och lägga mig, imorgon fortsätter äventyret : )
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering 2 kl 22.07 Torsdag
genomfört och färdigt: ingen punkt

har bara nosat på punkt 2 och sju idag, saker tar alltid längre tid än man tänkt sig och nu orkar jag inte vara vaken längre. Hoppas att jag i allafall ska kunna avsluta dessa två punkter innan jag ska iväg imorgon em/kväll och vakta barn. På lördag är det kalas här men då tänker jag sitta på fm och sen på kvällen i allfall, vem vet, jag kanske kör en helnattare in mot söndag, det kan faktiskt vara mysigt ibland om man har turen att komma in i ett flyt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 3 kl 22.07 lördag
Genomförd punkt. Ingen, nosar fortfarande
ska gå och och lägga mig i sängen och ta böckerna med mig och läsa och anteckna till skrivande imorgon som förhoppningsvis kan slutföra punkt två och sju. då blir punkt 3,4,5 och 6 kvar till början av nästa vecka, vilket känns supertrist, men å andra sidan hör de ihop så och två av punkterna hör verkligen till det jag tänkte skriva nästa vecka, så det kanske inte är så farligt trots allt. igår läste och sökte och skrev jag hela dagen, men jag måste läsa mer. Idag så har vi haft gäster och koncentrationen här på kvällen har inte varit någon höjdare så jag ska som sagt gå ifrån datorn och läsa lite mer på annan plats i hemmet och återkommer till datorn imorgon. tidigt hoppas jag.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 4 måndag 22.42

unders söndagen och idag gick väl inte mycket som planerat om man säger så, men jag blev lycklig då jag upptäckte att det fanns en bok jag behövde på lokala biblioteket, så jag var dit och lånade den. halva punkt sju är färdig i allafall, och jag ska ta tag i punkt två nu och jag komemr att jobba intensivt med punkt sju och två imorgon, för att onsdag, trosdag och fredag jobba på 3-6 och resten som jag från och med nu kallar punkt 8 och 9 och de är RIKTIGT STORA punkter som kommer att ta lång lång tid, men i dem ingår exempelvis 3 och 4 så...mitt mål är att vara klar med allt skrivande senast lördag, gå ut och festa på personalfesten, vila söndag och småfixa med resten under nästa vecka . formalia, textflyt, osv. det värsta är att jag snart måste komma på ett namn till allt, det är bland det svåraste jag vet, mina uppsatser får alltid så dåliga titlar.
----------------------------------------------------------------
Uppdatering 5 Tisdag natt 01.55
Jag är inte färdig med punkt 2 och 7, men nästan med punkt 7 och tvåan är på god väg. tröttnade när jag höll på så jag började jobba med punkt 8 istället och kom ganska långt tycker jag. Nu ska jag sova lite, sen ska jag upp jättetidigt imorgon och fortsätta.

2009-02-25 | 00:05:34

Fina Lina

I brist på egna viktreultat och klyftiga tankar att redovisa (just nu tänker jag ju mest på min uppsats) så vill jag bara kommentera Linas resultat. Människan har gått ner ett helt dagisbarn sen starten 1/1 2008 och ÖVER 6 KILO har försvunnit de senaste två veckorna efter operationen. Ett blixtsnabbt resultat som kommer att följas av mera. och det är henne väl unt , det är så roligt att se att allt det som operationen innebär  averkligen ger resultat! Jag tycker att det är jättehäftigt att ha fått varit med ändå från början när det gäller denna förändring, det är spännande och jag lovar att när Lina och jag nått våra målvikter så ska jag dra med henne på något riktigt roligt som belöning för att hon är en förebild i kämparglöd.
2009-02-24 | 13:03:33

Vad händer viktmässigt?

Några av er därute undrar kanske hur det går rent viktmässigt?
Idag var första gången jag vägde mig (hos sköterskan) sedan jag åkte hem, på en fungerande våg - eftersom mina föräldrars våg inte riktigt vill vad jag vill, d.v.s. fungera normalt.

Så, resultatet:

Vikt vid inskrivning: 124 kg
Vikt vid utskrivning: 120,7 kg (-3,7 kg)
Vikt idag: 118,3 kg (-2,4 kg)
Med andra ord: -6,1 kg sen operationen
Total viktminskning: -18,8 kg

Jag har alltså rasat 6,1 kg på två veckor! Sjukt!
Det känns främst i benen, smalbenen. Förmodligen hade jag en hel del vätska i benen som försvann under sjukhusvistelsen p.g.a. katetern och flytande föda.
Mina föräldrar ser andra skillnader, förutom benen, ansikte, mage och lår. Men det tycker inte jag. Jag blir glad den dagen jag slipper se min dubbelhaka, haha!

Men det är fantastiskt roligt att det går neråt, och att min kropp fungerar!
Jag har ett delmål, eller en dröm rättare sagt och det är att komma under 100 kg. Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att nå dit och jag tänker inte sätta något datum för jag vägrar att stressa fram ett resultat.
Nu tar jag en dag i taget och det får räcka som prestation.

Jag är så jävla nöjd hittills så det är inte sant!
Faktum är att jag inte riktigt fattar att jag har gått ner mer än 18 kg...

Nu: vila.
2009-02-24 | 12:54:23

Agrafferna är borta!

Äntligen!
Agrafferna har varit som en dragkedja på magen så riktigt skönt att slippa dem nu.
Kan säga att det sved en del när hon plockade bort dem, ungefär som när någon nyper en i skinnet... sviiid. Är fortfarande lite öm och stel, men det blir ju som sagt bättre ju mer tiden går.

Tänk att det redan är två veckor sedan operationen! Galet.
Känslorna är lite uppochner och det är svårt att ta in vad jag verkligen gjort och vad jag verkligen har gått igenom. En dag ska jag kunna säga att det var värt det, för just nu har jag dagar då det inte är värt det.
Men livet blir inte solsken bara för att operationen är över.

Nu ska jag uppdatera er med min vikt!
2009-02-24 | 08:34:14

Sömnproblem

har märkt av en otrevlig stresseffekt hos mig, jag blir jättetrött och sommnar framför TV:n när jag äntligen gör något som bara är för avkoppling för att vakna två timmar senare och inte kunna sommna om igen förräns vid 3-tiden i natt. låg vaken och bara tänkte och orade mig. Krävdes säkert hundra "Allt jag behöver kommer till mig"- affrimationer för att jag skulle slappna av så passa att jag somnade. Har varit så nu till och från under de senaste veckorna vilket medför att jag är en zombieaktig uppenbarelse på morgonen och att det är segt att komma igång. Idag lyckades jag komma upp vid 6 i allfall, hade kaffevakt så jag var tvungen : )

promenaden igår blev trevlig, skönt att träffa någon utanför familjen för en gångs skull : ) men det märks att jag inte tränat på länge, jag var helt slut efteråt och har lite träningsvärk idag, något jag INTE brukar få när jag proemenrar, så det är väl symptom på att jag måste komma igång med det mer regelbundet igen + att jag behöver hamna på gymmet om jag inte ska dö av dålig konfition under vårruset : )
2009-02-23 | 16:02:49

Tröttast i stan

Ja, det är nog jag det.
Imorgon är det två veckor sedan operationen men jag är fortfarande lika trött som om jag var nyopererad. Förvisso går det lite uppochner, vissa dagar är jag lite piggare men andra dagar är jag som en zombie som inte orkar kamma håret. Och ja, operationen är stor och det tar på krafterna. Lägg därtill psykiska spänningar, oro och ångest och tröttheten fördubblas.

Men ärligt talat börjar jag bli trött på tröttheten.
Fuck you, liksom.
Frisk luft och motion, i all ära - men just nu blir jag bara tröttare av motion.

Jag tror att min trötthet beror på att jag inte får i mig all vätska jag behöver. 1,5-2 liter vätska (helst vatten) per dag är skitsvårt när man inte kan dricka mer än matskedsstora klunkar åt gången.
Som bäst hamnar jag som sagt på runt 1 liter, ibland 1,2. Även om jag planerar hur mycket jag ska dricka mellan varje mål så är det svårt. Ibland önskar jag att det fanns tillfälligt dropp att koppla på sig...

Nåja. Jag fortsätter att vara optimist och tro att allt blir bättre, snart.
Imorgon blir det i alla fall lite roligare: agrafferna ska bort! Äntligen!
2009-02-23 | 13:13:20

Läget? stessad!

Blir inget gym ikväll, min muskelbyggarpartner har ont i ryggen så vi satsar på en promenad istället, kan vara bra det också, då kan vi prata och planera lite inför intensifieringen av vårrusetträningen. Idag har jag ont i magen. Troligtvis lika delar stress som intag av för mycket mat som magen inte är van vid igår. men fy för 17 vad stressad jag är över den här uppsatsen, rädslan finns där hela tiden att jag inte ska klara det, men det är inte ett alternativ, på nåt sätt ska jag styra det här uppsatsprojektet i hamn!!!! Förmiddagen har ägnats åt litteratursökning och utskrivning från datorn, jag prisar internets grundare just nu, tänk vad fantastisk det är att kunan söka information hemifrån och printa ut på sin egen skrivare elelr söka fram i databaser och bibliotekskataloger och sen kunna gå iväg till bibblan och låna det man behöver. Eftermiddagen ska ägnas åt litteraturstudier. men jag är stressad så fruktansvärt stressad, jag ska inte tänka på det för då känner jag hur jag näsna börjar hyperventilera. Mitt bästa antistressmedel är att jobba på och försöka eliminera det som stressar, men riktigt avkopplad är jag nästan aldrig. stress kan ha en negativ inverkan på vikten också har jag hört. Nu ska jag försöka dämpa stressen lite med uppsatsarbete!
2009-02-22 | 12:06:47

Gym imorgon

imorgon blir det troligtvis gymmet igen! som jag har längtat. jag har inte riktigt kunnat hålla mig måste jag erkänna, även när jag var som mest sjuk så satt jag på sängkanten med mina handlar och körde lite....: ) fast nu märks det att det gått ett tag sedan jag tränade ordentligt, för jag komemr på mig själv med att tänka att jag inte orkar. men det är bara att ta sig i kragen, för jag vet att när jag väl nkommer dit kommer jag inte vilja vara någon annanstans.

nej nu måste jag sticka från datorn, idag är det ju kalstämmning här i huset : )

hej så länge!
2009-02-22 | 12:03:45

God potatis

Skär potatisen i lagom stora stavar. koka i saltat vatten tills den blivit lagom genomkokt. Häll upp i en form och häll över äppelcidervinäger, lite olivolja och krydda med grillkrydda.

smaskens till hamburgare!

(vi la ner stavar av parika, lite tomater, lite lök (som vi kokat med potatisen) och gröna bönor i formen också och åt tilldsammans med hemgjorda hamburgare med salladsblad omkring istället för bröd)/Anna
2009-02-22 | 11:59:59

Grattis maken

Idag fyller min make och stora kärlek år vilket innebär att pointsräknandet kommer att bli lidande idag.

han fick frukost på sängen av mig med rostat bröd, färsk frukt, hemgjord glass, kaffe, ägg osv. Även jag åt friskt av denna frukost och fick ont i magen, såklart :D Min mage är ju van vid gröt på morgonen, inte vitt bröd (det ärter jag nästan aldrig). i present fick han två hemmagjorda kort av mig, det ena med en gåva och det andra med ett löfte. Gåvan består av en weekendresa tillsammans med mig till valfri stad. Löftet består i att jag sagt ja till en av hans hetaste önskningar och begär: en platt-tv (jag ryser bara jag tänker på det, jag hatar allt sånt framtidigt, jag gillar tjocka tv-apparater som står stadigt på en tv-bänk, en platt-tv på en vägg kommer att göra mig supernervös, men det är en av väldigt få inredningsönskningar min make uttryckt och efter mycket motstånd har jag nu alltså gett med mig, med villkoret att vi väntar tills vi fått färdigt "vardagsrummet/kontoret", det ska tapetseras och fixas där inne, så det lär dröja innan vi tittar på platt-tv:n. Då hinner vi dessutom spara undan lite slantar till den OCH jag hinner vänja mig vid tanken.

Vi tjuvstartade firandet igår med lite  mousserande vin, vi hade en flaska i kylen som legat sen vi gifte oss 2007, den smakade lite starkare än vanligt, men ananrs bra. ett glas mousserande torrt vitt vit mosvarar 2 points. Vi gjorde god mat också, ska nog slänga in ett recept på det snart.

jag ser verklogen fram emot att komma i väg på en liten weekend-resa, det ska bli jätteskönt. Vet inte när och vart än, det får maken bestämma.
2009-02-21 | 19:09:47

Dagens

Frukost: 2 dl yoghurt med jordgubbssmak
Mellanmål: ½ äpple
Mellanmål: ½ dl pro-viva
Lunch: ½ dl kycklinggryta, ½ dl ris, 2 msk grönsaksblandning
Mellanmål: 1 apelsin (hinnfria klyftor)
Middag: 1 liten bit köttfärspaj, 2 tsk crème fraîche
Mellanmål: ???

Kommentar: Idag har det varit en bra dag, ingen dumping och inga illamåendekänslor alls. Skönt! Var ner på stan med mamma en sväng för att byta en kedja till ett halsband jag fått + handla lite, och jag blev vansinnigt trött av den stunden eller timmen rättare sagt. Lite juice när jag kom hem fixade dock till blodsockret!
Funderar på att köpa mig hantlar från Ellos (och utnyttja en saftig rabattkod, såklart) - jag är ingen gymtjej och vägrar att gå till en gym i den här "stirra-ut-tjockisen-som-försöker-träna"-hålan...
Vad kostar hantlar på sportaffären, någon som vet?

Nu ska jag fundera ut ett bra mellanmål till Melodifestivalen. Ibland är det riktigt trögt i skallen att komma på något bra eller gott, speciellt när man inte är sugen eller hungrig på något men ändå måste äta.
Känner mig fruktansvärt trött på pro-viva och fruktsoppa, för att inte tala om soppor (trots att jag inte behöver äta soppa så blir det ganska soppigt ändå) över huvud taget... haha!

Men bara så att ni vet - jag ångrar ingenting! ;)
2009-02-20 | 17:48:02

Dumping

Vad är dumping?

Svar: Ett måltidsrelaterat besvär. Dumpingbesvär anses bero på att magsäcken tömmer sig alltför hastigt, varvid tunntarmen överbelastas. Besvären kan komma genast efter måltiden (tidig dumping) eller 1 - 2 timmar senare (sen dumping). Fyllnadskänsla, illamående, kräkningar, matthet, yrsel, kallsvettningar, magknip, hjärtklappning och svaghetskänsla är vanliga symtom.
Ofta måste man gå och lägga sig en stund och symtomen försvinner då på 10-15 minuter, eller längre. Detta kan låta ganska beskedligt men i praktiken upplever dock många opererade detta som mycket obehagligt.
Antingen har man, som jag förstått det, ätit för fort, druckit till maten, ätit för fett eller för mycket sött (socker). Sen reagerar vi alla på olika livsmedel, såklart.

Jag har dumpat ett par gånger nu och på lite olika livsmedel samt att jag druckit till maten (fy!) och ätit lite för fort.
Min första dumping hade jag på sjukhuset och den kom av en fruktkräm som var alldeles för söt och sockrig. Dumpingen kom ganska omedelbart och visade sig i form av yrsel, kallsvettningar och trötthet. Efter ca 30 minuters vila var det bra.

Hemma har jag dumpat på smoothie (färdig från affären) som gav mig yrsel och trötthet. Vidare har jag dumpat på siktkaka (bröd) och fiskbullar (jag ville prova, men tyckte inte om och "tur" att jag dumpade...).

Jag måste ju prova mig fram och se vad jag tål och inte tål, så jag räknar iskallt med att få dumpa ett antal gånger till i livet innan jag med säkerhet kan säga vad jag tål och inte, om man någonsin blir säker?
Förvisso skulle jag aldrig äta något som jag medvetet fattar skulle ge mig dumping nu, som t.ex. gräddbakelser och sånt.
Och hittills har mina dumping-attacker varit ganska milda, vilket jag är tacksam emot.
Hoppas att jag slipper uppleva dumping deluxe...

2009-02-19 | 14:17:28

viktväktarvägning 11 19/2 2009

Viktväktarna:
start: 29/10 2008
Vägning nummer (from veckan efter start):11
Viktminskning denna vecka (sen förra vägningen den 5/2): - 0,5 kg
Viktminskning totalt sen viktväktarstart: 8,5 kg.
Viktminskning totalt sen bloggstart 1/1 2008: 12,5 kg.
Nästa vägning: Nästa Torsdag, den 26:e
Antal stjärnor (sen start): **

Kommentar: med tanke på vattenansamlingen i kroppen, att jag inte tränat eller överhuvudtaget rört på mig särskilt mycket de senaste veckorna så tycker jag at det var ett bra resultat, även om det sträcker sig över två veckor. Håll tummarna att jag lyckas gå ner 0,5 kg till nästa gång och kniper mig en guldstjärna till!!!!
2009-02-19 | 10:52:44

Hur äter jag?

Här kommer några exempel på hur en matdag kan se ut för mig:

Alternativ 1

Frukost: 1 dl filmjölk, ½ banan
Mellanmål: 1 knäckemacka med ost
Lunch: 2 dl fisksoppa
Mellanmål: 1 dl jordgubbar
(Mellanmål: ½ knäckemacka med ost eller korv)
Middag: 1 dl potatismos, 1 prinskorv, lite ketchup
Mellanmål: 1 dl pro-viva
(Mellanmål: 1 dl mango)

+ vätska (jag får i mig ca 1 liter, men ska helst dricka 1,5-2 liter)

Alternativ 2

Frukost: ½ dl yoghurt, ½ rostad grov smörgås med ost
Mellanmål: 2-3 kalla köttbullar
Lunch: 1 dl potatismos, 2-3 köttbullar, lite sås, lite lingonsylt
Mellanmål: ½ knäckemacka med ost
(Mellanmål: ½ äpple)
Middag: 1 skiva blodpudding, lite lingonsylt
Mellanmål: 1 dl fruktsoppa
Mellanmål: ½ äpple

+ vätska (jag får i mig ca 1 liter, men ska helst dricka 1,5-2 liter)

Alternativ 3

Frukost: 1 dl yoghurt, ½ dl mango
Mellanmål: 2-3 kalla köttbullar
Mellanmål: ½ dl pro-viva
Lunch: 1 vegetarisk vårrulle
Mellanmål: 1 dl jordgubbar
Middag: 1 ½ dl grönsakssoppa, ½ knäckemacka med ost
Mellanmål: ½ banan
Mellanmål: ½ dl pro-viva

+ vätska (jag får i mig ca 1 liter, men ska helst dricka 1,5-2 liter)

Jag äter mellan 6-8 ggr per dag och det brukar gå i snitt 2-2,5 timmar mellan varje mål. Däremellan försöker jag dricka mycket vatten eller lättdryck, men det är svårt att komma upp i 1,5-2 liter. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden.
Det som gör det svårt att få i sig all vätska är att jag inte "får" dricka till maten (eftersom maten då blandas med vätska och skjuts ut snabbare i tarmen + att upptaget av näring minskar) samt att när jag dricker så ska jag dricka med små klunkar.
Jag provar mig ständigt fram och att smutta lite vätska till maten går bra, men blir det för mycket så får jag dumpingkänslor direkt. Jag kan klunka 2-3 normalklunkar med vatten men inte mer, för då gör det ont i hela magen.

Det är svårt att få i sig alla mängder mat också, speciellt eftersom jag blir mätt efter 3 teskedar med mat. Men det gäller att äta sakta och tugga noga, och vila mellan tuggorna. Och att vara envis och ihärdig. All näring är ju viktig näring i och med att min nya magsäck är miniliten (20 ml).
2009-02-19 | 00:25:09

Anna Träsk

Jag skulle just nu kunna byta efternamn till träsk, jag har samlat på mig så mycket PMS-vatten att det känns som att hela kroppen bara skvalpar, och det känns som att kroppen snart kommer att bete sig som riktig träskmark ni vet, det ser stabilt ut men man kliver där och så sjunker man ner i vatten. kul när man ska skvalpa sig iväg till viktväktarna imorgon :(

2009-02-18 | 21:29:00

Min operationsberättelse

Det här är en lång berättelse, så avsätt tid...


Dag 1, Inskrivningsdagen


Avfärd från Avesta vid 11-tiden och det blev en mycket nervös bilresa. Efter halva vägen var vi tvungna att stanna då jag höll på att kräkas av nervositet, men efter lite (mycket) luft och djupa andetag så gick det bättre. Kommer fram ca 12 till Falu lasarett så jag är lite tidig då inskrivningen är 12.30.

Lite kisspaus och sen hissen upp tillsammans med mamma och pappa. Givetvis finns det ingen skylt där det står var Kirurgens inskrivning är, utan bara skyltar till Onkologen och Läkarexpeditionen - så jag kliver in på Läkarexpeditionen och ska fråga och vem möter jag där - jo, min kirurg, haha!

Han undrar var vi ska och så visar han oss, och säger till personalen att dom måste ändra skylten inifrån Onkologen (där inskrivningen ligger) eftersom den inte syns.


Det blev lite väntan som kändes som en evighet, och jag blev nervösare och nervösare... Svetten lackade, muntorrheten blev extrem, hjärtat rusade och jag bleknade alltmer.

Sen blev jag inkallad av en sköterska för att ta vikt, EKG, blodtryck och blodprover. Och givetvis visade mitt EKG att jag var stressad och nervös, men blodtrycket var i alla fall okej. Blodproverna gick inte så bra så dom fick ringa efter en "specialist" = en sköterska som vet hur man sticker en stackars nervös svårstucken sate som mig... Första försöket och hon får tre rör. Imponerande!


Sen blev det mer väntan och då åkte mamma och pappa hem, och då var det nära att jag bröt ihop totalt - men jag höll tillbaka tårarna och ville visa mig stark även fast mamma sa i efterhand att det syntes lång väg hur nervös jag var...

Sen blev det träff med narkosläkare och jag frågade massor med frågor eftersom narkosen var den bit som gjorde mig mest rädd och nervös, men hon lugnade mig bra och jag fick svar på det mesta vilket behövdes. Och efter att jag pratat med henne blev det mer väntan innan jag fick träffa en läkare som skrev in mig (tror jag) + ville lyssna på hjärta och lungor. Vi gick igenom frågor och funderingar och sen var det inte så mycket mer.


Efter ytterligare lite väntan så fick jag följa med en sköterska till avd. 15 där jag sen skulle ligga inne, men där fanns det inga sängar lediga så jag blev visad till dagrummet där jag fick ta fika. Där blev det lite vatten och ett äpple (som tog sju evigheter att få i sig p.g.a. nervositeten).

Träffade två andra kvinnor där som skulle opereras på tisdagen och som heller inte fått någon plats, så vi pratade en bra stund innan vi till slut fick våra rum strax efter kl. 16.

Åt middag vid 17 tillsammans med kvinnorna jag pratade med tidigare, sen kom kirurgen och pratade lite till och sen gick jag till mitt rum där jag stannade runt en timme.

Kollade lite på TV i dagrummet och sen fick jag första Fragminsprutan vid 20, och efter det ringde jag mamma och sa god natt. Sen bäddade jag ner mig och läste Marian Keyes för att förskingra tankarna, men gick det bra? Nej.

Frågade sköterskan vid 22 om jag kunde få en tablett att somna på och det fick jag, men den funkade inte så bra så jag vaknade redan vid 4...


Dag 2, Operationsdagen


Vid 5 vaknade "grannen" och då låg vi uppe och pratade fram till 6.30 då jag fick gå och duscha med Hibiscrub. Efter det var det dags att svälja lite mediciner och en hutt lugnande och sen fick jag lägga mig igen.

Blev nerrullad till operation och fick ligga i ett "väntrum" tillsammans med många andra och vänta, och tänkte "jaha, undrar vad han ska göra och vad ska hon göra" och "titta, hon är gravid". Jag ville grina och skrika, men det gick liksom inte!


Vid halv åtta-åtta blev jag ivägrullad av två söta sköterskor som babblade massor med mig och jag minns att jag svarade "ja" på allt dom sa och att jag var väldigt medgörlig, haha. Dom förklarade allt dom gjorde och var väldigt förklarande. Sen sprutade dom in något medel som skulle göra mig yr, och jo tack - det blev virvelvind gånger tusen - och sen kom en mask över munnen och allt blev svart.


Vid strax före tolv blev jag väckt på uppvak då dom ville att jag skulle vakna. Allt snurrade, jag var extremt muntorr och smärtan! Den smärtan! AJ!

Seriöst, jag hann tänka att jag ångrade mig mer än hundra gånger och att jag hellre ville packa ner mig själv i en kista än att ha så ont. Förvisso får man morfinsprutor men dom hjälper ju inte mer än i två timmar eller nåt. Dessutom sover man oroligt, blir dåsig och får konstiga drömmar.

När det känns som att man sovit i 6 timmar har man i själva verket sovit 2... Så det blev mycket somna, vakna, dåsa, få spruta, somna, vakna, dåsa, få spruta... Dessutom togs blodtrycket automatiskt (en gång i timmen eller nåt?) så då vaknade man med ett ryck då den jävla apparaten drog igång och klämde av en halva armen. Dessutom stack folk en i armarna hela tiden och ville ha blodprover. (Jag är blårödgulgrön lite överallt, för att inte tala om blåmärkena på magen efter sprutorna...)


På eftermiddagen väcks jag av en sköterska som säger att min mamma ringt och att hon hälsar, hon hade varit så orolig och ville veta hur allt hade gått. Jag minns bara att jag flämtade "mamma, vad bra" och sen dåsade jag till igen.

Jag fick ligga och hålla i en flaska munspray eftersom det kändes som om jag hade käkat sand i en vecka. Jag trodde att den smakade gott men i själva verket var det inte gott alls...

Till råga på allt så tvingar sköterskorna en att vända sig i sängen! Jag ville slå dom med något hårt när dom sa så. Det gick ju att vända sig med lite hjälp men fy FAN vad ont det gjorde och jag trodde ju såklart att jag skulle spricka (det kändes så!), men dom förklarade (säkert tusen gånger) att det kunde inte hända och jag skulle inte behöva vara orolig... Brrrr... usch!

Mer än så hände inte den dagen.


Dag 3, Upp och hoppa


Vaknade vid halv sju och blev tvättad vid 7 samt fick borsta tänderna vilket var otroligt ovanligt men väldigt uppfriskande eftersom man smakade apa i munnen. Var extremt trött och yr och ville inte alls vara vaken. Rullades sen iväg till avdelningen och min sal och det var en skumpig och yr färd.

Katetern togs bort (sviiiid!) och jag somnade ganska snabbt men vaknade av att sjukgymnasten ville ha upp mig från sängen. Bara att få benen över kanten var en historia för sig, men det gick ju till slut. Men yrseln! Det känns inte som fylla, utan mer som att man har åkt karusell lite för mycket... Gick några bebissteg och sen la jag mig igen.

Lite senare vaknade jag av att jag var kissnödig och får hjälp in på toaletten, och vad upptäcker jag där? Jo, att jag har fått mens! Jag dööööööör. Som om det inte räcker med allt annat djävulskap så ska jag få mens mitt i alltihopa! Sköterskorna lugnar mig och säger att jag har ju spänt mig så länge och det är inte konstigt, sen kan man blöda lite extra p.g.a. sprutorna. Djup suck!

Och sjukhusbindor är inte roliga. Alls. Sjukhusbindor tillsammans med sjukhustrosor är ännu värre.

Nåväl. Min tanke var att om jag har överlevt operationen så kan jag fasen stå ut med lite (mycket) mens. Dessutom tvingade mensen upp mig lite mer ur sängen än om jag inte skulle haft den.


Försökte dricka lite vatten teskedsvis men usch, så äckligt! Fick kanske i mig 1 glas vatten på hela dagen, annars sov jag mest eller stapplade in på toaletten med droppställningen som man slog i lite överallt, inte bara tårna...


Dag 4, Mat!


Idag skulle jag få börja med soppor samt få träffa dietisten.

Men jag fick börja med saftsoppa och det var ljuvligt. Ljuvligt med smak i munnen och gott med något kallt. Det gick bättre än väntat och vid lunch fick jag fisksoppa som var svår att få ner, men det gick. Och det tog sin tid. Jag tror att 1 dl tog runt 30-40 minuter.


Fick träffa dietisten en stund och fick lite papper och vi pratade lite. Sen kom en ny sjukgymnast som tog upp mig och gick några meter med mig i korridoren, och det var inte skönt men nyttigt såklart.

På kvällen kom min bror, hans sambo och deras son och hälsade på vilket var jätteroligt, men jag var inte så pigg så jag låg hela tiden. Och stackars lillkillen blev livrädd och helt stel, och ville inte alls gå fram till mig och säga hej eller ens vinka till mig, haha! Efter en halvtimme pep han ur sig "åka heeem". Lillgrisen!

Försökte kolla lite på TV senare (från sjukhussängen) men dom där skidåkarna blev till 400 skidåkare i hela rummet så jag sov istället.


Dag 5, Va, ska jag äta knäckebröd?!


Känner mig mycket piggare och orkar till och med duscha! Så jäkla behövligt. Håret var inte bara trassligt utan flottigt a´la olivolja... Efter duschen däckade jag förvisso en halvtimme men inte så konstigt då man är nyopererad.

Får träffa dietisten igen som berättar att jag ska börja äta knäckebröd idag! Va? Men sagt och gjort så åt jag knäckebröd och det var tuggigt men gott. Lite svårt att svälja då man inte får dricka till maten men jag tjuvade och tog några miniklunkar ändå.


Vid 11 kommer mina föräldrar och jag börjar böla en liten stund. Vadå känslig... men mamma och pappa är ju mamma och pappa!

Vi pratar massor, samtidigt som det kommer sköterskor, läkare och personal hela tiden och babblar. Får mina papper på recept och sjukskrivning, får träffa en av kirurgen som berättar att allt gått bra m.m. Skönt! Om jag mår lika bra imorgon får jag åka hem berättar läkaren, och det vill jag förstås!


Efter att mamma och pappa åkt hem så äter jag lite till, vilar, läser tidningar, lyssnar på musik (för första gången den veckan, ljuvligt!) o.s.v. Mår ännu bättre efter att mamma och pappa varit där.

Har förstås lite ont och får Panodil brus och det är inte gott kan jag berätta! Det smakar som parfymerad bajskorv... Men det är ju bara att tvinga i sig, för man vill ju inte ha ont precis.

Resten av dagen tickar förbi sakta men säkert.


Dag 6, Hemfärd!


Har sovit som en kratta men orkar ändå upp för både frukost och dusch. Plockar i ordning ganska mycket och är förväntansfull på att få komma hem.

Vilar ganska mycket och pratar en hel del med sköterskorna. Tycker att dagen segar sig förbi men till slut närmar sig klockan 13.30 då pappa dyker upp och hjälper mig att bära min ryggsäck till bilen. Säger hejdå till några av sköterskorna och sen är det ut i friska luften! Otroligt skönt att få dra i sig frisk luft och få röra lite mer på benen även om det är stelt, ömt och ovanligt.


Bilresan hem var skumpig och lång, och jag var helt slut när jag kom hem till mamma och pappa där jag nu spenderar min tid i ca 1-2 veckor.

Äntligen hemma!


 


2009-02-17 | 15:02:00

Hungrig

vad säger följande scenario om mig: jag sitter framför datorn vid 15-tiden och har inte ätit sen frukost med undantag av en kopp kaffe vid 12-tiden. jag sitter och känner att jag inte mår bra, det är något som är fel, mår jag illa? varför mår jag illa? jag tågar ut i köket för att ta ett glas vatten efter att ha pratat med min årfyllandes mormor i telefonen (83!!!)och först då slår det mig att jag inte mår illa utan är hungrig. Det är hunger jag känner. Att det ska vara så svårt att känna igen....
2009-02-17 | 11:52:20

PMS och humor

Det hände något igår. det kom ett PMS-monster och intog min kropp. jag som varit så stolt över att jag tvingat bort PMS.en med bra kost osv fick känna mig besegrad, åtminstone igår. Jag var såååååå aaaaaaaaaaaaaarg på allting och samtidigt så kunde jag och maken inte låta bli att skratta åt eländet, så varannan minut var jag fly förbannad och varannan gapskrattade vi... det är tur att man har humor och en under bar man med samma humor :D jag funderar på varför det kom en storm just igår, kanske beror det på att jag inte kunnat träna? tyvär har uppsatsen lett mig in i ett totalstilla liv, jag har knappt rört alls på påkarna överhuvudtaget, ska ta tag i det idag och gå en promenad bara för att. fast jag får erkänna att jag ändå fuskat in lite träning trots ond hals osv, jag har suttit på sängkanten med mina trkiloshantlar och gjort nåt slags armträningsprogram... snacka om att man är träningssugen. och så har jag förbandlats till miss svullen såklart, så det lär bli ett fett plus på vågen på torsdag. jag hatar den där känslan när man sväller upp och byxor och kjolar som var förstora dagen före 8eller tom samma morgon) helt plötsligt stramar i midjan. men jag ska hitta en lösning å det med!!!! när jag är färdig ,med uppsatsen ska jag plugga PMS-istället. /Anna
2009-02-16 | 13:54:54

En måndag i februari

På ett sätt gillar jag måndagar, är man som jag i behov av nystarter och omståarter för att må bra så är ju måndagar egentligen en riktig gulddag. Måndagar är som nyårsafton miniformat, man får en chans att avge nya löften och behover inte bekymmra sig om gamla brutna. och så här, en måndag i februari lovar jag mig själv att uppsatsen snart kommer att vara färdig, att jag snart kommer att kunna lämna in den till min handledare och genom det köpa mig lite tid i fihet innan det är dags att ändra i den om det kommer att behövas, eller att bryta ihop ifall den inte har en chans att komma med i ventileringen överhuvudtaget.

och eftersom att det är måndag behöver jag inte bekymmra mig över att allt gick åt helvete igår, att jag efter att ha genomlevt en helg med stor uppsats och- livsångest rullade en taskigt hoprörd chokladbollsdeg i strössel och desperation medan jag tittade på Beck sent i går kväll och att jag efter att ha stoppat ett antal av dessa chokladbollar i kakhålet fick så ont i magen att jag satt dubbelvikt på sängkanten och tittade på Beck. det får jag glömma nu, för idag är det måndag och jag bläddrar fram ett tomt blad i viktväktarnas checklaender och skriver lydigt ner alla bra mat jag skyfflar ner i tidigare nämnda kakhål och jag skriver på min uppsats och Lina är tryggt hemma från sjukhuset igen och även om jag fortfarande är förkyld och inte kan träna idag heller så ser jag även en ljusning på den fonten vilket innebär att idag så är det måndag och jag har lite mininystart, och jag känenr mig glad, så god ny vecka på er allihop.

2009-02-15 | 13:56:12

Jag överlevde!

Hej alla!

För det första: Jag överlevde!
För det andra: Tack, tack tack! för alla underbara och fina kommentarer! Jag önskar att jag kunde krama er alla! ♥

Det blir inget långt blogginlägg eftersom orken inte riktigt är på plats.
Men allt har gått bra, operationen var komplikationsfri och nu är jag hemma. Eller hemma, jag bor hos mina föräldrar ett tag framöver eftersom jag inte är så jäkla pigg...

Lite info kan jag dock bjuda på: vid invägningen i måndags hade jag gått ner 3 kg sen sist (december) och i lördags när jag åkte hem fick jag väga mig igen, och hade tappat ytterligare 3,7 kg! På bara 5 dagar...

Jag mår okej, eller nja... jag är trött, trött, trött, yr och dåsig, lätt illamående och är stel som en gammal tant. Plus att jag har lite ont då och då. Men det blir ju bättre så småningom.
Så jag ber att få återkomma med operationsberättelse & allt, håll ut!

Nu ska jag gå och rapa bort mitt illamående och sen vila... igen! :)
2009-02-14 | 23:58:28

Bimutmaning 2

Blev utmanad av Bim igen: )

Svara på frågorna.

- Välj ut fyra stycken att utmana.

- Skriv till dom att dom är utmanade.

- Skriv även till den som utmanade dig, att du har gjort utmaningen.


Jag utmanar: Lina, Ordets drottning, Heartsick och T




Vilken mat äter du ofta?

Havregrynsgröt är nog den mat jag äter oftast, nästan varje morgon faktiskt. brukar varva mellan att ha blåbär och hallon eller mammas hemgjorda äppelmos till, och så 1 dl sojamjölk och lite kanel. Billig och nyttig snabbmat!


- När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?

Jag är avdukaren.


- Var sitter du helst när du bloggar?

jag sitter vid mitt skrivbord och blickar ut över ett rum som är i stort behov av tillfixning.


- Köper du ofta Triss-lotter?

Inte jätteofta till mig själv, men det händer, senast häromdagen faktiskt, men jag vann inget mer än lite spänning och förströelse. ibland köper jag såklart i present till någon annan, men har som policy att bara göra det om det är till en person jag verkligen vill ska vinna.


- Vilken stad eller land har varit din bästa semester?

oj, det kan jag nog inte välja, jag tycker alltid att det är min bästa semester : ) Den som ligger närmast i tiden är såklart Dublin, det var en underbar semester.


- Vilken TV-kanal tittar du mest på?

det vet jag inte. Antingen ettan, trean eller femman.

2009-02-14 | 01:19:20

Till Lina



jag ville göra en fin välkomstskylt till Lina som hon ska se när hon kollar in i bloggen, tyvärr så sträcker sig min konstnärliga förmåga upp till en sjuårings nivå ungefär, men det kommer från hjärtat i allafall! När du ser det här Lina så välkommen hem igen och lycka till på fortsatt färdväg önskar Anna!
2009-02-12 | 22:43:25

Lina har hört av sig

Via den välutbyggda djungeltelegrafen har jag nu hört från Lina. Hon får inte ha mobiltelefonen på, så hennes mamma ringde min mamma som ringde mig och sa att operationen gick bra och att Lina efter omständigheterna mår bra!
2009-02-12 | 11:58:14

Skippar vv

Är fortfarande rejält förkyld och skippar viktväktarna idag. Tror dock att det hade gått bra idag, nästa vecka har säkert PMS-svullnaden hittat tillbaka till min kropp igen...men i allafall. Det finns några tider i helgen också man kan gå på om man vill, men då är det bara vägning, så jag kanske går på lördag om jag känner mig okej (och om jag ser och låter okej också, vill inte att nån ska tro att jag ska smitta dem heller). Men idag då, så blir det inget viktväktaresultat. och preliminärt så får det vänta till nästa vecka.


Har hamnat lite på efterkälken med uppsatsen igen, vilket ska tas igen från och med idag. Blev erbjuden att jobba fredag, men jag tror ärligt talat inte att jag hade orkat det, känner mig svag efter att knappt ha rört på mig på hela veckan, och om jag mår bra imorgon så måste jag sitta klistrad framför datorn och maratonskriva om jag ska ha chansen att få ihop något bra. men jag hade hellre velat jobba. Träffa folk, fått frisk luft...men snart så, får jag bara klart uppsatsen kan jag jobba hur mycket som helst sen!

Om jag orkar så återkommer jag senare ikväll med ett "riktigt" blogginlägg, inte bara gnäll : ) och förhoppningsvis är idag dagen då jag får kontakt med Lina och då kommer såklart en rapport om det!

2009-02-11 | 16:29:11

Klantarse...klantAnna

Nu är jag irriterad på mig själv. jag har vakat som en hök över telefonen sen igår, och så lämnar jag den och går in i köket och gör te och ett par smörgåsar till mig, hör att den börjar ringa men när jag svarar lägger den som ringer precis på. Skyddat nummer, så det KAN ha varit lina som ringde från en sån där sjukhustelefon. har inte hört något från henne och det är ju möjligt att hon inte kan använda sin mobil, har slut på pengar eller batteri eller nåt.  och ringer hon igen finns risken att betteriet på mobilen går och jag hittar inte laddaren som ALLTID ligger på samma plats, men såklart inte just nu, nu är den istället spårlöst försvunnen.

igår blev det INGENTING gjort på min uppsats, jag fick feber och mådde så pass dåligt att jag var tvungen att gå och lägga mig istället. idag mår jag fortfarande urkasst, men ändå lite bättre, har vilat i stort sett hela dagen, men tänker sätta mig nu och skriva på. Så fort jag fått tag på Linas så skriver jag ett inlägg här på bloggen, jag lovar.

i väntan på Lina kan ni som är sugna på att läsa om gastric-bypass-opererade kolla in dessa bloggar:

Marinas viktresa

Nenas gastric bypass

Miss Emelies Gastric bypass

Felicas gastric bypass

Madeleines Gastric bypass och på hennes hemsida kan man läsa lite mer och se bilder på bla operationsärren.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------
uppdatering kl 19.21
Har fortfarand einte hört något. Ringde hennes mobiltelefon förut men den verkar vara avstängd, så det var nog hon som försökte ringa när jag inte hann svara :/. Blev sämre igen så det har fortfarande inte hänt något på uppsatsen.... Den här dagen blev ingen bra dag direkt.

2009-02-10 | 13:50:32

I väntans tider...

Jag vet inte vilken tid Lina skulle opereras och som jag skrev igår så räknar man ju med att hon kanske inte orkar skicka någhot sms redan idag, men går ändå här och väntar : )


2009-02-09 | 20:26:20

Anna krymper

Götapetter! jag krymper!!!! Jag mätte mig igår. När man är med i viktväktarna får man ett häfte där man ska fylla i måtten för vad, knä, lår, höfter, midja, bröst, överarm och hals. Dels vid starten och sen var fjärde vecka. jag har inte fyllt i var fjärde vecka, utan jag mätte vid starten den 29/10 2008 och sen som sagt var igår, lite mer än tre månader senare och det hade hänt en del. sammanlaggt är jag numera 37 centimeter mindre än jag var den 29:e oktober, och det bästa var att 9,5 cm försvunnit i midjan och 8 cm runt höfterna...
2009-02-09 | 12:06:49

Förkyld, Linas operation och veckoplaner

Nu har jag gått och blivit förkyld igen, så jag gissar att träningen får stryka på foten den här veckan. har ont i halsen, näsan är lite lagom täppt och det känns som att hela huvudet är inlindat i bomull eller nåt. Ska i allfall ta en (försiktig) promenad idag, solen lyser så fint här utanför så det känns som att jag skulle vara dum om jag stannade inne.

Kommer att tillbringa det mesta av min vakna tid framför datorn den här veckan, måste jobba som 17 på uppsatsen så att den blir färdig så fort som möjligt. vill lämna in den och börja jobba så mycket det går istället, träffa folk och tjäna stålar! :D

jag kommer att försöka blogga minst ett inlägg varje dag nu medan Lina är borta, idag blir det nog i allfall ett till lite senare.  Speciellt imorgon kommer man ju sitta här och vrida sig som en mask av oro för Linas skull (de som känne rmig vet att sövning är mitt absoluta mardrömscenario, tanken på att sövas, hamna i ett rum med folk jag inte känner och sen inte ha någon koll på vad som händer får mig att må riktigt riktigt illa, så hur mycket jag än stödjer Linas operation känns det inte kul att skicka en kompis rakt in i ens egen mardrömsfantasi. Jag hoppas verkligen att hon fick med sig mobiltelefonen till falun så att hon kan rapportera att hon mår bra. jag vet inte vilken tid hon skulle opereras, men man kanske får räkna med att vänta tills dagen efter innan man hör något????

Vi får se, får hålla tummarna för att allt går bra i allafall.

NU ska jag gå ut och njuta av solen en stund, sen blir det uppsatsskrivning som gäller. jag kikar in i bloggen igen framåt kvällskvisten, jag tog nämligen mina mått igår, något jag inte gjort sen jag startade på viktväktarna och jag tänkte blogga resultatet i kväll.
2009-02-09 | 07:57:03

Dags för avfärd

Om ett par timmar åker jag tillsammans med mamma & pappa upp mot Falun för inskrivning.
Kan säga som så att jag är otroligt nervös! Har sovit som en kratta, försökte peta i mig lite frukost men mår mest illa. Duschen med Descutan var en upplevelse... trassligt, sjukhusspritdoftande och ja. Usch.

Imorgon är det alltså operationsdags!
Förhoppningsvis går den här dagen i rasande fart så att jag slipper tänka så mycket. Sen är det över och då kan jag börja slappna av...

Återkommer med operationsberättelse när jag är hemma & lite piggare!
Nu ska jag packa ihop det sista, och givetvis tar jag med representanten Anna! ;) (Anna är världens sötaste vän och skickade mig ett nallebud, så den fina nallen i sin tur representerar Anna som mitt stöd under sjukhusvistelsen!)

Hej på en stund!
Kram till er alla! ♥
2009-02-08 | 16:04:56

Snacka om ångestträning...

Jag har nyss tagit förebilder på mig själv.
Inte kul, inte bra och inte peppande alls. Eller kanske lite... Och jag vet ju hur jag ser ut men det är ändå otroligt ångestladdat att ta kort på sig själv. Förhoppningsvis blir något av korten bra, tog ju en hel del.
Sen blir det ju en del kort längs resan också så vi får se när jag visar upp mig så att säga.

Nu ska jag dricka lite te och arbeta med mina alternativa tankar.
Inte långt kvar nu... dags att ta i med hårdhanskarna!
2009-02-08 | 13:25:43

Tecken på att jag är nervös

  • Mardrömmar (Vad sägs om tågexplosion? Bilolycka? Att en bekants man körde på ett barn?)
  • Kallsvettningar
  • Svårt att andas ordentligt (Djuuuuupa andetag var det visst...)
  • Ingen större aptit
  • Yr
  • Lätt illamående
  • Gråtattack (Den första på runt 2 veckor...)
  • S t r e s s a d
  • Irriterad
  • Koncentrerad? Nää...
2009-02-07 | 17:39:51

Utmanad av Bim

Jag blev utmanad av BIM.

Gå in bland dina fotografier.
- Välj mapp nummer sex.
- Och välj sedan bild nummer sex.

- Blogga den och berätta lite om den.

- Utmana därefter sex stycken och länka till deras sidor.


Jag får göra en specialare eftersom jag ligger efter i tekniken och inte har sex mappar. jag har bara tre, så jag går in i tredje mappen och tar tredje fotot och så utmanar jag tre stycken sen.

Och mitt tredje foto i min tredje mapp är:



och det ni ser på bilden är från röda matskålen: Larsa, Molly, Roffe, Barbro, Benke (sittandes ovanpå vita badkaret), Fina (på Gungan) och parvel på pinnen närmast kameran. parvel är son till Roffe som är gift med barbro som förr var ihop med Parvel men som lämnade honom för Roffe när Roffes fru dog. Parvel är numera gift med Fina och Larsa, Molly och Benke är deras barn. Bilden är tagen med min mobilkamera någon gång förra året.

Så jag utmanar:
Heartsick

Lina  (jag vet att du redan gjort sjätte builden sjätte mappen, så du kan ju göra tredje bilden, tredje mappen istället om du vill)

T

2009-02-06 | 22:24:11

Önskemål?

Föresten, när Lina ligger på sjukhus kommer jag ju vara själv om att skriva i bloggen (så blir det va, Lina?), är det något särskilt ni vill att jag ska skriva om då?

/Anna
2009-02-06 | 22:21:01

Bristningar

Ibland undrar jag om jag är den enda i världen som har bristningar på axlarna, har aldrig sett någon annan som har det i allafall, men just där tycker jag faktiskt att de passar, det är lite snyggt med mönster :D men jag har en hel del på magen också, och det tycker jag är mindre snyggt även om de har bleknat nu (tack och lov). Är det verkligen sant att man inte kan göra någonting åt dem? inte det minstaste lilla? kommer det att bidra till att magen får ännu mer hänghud den här gången? gör det huden oelastisk eller vad man ska säga?  kan man få bristningar av att gå ner i vikt också? jag har inget barnafödande att härleda mina bristningar till utan de har tillkommit vid viktuppgång.
2009-02-06 | 18:22:05

Fredagsmums

2009-02-06 | 17:44:30

Headset- rörelsefrihet

Våran bärbara telefon gick sönder förra veckan och vi köpte en ny med headset och jag måste bara säga att det är en superbra grej. jag som hör dåligt kan bara prata i telefonen på vänster öra och då blir örat varmt om man pratar länge med en lur tryckt mot örat, men inte med headsettet. Och jag vill gärna utnyttja tiden effektivt, och pratar ofta väldigt länge med exempelvis min mamma i telefonen och då är hedsettet jättebra, för man kan göra saker utan att få nackspärr av att försöka hålla kvar luren mellan axeln och örat medan man diskar osv, nu kan jag bara sätta i hedsettet och hänga fast telefonen i byxlinningen och sen gå runt och städa medan jag pratar, under dagens samtal hann jag med både att diska, torka fönstren invändigt, torka av bänksarna i köket och planerar om en blomma : ) så jag fick städat+ ett långt telefonsamtal med mor + motion på köpet!
2009-02-06 | 15:23:44

Avundsjuka?

Jag märker att jag måste börja läsa Emmas blogg mer regelbundet, för varje gång jag går in där finns det så mycket bra inlägg som jag vill kommentera på :D Bland annat detta om Avundsjuka. Elina har också varit inne lite på det, hur folk kommenterar ens viktnedgång med att nu ska du väl inte gå ner mer.... varje gång jag själv gått ner rejält i vikt så har jag förr eller senare stött på kommentaren "men nu räcker det väl?" när det varit x antal kilon kvar innan JAG är nöjd...en gång sa till och med en person "nu får du inte gå ner mer för då blir du ful, jag säger som det är jag" för att ett par år senare när jag gått upp igen i vikt säga "Nu måste du gå ner för [namnet på min man]s skull".... Jag tror att det har med osäkerhet att göra. att de känner sig lite hotade på något sätt och att jag inte ser ut som de är vana vid. Det händer någonting med folk runtomkring.... men jag förstår inte vad.

Nu är jag fortfarande i viktminskningsdelen när jag fortfarande är tjock och folk gratulerar till min nedgång, men jag är beredd på att "nu ska du väl inte gå ner mer" kommer. Det roligaste är att folk gärna vill att man när man gått ner så mycket som de anser är okej ska byta tillbaka till den ohälsosamma livstilen man hade innan typ "nu kan du väl äta  strips nu är du ju inte tjock längre" precis som att de inte fattar att de försöker locka en till att gå upp i vikt igen.


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OBS Lång när jag gick på högstadiet-anekdot:

När jag gick ner första gången blev jag väldigt kränkt av att någon gick till skolsköterskan för att de misstänkte att jag hade anorexia och sen fick jag ha med en kompis dit som bekräftade att jag åt på luncherna i skolan. det är bra att de tar tagt i saker som de misstänker, men jag blev väldigt kränkt. jag tror att orsaken var att jag inte ville äta på hemkunskapen som låg på sista timmen. orsaken till det var att jag oftast skulle träna direkt efter och inte ville äta middag innan träningen utan efter. Så jag fick gå till skolsyster och försvara en viktnedgång som skolan och skolsystrar i alla tider tidigare försökt tjata sig till hos mig, alltid efter besök hos skolyster fick man disskutera att jag var tjock och inte bra på gympan, men när man väl ansträngde sig, började träna osv då blev man kallad anorektiker på helt lösa grunder. (å andra sidan pekades jag ut som knarkare också, något jag fick sitta två timmar inne hos skolsyster och försvara mig att jag inte var medan man tog ifrån mig några rökelsepinnar jag hade i min väska och ringde giftinformationscentralen, att jag aldrig ens sett knark, och än mindre använt det var inget man brydde sig om, VEM som gått dit och sagt att jag knarkade elelr varför man trodde att jag gjorde det ville man inte berätta)
2009-02-06 | 13:34:12

Blodpudding

Häromdagen fick jag ett plötsligt infall att jag ville ha blodpudding...
Redan i höstas var jag sugen men viftade bort tanken rätt omedelbart då blodpudding är äckligt (?) och jag har dessutom inte ätit det sen mellanstadiet av en viss anledning. Men som sagt, häromdagen när jag var på affären med mamma så såg jag blodpudding och suget blev enormt! Jag köpte faktiskt en bit och testade på kvällen med lingon till. Och den gick ner! Jag vet inte om jag vill dra det så långt och säga att det var gott, men helt klart ätbart. Och igår kväll åt jag det igen. Utan att kräkas.

Jag har blivit sugen på en hel del de senaste dagarna, vissa av rätterna har jag betat av (t.ex. kålpudding) och andra inte. Jag vet inte vad det beror på för det är ju inte som så att jag inte kan äta efter operationen, för det kan jag ju.
Och jag är inte gravid. ;) Och mens ska jag inte ha men något konstigt är det.

Ikväll däremot äter jag inte blodpudding utan tacopaj! Och helgens godis blev Ben & Jerry! Hemköp har börjat sälja B&J så pappa fick uppdraget att köpa åt mig. Smarro!

Förresten, äter ni läsare blodpudding?
2009-02-05 | 15:30:03

Belöning - 20 kg!

För att fira att jag numera väger 21 kg under den vikt jag hade när jag var som allra störst, så har jag beställt mig ett par örhängen från Lily of the valley. Jag har länge varit sugen på att köpa ett par örhängen därifrån, och nu tyckte jag verkligen att det var läge att unna sig något fint.

2009-02-05 | 13:52:31

viktväktarvägning 10 5/2 2009

Viktväktarna:
start: 29/10 2008
Vägning nummer (from veckan efter start):10
Viktminskning denna vecka (sen förra vägningen den 22/1): Minus 2 kg!!!!!!!!
Viktminskning totalt sen viktväktarstart: 8 kg.
Viktminskning totalt sen bloggstart 1/1 2008: 12 kg.
Nästa vägning: Nästa Torsdag, den 12:e
Antal stjärnor (sen start): **

Kommentar: Sist för två veckor sedan hade jag ju PMS gått upp 0,5 kg, men nu hade det + 1,5 kg extra försvunnit. jag är jätteglad! dessutom betyder det här att jag väger 21 kg mindre än när jag var som allra tyngst !!!!(2005?). Även om det tagit flera år att uppnå det (jag jojjade lite ett tag, men gick ändå ner några kg/år som fick stanna nere och så 10 kg förra året och några kilon i år) så ser jag det som en stor seger. Nu hoppas jag på att kunna knipa mig en stjärna innan februari är slut OCH det är inte långt kvar tills jag gått ner 10% av startvikten sen vv-starten.när jag gör det tror jag att det är läge för mig att vara lika modig som Lina var igår och avslöja min vikt.
2009-02-04 | 23:18:51

felräkning

jag höll på att sätta kvällsvattnet i halsen när jag skulle skriva in en knäckemacka på checklistan och räkna alla points för säkerhets skull och såg att jag överskridit med 5-6 ponts. jag räknade och räknade och räknade och försökte se vad jag missat eftersom att jag själv tyckte att jag haft så bra koll under dagen. Till slut tvingade jag maken att kolla han också och då hittade jag felet. jag hade räknat med en 4 bland pointsen som gentligen bara stod för antal matskedar....och så hade jag dessutom räknat fel med 2 points ändå, så det visade sig att jag inte alls överskridit utan låg under med en halv points (aktivitetspoints ej inräknade)


så kan det gå när man har svårt med matematiken. pustade ut i allfall!

Ska på födelsedagsfika på söndag så jag måste vara restriktiv med pointsen nu fram tills dess, ska försöka spara minst 3 points per dag och träna in en del aktivitetspoints så att jag har att ta av. i vanliga fall använder jag oftast inte aktivitetspointsen utan vill ha dem som "gå-ner-i-vikt"-bonus, men ska man på kalas så ska man.
2009-02-04 | 19:53:22

Dags att avslöja det hela

Okej. Det här borde jag väl ha gjort för länge sen.
Men det är ju ett känsligt kapitel så det är därför som jag dragit ut på det så länge. Jag tycker faktiskt att det fortfarande är jobbigt att avslöja vad jag väger och mitt BMI, men i och med att jag avslöjar det hela så blir det ännu mer verkligt och verklighet behöver jag.

Så, here it goes!


Startvikt - 1/1 2008: 137,7 kilo
BMI - 1/1 2008: 50,5


Nuvarande vikt - 4/2 2009:
127,1 kilo (+ något kilo just nu, troligtvis)
BMI - 4/2 2009: 46,6


Viktminskning: -10,6 kilo
Minskning i BMI: 3,9


...sådär.
Nu har jag dött en smula.

2009-02-04 | 12:34:24

Kärleksmums

Åååååååååååååååååååååååååååå helt plötsligt har jag blivit sådär fruktansvärt sugen på kärleksmums, jag är så sugen att jag inte vet vart jag ska ta vägen någonstans. kärleksmums är ju inte riktigt något man kan ersätta med ett fikon eller så heller.  Ska ta en promenad nu och hoppas att promenadendorfinerna ska tillfredställa suget.

Hur gör ni andra när ni blir sådär helt orimligt sugna på någonting som ni inte ska äta "nu och idag"?
2009-02-04 | 07:21:54

Misslyckande?

Somliga verkar se operationen som ett misslyckande. Alltså icke-opererade.
Många påstår att en GBP är en "genväg", en "quick-fix" och att man tar den lätta vägen. Det irriterar mig något fruktansvärt. Det finns ingen genväg ur fetman!
Processen fram till beslutet att bestämma mig för en operation var knappast lätt och tiden fram tills operationsdatumet har inte varit lätt någonstans. Och visst, operationen gör att du (troligtvis) går ner snabbare men det är inte lätt.
Operationen är ett verktyg - det är ändå jag som gör jobbet. Det är inte operationen som gör jobbet. Kirurgen ger mig ett redskap och sen är det upp till mig att hantera redskapet på bästa möjliga sätt.


Det jag däremot ser som ett misslyckande är att jag satt mig i detta fetma-träsk.
Jag önskar att jag sett tidigare vart det bar av. Om någon tror att jag ville bli så här fet så tror ni fel. Det finns många orsaker till att jag blev så här stor, mat är en orsak och depression är en annan, medicin är en tredje och ångest är en fjärde.
Jag önskar att jag såg för 30 kilo sedan att jag skulle göra något åt det hela. Men jag tror att man (jag) stänger av efter ett tag och att man (jag) blir blind för sin egen fetma. Jag förnekade och trodde inte att det var så farligt... Men det var det ju.
Inte ens när jag åt Reductil tyckte jag att var så jäkla tjock egentligen, fast jag var det! Det blev mer uppenbart när min mamma blev överlycklig att jag sökte hjälp för min fetma. Då fattade jag att jag var fet och att jag borde ha gjort något tidigare. Men min mamma är inte orsaken till att jag krävde en remiss, bara för att förtydliga.


Jag ser inte operationen som ett misslyckande. Tvärtom! Jag är stolt över mig själv att jag vågade söka hjälp och kräva en remiss för att få en GBP.
Jag är stolt över att jag valt en väg ur fetma-träsket och glad över att jag ska få börja ett nytt liv och på så vis börja må mycket bättre med mig själv.
För ja, jag tror absolut att jag kommer att må bättre utan min övervikt - men givetvis i samarbete med min självkänsla och mitt självförtroende.
En viktminskning handlar inte enbart om att tappa kilon, kroppen består av så mycket mer än bara vikt.


Jag är tacksam över att jag får den här chansen att kunna förändra mitt liv.
Det kommer säkert att bli en jobbig resa som kommer att innebära blod, svett och tårar - men säkert också glädje, lycka och harmoni.


Så misslyckande?
Fan heller.

2009-02-03 | 21:14:57

3 kg lättare

Ja, i alla fall mentalt.
Jag klippte mig nämligen idag, vilket var otroligt behövligt då jag inte klippt mig på X år. Det var fruktansvärt slitet och risigt, så det försvann 15 cm... skönt dock. Jag kände mig så jäkla befriad när jag gick därifrån.
Dessutom är det skönt att känna sig lite fräschare inför operationen. Jag ska ju duscha mig samt tvätta håret med Descutan inför operationen och då blir håret som svinto, därav ännu en anledning att klippa sig. Så jag fick rådet att ta med min inpackning till sjukhuset eftersom håret lätt kan gå av om man inte tillför någon form av inpackning. Och jag vill helst inte bli skallig så jag lyder såklart min frisör!

För övrigt har jag inte haft en ångestattack på över en vecka. Så jäkla skönt.
Nervositeten sitter i och det "pirrar" i kroppen, men det kan jag hantera. Det känns lite som att jag bara går och väntar på att ångesten ska komma som ett skott. Men men, gör den det så vet jag vad jag ska göra och att det dessutom är normalt.

Imorgon ska jag börja packa lite smått och förbereda så mycket jag kan, kommer nämligen att bosätta mig hos mina föräldrar några dagar innan bara för att slippa vara själv innan inskrivningsdagen.
Nu ska jag fortsätta att leta fram bra musik att fylla mp3'n med. 4-6 dagar på ett sjukhus utan musik skulle göra mig galen...

...sen är det godnatt!
2009-02-02 | 19:33:23

Anna testar: spinning

Konditionspasset idag blev ett spinningpass när T upptäckte att det fanns lediga platser.

Aktivitet: spinning
tillsammans med: T
Testat förut: nej
Passets längd: ca 45 minuter
Svettigt?: extremt (var nära att halka på golvet bredvid cykeln när jag gick av)
Jobbigt?:  Blodsmak i munnen betyder väl jobbigt?
Roligt?: ja jättekul och otroligt skönt efteråt. Det går fort när man har roligt och det känndes som att passet var kortare än det var. varierande. jag orkade inte riktigt med alla ståcyklingar, men gjorde mitt bästa ändå hela vägen.
Svårt?: Säkert inte egentligen, men det var lite att tänka på, ställa in cykeln rätt och sånt.
Fler gånger?: ja det skulle jag absolut kunna tänka mig.
2009-02-02 | 18:56:45

Visste du att...?

  • ...glassarna Magnum, Daimstrut och Tip-Top innehåller i princip lika många kalorier som en hel måltid?

  • ...på en Daimstrut går det sex stycken Piggelin?

  • ...vin innehåller fler kalorier än öl och att rött vin är mer kaloririkt än vitt vin?

  • ...en starköl innehåller lika många kalorier som tolv köttbullar?

  • ...om du äter 100 kalorier mindre varje dag förlorar du 10 kilo på ett år?

  • ...Grekland har flest överviktiga människor i världen (38% av kvinnorna och 27% av männen) medan Japan har dom smalaste människorna där endast 3% av de vuxna är överviktiga?


Källa: Blir man tjock av bröd?

2009-02-02 | 16:31:20

Fikonfika

Sen i lördags har jag hunnit bli helt såld på fikon.... jag har fantasier om fikonkärnor utbredda på ostskivor, men har ännu inte satt fantasierna i verket. Torkade fikon kostar 1 point per styck och av naturliga själ kan man inte sätta i sig jättemånga heller så det är jättebra, man får det goda men håller sig ändfå på mattan och inom sina points.

i lördags köpte jag en liten mörk chokladbit och skickade ett fikon i tunna skivor och bröt små bitar av chokladen och åt med fikon som pålägg och det var supergott.

jag vet att många tycker att torkad frukt är lika illa som att äta godis men det tycker inte jag (för det mesta i allafall, det finns väl undantag) den innehåller så mycket nyttigheter som godis inte gör, och man vågar inte äta så mycket om man är rädd om magen. men jag vet att jag måste begränsa mina fikon lite mer, när man väljer att äta två fikon istället för morgongröten så vet man att man är illa ute....
2009-02-02 | 16:22:27

konditionsträning

T ringde och frågade om jag ville köra ett konditionspass på gymmet idag och det hänger jag med på, var lite tveksam ifall mensvärken skulle komma tillbaka men den verkar hålla sig stabilt borta så jag sticker i allafall dit och försöker.

Längtar verkligen till vårruset nu, men börjar få lite småpanik om jag verkligen ska klara av att träna upp mig så pass att jag kan klara det på 30 minuter som är vår måltid. Egentligen skulle man väl behöva ge sig ut redan nu och jogga, men det är kallt ute och jag tror inte att jag har rätt kläder för att jogga ute på vintern och det kostar ju en del att köpa nytt också. jag har en crosstriner hemma och har bestämt mig för att i väntan på bättre tider börja köra regelbundna pass på den för att träna upp konditionen i allafall, promenera ute och köra något konditionspass då och då på gymmet. och när det blivit lite varmare ute ska jag börja joga utomhus också. t och jag har bestämt oss för att gå vårrusetbanan ibland för att vänja oss vid den och distansen, på vissa sträckor får vi skarva lite med någon annan väg, för på själva vårrusetdagen stänger de ju av en väg bland annat för att man ska kunna springa.


Ni andra som ska springa vårruset, hur tränar ni???
2009-02-02 | 11:40:09

Slut på mardrömsåret

jag som skulle hinna med så mycket igår, tackade nej till ett friskis och svettispass  med T, till och med, för att jag hade så mycket att göra. men vad händer? jo mensvärk såklart. Hela dagen gick bort : ( positivt var att jag tror att mitt kalciumätande har hjälpt en del mot mensvärken i allafall, för den var inte riktigt lika hems som vanligt. Tyvär så är det så att jag tvärt emot alla andra tydligen inteblir bättre av att röra på mig utan när jag har mensvärk ska jag helst vara så stilla som möjligt. är bätttre idag men sov länge eftersom värken drog in på en bra bit av natten också...

Tänkte försöka komma ut en stund, få lite frisk luft och solljus. Sen vill jag verkligen komma igång och jobba på uppsatsen, måste skriva klart den så att den slutar hänga över mig och så att jag får en vettig chans på de få tjänster som finns.

I natt roade jag mig med att läsa om en gammal bok från tonårstiden. jag går igenom någon slags nostalgiperiod nu då jag bara vill läsa gamla böcker jag läst förut. Boken i natt heter "Klart morsan ska ha nya tuttar" av anika Borgdalen. Den var inte riktigt lika bra som jag mindes den, men den är ju inte direkt skriven för min åldersgrupp :D och jag vet att jag älskade den i högstadiet så som den goda bibliotekarieaspirant jag är så tipsar jag såklart ifall någon tonåring letat sig hit :D

på torsdag ska jag i alalfall till viktväktarna. på något sätt längtar jag nästan dit, för även om jag kan klara av att upprätthålla mina points så känns det svårare och mer löst i konturerna när jag inte varit där och vägt mig och fått lite nya saker att fundera över på mötet.

jag är också lite ur fokus just nu, stressar över uppsatsen och drömmer mardrömmar. det har varit lite som egtt nyår för mig nu.  Det har gått ett år nu sen min pappa blev dödsjuk i hjärnhinneinflammation i Thailand och det var starten på hela mardrömsåret när han först var sjuk och man inte visste något, han blev frisk och när han precis blivit frisk så dog min svärfar (dagen efter jag talat med pappa och han verkligen var klar i huvudet igen) och sen kom pappa hem från thailand och på dagen 7 veckor efter det att han blev sjuk i thailand och på dagen 6 veckor efter att min svärfar dog så kom det hit två poliser och ringde på dörren och berättade att pappa hittats död i sin lägenhet. Det visade sig senare att han dött 3 dagar tidigare av obehandlad lunginflammation. Och sen flyttade vi till en ny lägenhet samtidigt som vi skulle ha hand om två dödsbon och innan det var det begravningar osv och så skulle man samtidigt försöka jobba och tjäna ihop sitt levebröd och sörja. Hela året har varit en enda röra och jag har väl aldrig riktigt slappnat av efter det att pappa dog, för när man inte trodde att det kunde hända något mer så hände det, och jag spänner mig för att jag är orolig att det ska hända mer saker (det har redan hänt en hemsk sak till med en närstående), jag undrar när man känner sig säker på livet igen...det har varit mycket död de senaste åren (bland annat två gamla klasskompisar, en gammal ungdomsbekant och flera i samma ålder som man själv "som man visste vilka det var"). jag är glad att det här året har gått slut nu, men årsdagar river upp såren, , staren på mardrömmen den 1/2 och sen kommer det datum på datum som jag helst av allt vill glömma men som vi, jag och min man,  alltid kommer att minnas. Det kanske inte är konstigt att man var trött i slutet av året...
Vi tog ett gemensamt VIKTigt beslut, att gå ner i vikt för att sedan hålla vikten, men har olika sätt att uppnå målet.

Anna använder sig av ViktVäktarnas program som bas.
Lina genomgick en GBP den 10/2 -09.



Båda har sedan bloggens start 1/1 -08 gjort en viktresa nedåt. Under sommaren -09 blev Anna gravid och fick pausa sin nedåtresa. Under graviditeten gick hon upp 21 kg och efter förlossningen i mars -10 är vikten återigen på väg neråt. Linas vikt tickade stadigt nedåt efter operationen. 11/9 -10 nådde hon sin målvikt, och fokus ligger nu på att hålla vikten. Den 24/11 -10 genomgick Lina en bukplastik.



Vi bloggar om viktens mot - och medgångar, om livet i stort, motion, mat & recept, tankar & känslor.

bloglovin
Start: 1/1 2008
Anna:
BMI:

Start: 1/1 2008
Lina: -72,6 kg (-74,1 kg)
BMI: 23.6 (23.1)