Misslyckande?
Somliga verkar se operationen som ett misslyckande. Alltså icke-opererade.
Många påstår att en GBP är en "genväg", en "quick-fix" och att man tar den lätta vägen. Det irriterar mig något fruktansvärt. Det finns ingen genväg ur fetman!
Processen fram till beslutet att bestämma mig för en operation var knappast lätt och tiden fram tills operationsdatumet har inte varit lätt någonstans. Och visst, operationen gör att du (troligtvis) går ner snabbare men det är inte lätt.
Operationen är ett verktyg - det är ändå jag som gör jobbet. Det är inte operationen som gör jobbet. Kirurgen ger mig ett redskap och sen är det upp till mig att hantera redskapet på bästa möjliga sätt.
Det jag däremot ser som ett misslyckande är att jag satt mig i detta fetma-träsk.
Jag önskar att jag sett tidigare vart det bar av. Om någon tror att jag ville bli så här fet så tror ni fel. Det finns många orsaker till att jag blev så här stor, mat är en orsak och depression är en annan, medicin är en tredje och ångest är en fjärde.
Jag önskar att jag såg för 30 kilo sedan att jag skulle göra något åt det hela. Men jag tror att man (jag) stänger av efter ett tag och att man (jag) blir blind för sin egen fetma. Jag förnekade och trodde inte att det var så farligt... Men det var det ju.
Inte ens när jag åt Reductil tyckte jag att var så jäkla tjock egentligen, fast jag var det! Det blev mer uppenbart när min mamma blev överlycklig att jag sökte hjälp för min fetma. Då fattade jag att jag var fet och att jag borde ha gjort något tidigare. Men min mamma är inte orsaken till att jag krävde en remiss, bara för att förtydliga.
Jag ser inte operationen som ett misslyckande. Tvärtom! Jag är stolt över mig själv att jag vågade söka hjälp och kräva en remiss för att få en GBP.
Jag är stolt över att jag valt en väg ur fetma-träsket och glad över att jag ska få börja ett nytt liv och på så vis börja må mycket bättre med mig själv.
För ja, jag tror absolut att jag kommer att må bättre utan min övervikt - men givetvis i samarbete med min självkänsla och mitt självförtroende.
En viktminskning handlar inte enbart om att tappa kilon, kroppen består av så mycket mer än bara vikt.
Jag är tacksam över att jag får den här chansen att kunna förändra mitt liv.
Det kommer säkert att bli en jobbig resa som kommer att innebära blod, svett och tårar - men säkert också glädje, lycka och harmoni.
Så misslyckande?
Fan heller.
Nej!!! Gbp är inte ett misslyckande. Det är snarare att säga ja till livet, och det är väl allt annat än att misslyckas.
Jag tror inte man gör ingreppet med en klackspark. Man kanske leker med tanken, när det känns hopplöst att tappa i vikt, att det vore en enkel utväg/genväg. Men att sen ta steget och verkligen göra det. Med de risker som ändå finns med ingreppet. Nej, det är ingen barnlek, och allt annat än en genväg.
Jag har sett min lillasyster gå igenom processen och jag vet vad jag pratar om! Det är tufft arbete, mödan väl värt i slutändan! Hon har fått livet tillbaka!
Stå på dig tjejen! Du är värd denna chansen! Låt ingen annan inbilla dig nåt annat.
Jenny: Du har så rätt - att säga ja till livet är precis det jag ska göra och vill göra. :)
Precis, tanken på att det verkar lätt är ju just lätt och lockande - men själva processen och proceduren är allt annat än enkel. Även om det kanske går lätt efteråt så är det ändå ett högt pris jag kommer att betala för att få det att hända.
Tack för dina snälla ord! :)
det är inte ett misslyckande utan ett sätt att ta tag i ett problem som blivit för stort för att hantera utan en bestämd väg som håller. jag har kännt dig länge och vet hur du har kämpat och slitit med vikten på olika sätt.Du och jag har gått promenader i timtal tillsammans. Vi har samlat recept. Vi har diskuterat och stötit och blötit det här med vikten sen vi var barn. jag har själv jojjat upp och ner, upp och ner: testat olika metoder och livstilsförändringar men det ohållbara ätr att jag förut inte hittat en hållbar livstil som jag klarar av att hålla livet ut. Nu har jag genom viktväktarna fått redskap som jag använder för att planera mitt ätande och hålla det inom rimliga ramar och hoppas hoppas hoppas att jag kan gå ne roch hålla vikten den här gången. operationen ger dig samma möjlighet, den sätter ett omedelbart utropstecken efter det gamla livet och tvingar dig och din kropp att lära in en helt ny livsstil. och du har kämpat i två år för att ens få det här operationsdatumet. Det är inte quickfix, det är hårt arbete. Du har gått ner 10 kg för att få det. Du har träffat sjukhuspersonal. Du har pratat med läkare, du har fått vända ut och in på dig själv för att visa att du är en bra kandidat till operationen, du har studerat och läst på vad den innebär, du har jobbat med din självkänsla och du vet att det efter operationen är hårt hårt arbete som återstår. Det kallar jag inte genväg utan diciplin. Alla hittar sin egen väg att vandra och efter två års vandringhar du nu kommit fram till första delmålet; operationen och sen har du vägen kvar till nästa delmål som är viktminskning och därefter sista delmålet som är att hålla vikten.
Hell no! Kommer bli fint det här Lina!
Anna: Åh, vad jag ska säga?
Du är för underbar! Du skriver så kloka saker och jag blir alldeles mållös själv. TACK!
Och helt rätt, delmål 1 är snart klart - sen gäller det att bita tag i resten - och det ser jag fram emot! :)
Emma: Det hoppas jag! :D
