2009-02-06 | 15:23:44
Avundsjuka?
Jag märker att jag måste börja läsa Emmas blogg mer regelbundet, för varje gång jag går in där finns det så mycket bra inlägg som jag vill kommentera på :D Bland annat detta om Avundsjuka. Elina har också varit inne lite på det, hur folk kommenterar ens viktnedgång med att nu ska du väl inte gå ner mer.... varje gång jag själv gått ner rejält i vikt så har jag förr eller senare stött på kommentaren "men nu räcker det väl?" när det varit x antal kilon kvar innan JAG är nöjd...en gång sa till och med en person "nu får du inte gå ner mer för då blir du ful, jag säger som det är jag" för att ett par år senare när jag gått upp igen i vikt säga "Nu måste du gå ner för [namnet på min man]s skull".... Jag tror att det har med osäkerhet att göra. att de känner sig lite hotade på något sätt och att jag inte ser ut som de är vana vid. Det händer någonting med folk runtomkring.... men jag förstår inte vad.
Nu är jag fortfarande i viktminskningsdelen när jag fortfarande är tjock och folk gratulerar till min nedgång, men jag är beredd på att "nu ska du väl inte gå ner mer" kommer. Det roligaste är att folk gärna vill att man när man gått ner så mycket som de anser är okej ska byta tillbaka till den ohälsosamma livstilen man hade innan typ "nu kan du väl äta strips nu är du ju inte tjock längre" precis som att de inte fattar att de försöker locka en till att gå upp i vikt igen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OBS Lång när jag gick på högstadiet-anekdot:
När jag gick ner första gången blev jag väldigt kränkt av att någon gick till skolsköterskan för att de misstänkte att jag hade anorexia och sen fick jag ha med en kompis dit som bekräftade att jag åt på luncherna i skolan. det är bra att de tar tagt i saker som de misstänker, men jag blev väldigt kränkt. jag tror att orsaken var att jag inte ville äta på hemkunskapen som låg på sista timmen. orsaken till det var att jag oftast skulle träna direkt efter och inte ville äta middag innan träningen utan efter. Så jag fick gå till skolsyster och försvara en viktnedgång som skolan och skolsystrar i alla tider tidigare försökt tjata sig till hos mig, alltid efter besök hos skolyster fick man disskutera att jag var tjock och inte bra på gympan, men när man väl ansträngde sig, började träna osv då blev man kallad anorektiker på helt lösa grunder. (å andra sidan pekades jag ut som knarkare också, något jag fick sitta två timmar inne hos skolsyster och försvara mig att jag inte var medan man tog ifrån mig några rökelsepinnar jag hade i min väska och ringde giftinformationscentralen, att jag aldrig ens sett knark, och än mindre använt det var inget man brydde sig om, VEM som gått dit och sagt att jag knarkade elelr varför man trodde att jag gjorde det ville man inte berätta)
Nu är jag fortfarande i viktminskningsdelen när jag fortfarande är tjock och folk gratulerar till min nedgång, men jag är beredd på att "nu ska du väl inte gå ner mer" kommer. Det roligaste är att folk gärna vill att man när man gått ner så mycket som de anser är okej ska byta tillbaka till den ohälsosamma livstilen man hade innan typ "nu kan du väl äta strips nu är du ju inte tjock längre" precis som att de inte fattar att de försöker locka en till att gå upp i vikt igen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OBS Lång när jag gick på högstadiet-anekdot:
När jag gick ner första gången blev jag väldigt kränkt av att någon gick till skolsköterskan för att de misstänkte att jag hade anorexia och sen fick jag ha med en kompis dit som bekräftade att jag åt på luncherna i skolan. det är bra att de tar tagt i saker som de misstänker, men jag blev väldigt kränkt. jag tror att orsaken var att jag inte ville äta på hemkunskapen som låg på sista timmen. orsaken till det var att jag oftast skulle träna direkt efter och inte ville äta middag innan träningen utan efter. Så jag fick gå till skolsyster och försvara en viktnedgång som skolan och skolsystrar i alla tider tidigare försökt tjata sig till hos mig, alltid efter besök hos skolyster fick man disskutera att jag var tjock och inte bra på gympan, men när man väl ansträngde sig, började träna osv då blev man kallad anorektiker på helt lösa grunder. (å andra sidan pekades jag ut som knarkare också, något jag fick sitta två timmar inne hos skolsyster och försvara mig att jag inte var medan man tog ifrån mig några rökelsepinnar jag hade i min väska och ringde giftinformationscentralen, att jag aldrig ens sett knark, och än mindre använt det var inget man brydde sig om, VEM som gått dit och sagt att jag knarkade elelr varför man trodde att jag gjorde det ville man inte berätta)
0 Kommentarer
