Mamma är rädd
Mamma bombade ner mig med frågor och var allmänt skeptisk och negativ inför operationen (som vanligt). Jag försöker svara på frågorna så gott jag kan och lugna ner henne lite men det är svårt.
Hon sa att hon var rädd och frågade mig "är inte du rädd?" - och jo, det är klart att jag är rädd!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd för operationen. Jag är mest rädd för att sövas och att det ska bli någon form av komplikation p.g.a. narkosen men också att operationen ska gå snett så att jag måste gå med sond flera månader och sen omopereras. Den risken (att det blir läckage & sondmatning) är väldigt liten, men risken finns.
Jag pendlar mellan att vara livrädd och kolugn. Det konstiga är att jag inte har fått någon dödsångest än! Tror inte att jag nämnt det i den här bloggen men jag vet att jag har gjort det i min personliga blogg, att jag är väldigt rädd för döden.
Jag har trott att jag skulle behöva gå i terapi inför operationen och bearbeta min dödsångest men det har inte blivit särskilt påtagligt ännu. Kanske för att jag är så pass säker i mig själv att jag har valt rätt beslut? Det handlar trots allt om över 2 års väntan och under dessa år och månader har jag hunnit förbereda mig mentalt och ställa in mig på vad som komma skall. Kanske det lugnar ner mig och min dödsångest? Och självklart att få ta del av andras viktberättelser och delta på viktforumen.
Fast vad vet jag, veckan innan eller dagen innan operationen kanske jag blir helt galen och river väggarna hemma...
Meningen är ju att man ska tänka positivt och ha hopp inför framtiden! Och det har jag.
Jag vill att det ska gå bra och jag hoppas att det ska gå bra. Blir det vajsing efter vägen så får jag ta tag i det då, jag vill inte noja ihjäl mig innan även om jag givetvis är medveten om att det finns en risk att det kan bli fel eller inte bli som jag har tänkt mig.
Om jag bara kunde smitta av mig till min mamma med mitt positiva tänkande också... Har ni några tips på hur?
Till Emma: Angående hur många kalorier per dag man ska få i sig så är svaren diffusa. Enligt kostrådgivaren på ett forum så ska man ta sin målvikt och multiplicera med 30. Siffran varierar lite beroende på ens fysiska aktivitet och ens personliga förbränning. Det kan däremot vara lite svårt att få i sig tillräckligt med kcal direkt efter en operation när man är inne i kostrehabiliteringen med flytande eller passerad kost. Kroppen använder sig då av sina reserver för att komplettera energimängden som inte kommer med maten.
En del har fått höra från sin dietist att man bör ha ett ungefärligt mål på ca 1800 kcal efter ca ett år efter operationen om man är fysiskt aktiv.
En har fått höra från sin dietist att hon ska äta ca 700 kcal per dag dom första tre månaderna.
Så, det är diffust och lite svårt att ge ett rakt svar.
Min personliga gissning är att i början får man inte sig särskilt många kcal per dag eftersom man flyter och sen äter puré. Jag får helt enkelt fråga dietisten i Falun när jag ska operera mig hur det ligger till med antal kcal.
Egentligen kan du inte ta ansvar för din mammas rädsla, men kanske kan du höra om hon kan få tala med läkaren innan eller nåt?
Först vill jag tacka för besöket och kommentaren på min blogg.
Nu har jag inte läst hela historien här, men kanske borde du försöka trycka på fördelarna med operationen. Riskerna tycks både du och din mamma veta om, men hon kanske behöver påminnas om alla fördelarna? Sänkt blodtryck, mindre belastning för knäna, bättre kondis, mer rörlighet, lättare att hitta kläder som passar, plus att risken för diabetes, stroke och andra överviktsrelaterade sjukdomar minskar.
Det är en ganska bra "affär" att ta en risk för att bli av med en så'n massa andra risker. :-)
Anna: Jag sa faktiskt till mamma igår att hon kunde ju ringa till mottagningen och prata med sjuksköterskan (som är supertrevlig!) - men det var hon lite tveksam till.
Och du har rätt, jag kan inte ta ansvar för hennes rädsla. Jag kan bara acceptera den och försöka få henne att förstå att beslutet redan är fattat.
Kimmi: Jättebra förslag!
Det ska jag tänka på nästa gång hon argumenterar med mig och försöker få mig att ångra mitt val.
Tack för förslagen! :)
Lina: Ja men då var det ungefär vad jag kunde tänka mig. Tänkte att man kan ju omöjligt ligga på över 1000 om dagen i alla fall med tanke på hur lite mat man faktiskt får i sig.
Sen efter ett år låter det ju inte orimligt med 1800 kcal. Det är ju normalt intag :)
i hur snabb takt beräknas man gå ner efter operationen?
Anna: Det är väldigt individuellt, men det finns någon siffra på ca 4-5 kg/månad. Somliga "rasar" i början och andra går ner sakta.
Ja, det håller jag med om. Ok, såfg på bloggen, ni är riktigt duktiga. Jag har en kompis som gjorde en bypass i april och känner två till som har gjort det. Det har funkat bra för dom, men den ena har fått komplikationer så tänk dig för vad du äter efteråt..Jag hoppas all lycka till er och att ni fortsätter att gå ner i vikt. Om ni tillåter vore det kul om vi kunde följa varandra, jag länkar er och ni oss+blogloving...Kram(ps, ska iväg på middag i dag så vi fixar det imorgon i såfall)
