Ett VIKTigt beslut

Vikt idag:

Veckans viktminskning: 0,9 kg!!!

Total viktminskning: 23 kg

Viktminskning sen operationen, 10/2: 10,3 kg
BMI: 41,9 (42,2)

Nu jävlar rasslade det till inne i fettcellerna! Antar att det har gått lite trögt eftersom lingonveckan kom med ett brak igår. Har ju känt mig svullen och tung i flera veckor, men nu hoppas jag att vätskan försvinner.
Och snart är jag nere på mitt första delmål. Sweet!
Nu är det prick minus 23 kg... sanslöst. Och 10,3 kilo sen operationen. Ja, jag tänker då inte klaga... ;)

Enligt informationen ska den här operationen skapa en viktminskning på ca 75%.

Vad innebär det här för mig? Jo, det här:

Min totala övervikt: 67,1 kg
75% av övervikten: 50 kg
Antal kilon "över": 17,1 kg

Jag kan alltså gå ner 50 kg totalt med hjälp av operationen. Men det är ingen garanti.
Men vet ni? Jag ska ge mig fan på det! Jag ska fasen ner till målvikt, och därmed basta!
Jag är ju redan på god väg. Jag har lyckats skaka av mig 22,1 kg hittills och mer blir det. Det vet jag... :)

Håller helt med Aftonbladets expert här, man ska äta sånt som är onyttigt ibland för att orka med en lång viktminskning! jag har förur kört på "Den hårda vägen" och det har inte lyckats särskilt bra då, jag har gått ner mycket snababre, men jag har sedan tröttnat och inte orkat hålla fast vid nya livsstilen. min melodi är denna gången annorlunda och jag hoppas att det ska vara vägen till lyckan!

Om några timmar kommer Zandie hit och vi ska tillsammans med min man äta middag på  jensens!!!! Ska bli GOTT och trevligt. jag äslar Jensens.  tycker att det är väldigt bra priser och god mat och god service. och så kan man välja själv så mycket att det blir lättare att äta nyttigt. Jag ska ha antingen lax eller kyckling och bakad potatis till. och sen blir det någon efterätt också, faktiskt. jag och Zandie ÄR efterättsfantaster båda två och min man säger inte nej tack han heller, men jag funderar på om jag ska ta glassen man tar själv, då kan jag välja hur mycket/litet jag vill ha... vi får se! Det vattnas i munnen på mig redan :D Nä nu ska jag ta och gå ut med lite sker till återvinningen, vi har samlat i en stor lagerhausväska under diskbänken och nu var den prooppfull, blev 2 påsar hårdplast, 1 påse metall och en påse glas sammanlaggt.

 
Bild på en glassbufféglass lånad från http://www.jensens.se/

Jobbade igår! märktes verkligen att det var ett tag sen, men alla muskler fick sig en genomkörare i allafall. jag jobbar ju med att städa, så jobbet går egentligen ut på att träna med städredskap i handen, man klättrar på stegar och stolar, hukar, flyttar möbler, sträcker sig, bär tungt, drar en städvagn framför sig (igår snöade det också, så det blev tungt att dra städvagnen utomhus mellan husen), man går även mycket. Det är ett perfekt jobb när man vill gå ner i vikt, varje sommar när jag jobbar som mest brukar jag gå ner i vikt, en sommar gick jag ner 10 kg (!), men se under mer stillasittande höst och vinter är det svårt att hålla viktminskningen nere.

Jag talade med min konsulent sist om hur jag ska göra med pointsen när jag börjar jobba och hon tyckte att jag skulle höja 2 eller 4 beroende på hur jobbigt jag själv känner at det är. jag tänker börja med att höja två, och det ska inte gå till mer godis eller efterätt utan till mer mat (nyttig) så att jag vet att kroppen får det hon behöver för att orka, kanske en extra avocadohalva eller ett ägg om dagen eller nåt, ett extra mellanmål blir det nog i allafall. Men igår åt jag som vanligt, tänkte testa att höja när jag börjar jobba mer "på riktigt".


Märkte flera saker igår:
1.Mina tightaste jeans är inte så thigta längre, kändes som att jag hade behövt ett bälte igår.
2. Min vigslering och min förlovningsring har börjat glida lite på fingrarna, så de börjar bli lite stora.
3. jag behöver verkligen träna min kondition, sprang efter första rasten tillbaka till städningen en bit av sträckan och var HELT SLUT när jag kom fram. har med andra ord lite att jobba på till vårruset!

idag har jag på mig en lila tröja och inser att det nog är sista gången jag använder den. Sen blir det tvätt och inlämning till myrorna, för den är FÖR STOR!!!!!!!!!!! Yippie!!!!!!!

jag har även på mig ett par stretchjenas som runt jul satt som korvskinn på mig, nu sitter de bra,, men har börjat bli lite större på olika ställen.

och slutligen är bh:n inne på sitt sista spänne (det innersta), den hade jag när jag gifte mig hösten 2007 och då var jag tvungen att ha bh-förlängare till den (tilla alla bH.ar var jättesvårt att hitta med rätt omkrets).

För övrigt uppmanar jag alla som har möjlighet att lämna datorn och gå ut i solen, det ska jag göra! fynderar på att gå en sväng ner på stan och kanske köpa en ny tröja eller bh eller nåt, och eventuellt lite pysselgrejjer, är så pysselsugen och något måste man ju sysselsätta sig med medan man väntar på att handledaren ska skicka tillbaka uppsatsen med kommentarer.

Viktminskning: 0,6 kg

Total viktminskning: 22,1 kg

Viktminskning sen operationen, 10/2: 9,4 kg
BMI: 42,2 (42,4)

Neråt igen! Ibland önskar jag att det gick snabbare men samtidigt är jag glad över att det går i den här takten, eftersom kroppen hänger med. Eller gör den det?
En sak gör mig konfunderad dock. Trots att jag gått ner 22,1 kg så har jag fortfarande kvar min jävla dubbelhaka! När ska den ta och eliminera sig själv?! Morr. Försvinn!

Nej, nu ska jag mumsa vidare på mitt kycklingspett!

Jag har haft en jobbig tid ett tag nu, ända sedan mammas födelsedagsfest skriker min kropp efter godis. i lördags hälsade vi på min svägerska på det gruppboende där hon bor och hade med oss godis, jag var fast besluten att jag skulle klara av att stå emot, men kunde inte, det åkte ner både popcorn, salta pinnar och lite smågodis (fastän jag bara blir illamående av smågodis, varför struntar man i det när man är sugen???). jag har cokså varit allmänt slarvig med bokförandet av vad jag ätit senaste tiden, och det märker jag leder till att jag släpper efter lite mer, inte så att jag vräker i mig mat, men det blir lätt lite extra här och där. Men idag tog jag tillbaka kontrollen och varenda grej har bokförts exemplariskt. men man kan väl säga att råkade hamna i fel vagn på viktväktartåget efter ett besök i restaurangvagnen och hade problem att hitta tillbaka till min plats...men nu sitter jag där i allafall och ser ut över all SNÖ som kommit tillbaka och drömmer om en lite lättare sommar än sist.

eftersom att jag nådde 10%-målet förrförra viktväktarvägningen så fick jag stanna kvar efter mötet i torsdags och disskutera nytt delmål med konsulenten. så av någon anledning bestämde vi att nästa stora delmål är 78 kg, och dit är det 7 kg!

små delmål på vägen dit är:

84,4 kg (lika mycket som jag vägde när jag fick min 10% nyckelring, dit är det 0,6 kg)

83 (Guldklisterstjärna nr 4)

80 (Guldklisterstjärna nr 5)

79,9 (under 80= lycka!!!!)

78 (delmålet nått, dags att sätta nytt delmål)


Bevis på viktväktardelmål 1:s avklarande

2 ½ dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
2 små ägg
1/4 dl olivolja
1 ½ dl turkisk yoghurt

Fyllning:
3 msk soltorkade tomater, strimlade eller hackade
½-1 dl smulad fetaost

Blanda mjölet med salt och bakpulver. Vispa ihop ägg, olja och yoghurt.
Rör ner det i mjölet och rör smeten slät.
Lägg ca 1 msk smet i varje form (av amerikansk modell, mellanstor) och lägg sedan i fyllningen, ca 3 bitar ost per muffins + tomat.
Toppa med resterande smet. Grädda i mitten av ugnen, 200 grader, ca 20 minuter. 

Direkt efter operationen äter de flesta väldigt lite. Allt eftersom man lär sig hur man kan äta och vilken typ av mat och livsmedel som går bra att äta kan man öka matmängderna något. Hur mycket man kan äta vid ett och samma tillfälle varierar. Många upplever att man vissa dagar kan äta mer och andra dagar mindre. ← Just det där kan jag skriva under på, mer än en gång! Igår t.ex. hade jag riktigt svårt att få i mig mat. Och då var det ändå mat jag ätit flera gånger så det var inga nya smaker eller maträtter. Men imorse fick jag i mig hela tallriken gröt som jag annars sällan får. Märkligt.

Oavsett hur mycket man kan äta är behovet av näring detsamma som före operationen. Kroppen behöver fortfarande lika mycket av t.ex. vitaminer och mineraler. Eftersom matmängderna nu är små, är det viktigt att äta näringstät mat där alla näringsämnen finns med. Eftersom man endast kan äta lite mat och kroppens förmåga att "ta upp" näring ur maten har minskats bör man komplettera med multivitamin- och mineraltillskott. ← Jag tar Mitt Val Kvinna som tillskott varje dag.

Några råd:

• Var noga med att äta tillräckligt med proteinrika livsmedel som t.ex. kött, fågel, fisk, ägg och mejeriprodukter som keso, mager ost, mjölk, fil och yoghurt.
 
• Mellanmål är viktiga! Välj gärna smörgås (hårt bröd, i första hand) med proteinrikt pålägg. Ta rikligt (2-3 skivor) av t.ex. skinka, hamburgerkött, mager ost, leverpastej, makrillfilé i tomatsås, mjukost, kalvsylta, kalla köttbullar eller ägg.

• Välj magra livsmedel eftersom stort fettintag kan leda till diarré.

Jag köper inte dom magraste produkterna eftersom jag tycker att det är så mycket tillsatser i dem. En del produkter, som t.ex. yoghurt är surare medan några är extremt söta p.g.a. allt extra socker.
I första hand köper jag vaniljyoghurt eller a-fil på 3%. Mjölken jag köper är mellanmjölk men lättmjölk funkar också.
Och när jag lagar mat så gör jag det i smör (alt. raps- eller olivolja). Ska jag göra sås eller gryta så blir det oftast matlagningsgrädde eller mellangrädde.

Det gäller att hitta produkterna som funkar bäst för en själv. En del menar att man ska hålla sig till "säkra kort" för att inte riskera något men själv tycker jag att man måste prova sig fram. Hur ska jag annars veta vad jag reagerar på eller inte? Och även om jag reagerar på något så kanske jag kan äta en liten bit men inte en hel portion.

Jag kanske inte äter den bästa kosten varje dag, för visst skulle jag kunna äta bättre. Men det kommer väl antar jag. Ibland är man ju trött och orkar inte anstränga sig. Ibland är man sugen på något speciellt. Men jag tycker ändå att jag äter ganska bra även om jag skulle kunna öka på proteinintaget.

Och på tal om proteiner så ska jag ta och skriva en inköpslista nu!

Viktminskning: 0,3 kg

Total viktminskning: 21,5 kg

Viktminskning sen operationen, 10/2: 8,8 kg
BMI: 42,4 (42,5)

Inte så mycket skillnad men 3 hg på några dagar är ändå inte dåligt!
Jag sa till Anna i söndags att det är först nu det börjar kännas lite smått i kroppen. Det tar ju ett tag, i alla fall för mig, att känna att det händer något.
Dessutom kan jag ha jackan jag köpte från H&M nu! Den är fortfarande lite väl tight att sitta i, men jag kan banne mig ha den och det är jag glad för.

Nu är det dags för gröt!

jag var ju på besök hos LIna också, som jag av någon underlig anledning inte lyckats träffa sen mitt bröllop i september 2007. Det var roligt att ses och jag kan rapportera att det syntes på Lina att hon gått ner, även om jag inte sett henne på ett tag så observerade jag detta! Snygg var hon också, men det har hon alltid varit! ; ) Vi pratade och skrattade och hade bra i Linas kök.

Delmål:

1. 112,10 kg (-25 kg!): 9/4/09
2. Under 40 i BMI (108,8 kg): 21/4/09
3. 107,10 kg (-30 kg!): 30/4/09
4. Under 100 kg: 25/6/09
5. 97,10 kg (-40 kg!): 7/7/09
6. Under 35 i BMI (95 kg): 14/7/09
7. Under 90 kg: 8/9/09
8. 87,10 kg (-50 kg!): 21/11/09
9. Under 30 i BMI (81 kg):
10. 77,10 kg (-60 kg!):

Viktminskning: 0,6 kg

Total viktminskning: 21,2 kg

Viktminskning sen operationen, 10/2: 8,5 kg
BMI: 42,5 (42,7)

Nu ska jag fortsätta med min städning! Den lär ju gå som en dans i denna glädjeyra!
Tralalallaaaaa!

Frukost: 1 dl havregrynsgröt, ½ dl mellanmjölk, 1 msk sylt
Mellanmål: Allévo bar
Lunch: ½ laxfilé, 6 potatiskroketter (torrt men gott!)
Mellanmål: 1 dl fruktdryck
Middag: 1 liten bit köttfärspaj, 1 liten bit paj med kassler & champinjoner, ½ dl blandad sallad
Fika: ½ rulltårtsbakelse (minidumping!)

Kommentar: Det blev som jag trodde. Att jag minidumpade på rulltårtan. Men jag tror inte att det var rulltårtan i sig utan för att det blev så nära inpå maten som vi åt. Så det blev bara en halv för obehagskänslorna började komma, och jag tänker inte utsätta mig för dumping om jag inte behöver.
Man är inte en särskilt trevlig kalas-gäst om man ligger på soffan och krampar... men visst, händer det så händer det och då är det ju inte så jäkla lätt.

För övrigt har jag varit hos tandläkaren. Igen.
Det var käken. Igen. Jag avskyr min käke! Men nu har tandläkaren slipat och putsat och joxat så att det ska bli bra. Och fortsätter problemen - ja, då blir det bettskena. Suck.

Nu ska jag läsa Klick! och sen blir det TV för hela slanten! (Om jag inte måste ge grannen en känga för nu är det brakfest på G. Hennes brakfester brukar inte vara fest som i fest, utan brakfest som i nu-ska-jag-störa-grannarna-och-skrika-hela-natten-och-vråla-klockan-fyra-på-morgonen-fest.)

En skogig bild från hösten-08 Vet ej vad det är för bär på bilden.

Ni andra som liksom jag älskar att gå i skogen, glöm inte att gå in varje dag och rädda hotad skog gratis genom att klicka på en banner på Ett klick för skogen . De har fram till 19 mars på sig att rädda en skog som heter Verle, det behövs massor av  pengar för detta. Jag tycker att det är jätteviktigt att skog bevaras. Om de inte lyckas nå datumet med verle kommer pengarna att gå till att rädda annan skog.

För oss som tycker om att träna är skogen som ett naturligt gratisgym, med löpband i form av stigar och spår, tunga stenar och grenar man kan lyfta, man kan träna lår och stjärt genom att sitta på huk och plocka blåbär eller svamp, kliva över stock och sten. Bär och svamp är dessutom jättebra nyttig och gratis smalmat!!!

Jag brukar försöka ha samma eller likvärdiga kläder på mig varje gång jag går till viktväktarmötena för att klädernas vikt inte ska ändra mitt resultat till det sämre eller bättre.
Bara för att jag är en sån analyserande person så plockade jag fram hushållsvågen och vägde kläderna idag.

De vägde 1 kg och 46 gram! Det inkluderar bh, trosor, strumpor, leggings kjol och t-shirt.

Tråkigt nog sitter de tightare än vanligt idag så jag är rädd för att jag laggt på mig en del, men de är nytvättade så det kan vara därför också.

Jag är uppe med tuppen eftersom jag vaknade superkissnödig vid 6...
Lika bra att väga sig direkt då! Och jodå, vågen fick nog fnatt tidigare för nu visade den 116,5 så det är ju minus!

Vikt idag: 116,5 kg (118,3 kg)

Viktminskning: 1,8 kg

Total viktminskning: 20,6 kg

Viktminskning sen operationen, 10/2: 7,9 kg

WEEHOOO!!! Nästan 8 kilo på en månad!!!
Jag är så sjukt glad och lycklig! Det är fan helt ofattbart... ibland undrar jag ju om jag går ner i vikt eftersom jag inte märker någon kroppslig skillnad. Men det kanske kommer? För jag menar, jag har ju att ta av... ;)

Nu ska jag duscha och sen äta gröt.
Efter det blir det morgonmöte. Igen. Zzz.

ser under min kaffepaus att hypnos kommer att bli den nya modeflugan för att bota fobier och beroenden.   reporten blir hypnotiserad och får mer motivation att jogga.   Har tidigare läst om hypnos som ett sätt att gå ner i vikt, i det repotaget behövdes det dock 20 besök hos en hypnotisör, men hon som gjorde det verkar tycka att det var värt det.och håller det kilona borta sen så kan ju kostnaden för hypnosen kanske ställas mot kosntnaden för misslyckade bantningsförsök etc. jag har ju tidigare funderat över mental motivation på cd-skiva, har inte testat min skiva jag fick med gratis i någon tidning än, men ska göra det. verkar ju grunda sig på lite samma principer, skillnaden med att träffa en hypnotisör borrde väl vara att man kan få hjälp med sitt egna specifika problem.


är det någon av våra läsare som testat hypnos i något sammanhang? hur var det?

Sen operationen har mina smaklökar ändrats en aning kan jag berätta.
Det här är tydligen väldigt vanligt och enligt en del vetgiriga så ska de "gamla" smaklökarna komma tillbaka, efter en viss tid (månader?).

Jag som tidigare älskat kaffe, framförallt latte - tycker att kaffe är fruktansvärt äckligt och smakar mest bränt och surt. Andra saker jag gillat tidigare som inte är särskilt gott längre är:

- smörgåskorv
- potatisbullar (det går att äta, men smakar inget)
- vatten (det är inte lika gott som tidigare)
- pro-viva mango (surt)
- ananas (surt)
- mjukt bröd (degigt + att jag tokdumpar på bröd)
- makaroner (degigt och smakar mjöl, men visst, det går väl ner)

Inte så mycket än, men listan förlängs nog allt eftersom...
Det mesta som är surt eller syrligt från början blir ännu surare och syrligare.
Vatten är ju den bästa drycken men allra godast att dricka är juice (onödigt socker, jag vet) eller färskpressade apelsiner. Vatten är okej om det är iskallt plus att jag får isbitar i. Annars smakar det konstigt.

Jävligt märkligt det här. Jag har ju inte blivit opererad i munnen tycker man.
Förhoppningsvis är det en övergående fas, för jag saknar verkligen kaffe!

...på tal om drycker så blev jag törstig, så nu ska jag göra isvatten!

Bara för att inte vara del i att främja smala kroppsidealet som det enda rätta (vilket varken jag och Lina står för) så vill jag tipsa om kurviga kvinnor som tycker om att vara kurviga och däremed också passar att vara det, människor som bör lyftas fram även på viktbloggar, för vikt handlar inte bara om att gå ner i vikt, utan att trivas med sig själv och sin vikt tycker jag. man ska vara hälsosam och må bra med sig själv, och det gäller att hitta nivån där man själv trivs.
Alla tjejerna i nedanstående länkar är jättefina som de är och behöver inte gå ner i vikt, de har hittat sin trivsel och sig själva. Själv passar jag inte att vara så tjocok som jag är och har varit, men jag passar inte heller att vara jättesmal, jag passar i en vikt och form som jag trivs med, och jag vet när jag når dit, för jag har varit där! jag vet att somliga säkert tycker att det är konstigt att skriva ett sånt här inlägg på en gå ner i vikt-blogg, men jag tycker att det är viktigt att tänka på detta, att det inte är fel att vara tjock eller smal så länge man själv trivs, och att man själv måste bestämma var och när och i vilken vikt man trivs, man ska inte låta något ideal göra det, eller låta någon annna göra det. man ska även tänka efter varför man inte trivs med den vikt man har om man inte gör det, annars så tror jag att en viktminskning kan utvecklas till att bli ohälsosam, om man inte har sina motiv klara för sig. jag tycker att man ska vara medveten om att det faktiskt är okej att trivas som man är också, även om man inte passar in i någon särskild mall!!!!


http://tjockisbloggen.wordpress.com

http://beyondsizes.wordpress.com/

http://www.kurvigheter.se/klara/

Malin

Jag är väl först ut då! Jag undrar hur länge man är sjukskriven efter operationen. Nu vet jag att du inte jobbar men du är väl ändå sjukskriven och får sån ersättning i stället?

Svar: Man är sjukskriven i 4 veckor efter operationen. Jag jobbar som sagt inte utan får annan ersättning (inte sjukpenning eller liknande).

Elina http://tungviktaren.blogspot.com

Du kanske har skrivit det här tidigare men jag har missat det. Undrar i alla fall hur mycket du vill gå ner? Och kommer du någonsin att kunna äta "normalt" igen, dvs en normalstor portion? Hur känner du kring det (oavsett om svaret är ja eller nej).

Svar: Jag vill gå ner så att jag hamnar på "normalt" BMI. För att komma dit så krävs det att jag går ner (för att vara exakt) 48,3 kg till. Då hamnar jag på BMI 25,7 och ca 72 kg. Allt som allt blir det 67 kg!!!

Men mitt första delmål är att komma under 100 kg. Det är min stora dröm just nu!

Kim

Hej. Jag har följt eran blogg ett tag nu eftersom jag också vill göra en operation. Hur går man till väga...Ska man bara ringa till läkaren å säga att "jag skulle vilja beställa möte för samtal om operation"? Var det väldigt lång väntetid för dig? Va det självklart att du skulle få den betald av landstinget? Och till sist...så här långt, ångrar du dig eller har det varit värt det?
Många frågor. Tack för en bra och innehållsrik blogg.

Svar: Kul att du gillar bloggen! :)

Jag kan ju berätta hur jag gick tillväga för att få min operation. Jag började med att ringa min VC och boka en tid hos min läkare för att diskutera viktminskning och hur jag kunde göra. Blev erbjuden Xenical och Reductil, och valde Reductil eftersom jag läst om så många biverkningar hos Xenical. Åt Reductil under 8 månader och gick ner 13 kg totalt, sen slutade effekten hos medicinen och inget hände viktmässigt + att jag fick biverkningar som muntorrhet, sömnproblem etc.

Sen gick det ca 10 månader innan jag sökte hjälp igen (eftersom jag då gått upp allt + lite till), och vid det tillfället bad jag om en remiss till Falun för operation. Och det fick jag!

Så, absolut kan du ringa din läkare och säga att du vill prata om en överviktsoperation. Men för att få en remiss krävs det att man gjort tidigare försök, seriösa försök till viktnedgång, t.ex. medicin.

I Dalarna har vi väldigt långa väntetider och jag fick vänta allt som allt 2 år och 2 månader innan jag blev opererad. Dock var det värt all väntan eftersom man behöver en mental förberedelse - det här är inget man gör över natt direkt.

Det tog 1 år från att remissen skickades till att jag fick komma på ett informationsmöte tillsammans med andra överviktiga. Efter det tog det ytterligare 1 år innan jag fick träffa läkaren för bedömning. Och sen tog det 2 månader innan jag blev opererad.

För mig var det självklart att få den betald via Landstinget. Det finns inte en chans att jag skulle betala den själv då jag är arbetslös, och operationen kostar ca 120.000 kr. Har man råd och känner att man vill betala den själv så ska man absolut göra det, för då kan ingen komma och gnälla att man tar skattepengar o.s.v. ;)

Jag har haft ett antal dagar (veckor, kanske?) då det inte var värt operationen, då jag ångrade mig grymt och bara ville radera allt. Nu börjar det sakta men säkert vända, eftersom det är lättare att äta och dricka. Jag börjar bli piggare och orkar mer, så nej, just nu ångrar jag ingenting! Det har varit värt all smärta, alla tårar och all ilska!

Anonym

Hej, jag undrar hur man får remiss till en by pass?

Svar: Se ovanstånde!

Ellinor http://www.topphalsa.se/blogg/view-web-log.xml?id=1210

Hej!
Hur kommer det sig att du tog beslutet att operera dig?
Vad var det som fick se det som enda utvägen?

Svar: Efter år av misslyckade försök till att gå ner i vikt så orkade jag inte längre. Det var då jag började fundera över operation och gjorde efterforskningar, läste böcker och sökte på internet. Men det tog ändå ett tag innan jag tog det slutgiltiga steget och bad om en remiss. Jag funderade i ca 6 månader innan jag ringde min läkare.

Det som fick mig att se operationen som enda utvägen ur fetman var just fetman. "Ska jag behöva vara så här fet hela livet?" "Vill jag se ut så här?" "Mår jag bra som fet?" och andra frågor cirkulerade i mitt huvud. Och nej, jag vill ju inte vara fet och jag ska inte behöva vara fet heller. Och jag mådde inte bra som fet.

Jag anser att jag har provat allt (mediciner, hälsokostpreparat, dietist, Viktväktarna, Herbalife, Nutrilette...) och när ingenting fungerar så finns det bara en sak - operation.

Cecilia http://heartsick.blogg.se

Oj, känns ju som om man har flera stycken, men jag kan inte komma på nån specifik. Är nyfiken på din vikthistoria, hur det sett ut tidigare i livet, men jag har för mig att det lagts ut en sådan redan?

Svar: Jag har varit överviktig sen barnsben, sen jag gick i lågstadiet. Vikten har hela tiden ökat medan i gymnasiet så stannade den upp, då låg jag kring 85-95 kg skulle jag tro. Sen ökade vikten markant efter gymnasiet, med tillkommande depressioner och annat djävulskap...

När jag började med Reductil (2005) så vägde jag 135 kg och gick ner till 122,3 kg. Och när jag sökte för remissen vägde jag 134 kg, så +11 kg på 10 månader. När prövoåret påbörjades 2008 vägde jag 137 kg.

Emma http://emmasform.blogg.se

Hmm hur känner du inför det här med lös hud? Är du rädd för det?

Svar: Jag är livrädd ska jag erkänna! Men samtidigt är jag ganska inställd på att få lös hud, speciellt på magen... Det känns som att det är en sak man får ta med operationen, att det blir lös hud. Men det finns ju alltid operationer... Magen går ju dessutom att få opererad via Landstinget liksom brösten, att dom "hissas upp", haha.

Blir det extremt med lös hud förutom magen, t.ex. armar, insidan av lår o.s.v. så får jag väl ta ett banklån... Men det är långt kvar tills jag är klar, så jag vet inte alls hur mycket huden hänger med eller inte. Jag hoppas på det bästa!

Anna http://viktigtbeslut.blogg.se

Kom på en till fråga: hur gjorde du för att sätta dig in i ämnet operation innan du genomgick den? Jag har för mig att du läste någon bok...

Svar: Jag läste en bok som heter Operation: nytt liv som gav mig enormt med fakta och "kött på benen". Dessutom läste jag en hel del på internet och hängde på ett viktforum som heter viktop.se. Numera hänger jag på viktdropp.se som är strået vassare! All information man kan få behövs kan jag säga.

Anna http://viktigtbeslut.blogg.se
Förutom i operationsärr och sånt, har du fått ont efter operationen, tänker lite på den del av magen som "stängts av" och så, om man kan få ont i den för att den inte får någon mat eller om den bara är där utan att märkas (för visst har de stängt av en del, inte tagit bort den helt?)

Svar: Nja, jag hade ont i magen på sjukhuset (speciellt de första två dagarna då jag hellre ville dö än ligga i en säng och kvida) + de två första dagarna hemma. Jag åt endast Panodil på lördagen (dagen jag kom hem) sen tog jag inget mer smärtstillande, mestadels för att Panodil Brus smakar parfymerad bajskorv...

Enda gångerna jag får ont i magen nu är om jag äter för fort eller dricker för fort, eller får dumping. Annars känner jag ingenting (förutom att jag kan bli lite stel och öm i ärret om jag sitter still för länge).

Det som är borttaget är en bit av tarmen, tror jag, vet inte exakt hur det är. Men magsäcken är kvar, det har skapats en liten (20 ml) magsäcksficka som är direkt kopplad till tunntarmen.

Anna http://viktigtbeslut.blogg.se
Du älskar ju att laga mat och baka och sånt, gör du det fortfarande eller känns det jobbigt när du inte kan äta lika mycket av det längre?

Svar: Sant! Jag älskar matlagning och bakning!

Nu efter operatione har jag inte bakat något, orken och lusten har inte funnits där. Däremot har jag börjat komma igång med matlagningen igen - och det är fortfarande kul! Jag behöver ju äta ordentligt så jag lagar mat med jämna mellanrum. All mat räcker ju längre nu, så det blir ofta att jag äter samma mat 2-3 gånger.

Lite jobbigt är det förstås, men jag kan ju fortfarande äta det mesta, men inte i samma mängd.
 

Anna http://viktigtbeslut.blogg.se
Hur är det med träning, blir orken mindre när man äter mindre, finns det några träningsrestruktioner?

Svar: Min ork har inte alls funnits där till att träna eller ens gå promenader. Jag har mest vilat, vilat och vilat. Första gången jag gick till Ica med mamma som är en vända på ca 1 km så blev jag ofantligt trött.

Nu, snart en månad senare så börjar det bli bättre men jag är fortfarande trött.

Sen ska jag säga att det är inte så jäkla lätt att gå ut och gå promenader heller då det är is, slask och snö överallt. Det finns knappt en gåbar gångbana...

Läkaren sa att jag får känna efter själv hur mycket jag orkar när det gäller träning och motion. De restriktioner som finns är att jag inte får göra något som "klämmer ihop" magen, t.ex. sit-ups och liknande. Insidan av magen läker ju fortfarande.

Och så får jag inte bära något som väger mer än ca 5 kg. Så det blir inga 2,5 kg:s hantlar... ;)

Anna http://viktigtbeslut.blogg.se
Hur märks de snabba resultaten på kroppen, hinner du med i minskningen, kan det vara så att något som sitter stramt ena dagen nästan faller av två dagar senare?

Svar: Än har jag inte märkt så mycket förutom att jag gått ner några cm på varje vad. Vissa plagg är lite lösare men inget har ramlat av mig. Jo! Ett par byxor har jag fått kasta eftersom dom var alldeles för stora och hängde mer i knävecken... men å andra sidan var dom för stora redan innan operationen.

Mina föräldrar ser dock mer skillnader och påstår att det syns i ansiktet, över magen o.s.v. :)

jag vet att jag tjatar tokmycket om min uppsats just nu, kanske inget man vill läsa om när man går in på en viktblogg, men det är uppsatsen som fyller Annas dagar och ger mening och innehåll just nu. jag sover, äter och andas uppsats. i allt jag gör så tänker jag på Dervisn sense-makening -teori, EU-databser, att jag verkligen passar in i kulthaus informationsökningsprocess osv. Allt detta har med vikten att göra, eftersom vikttankarna får stå tillbaka för det här just nu. min mission är att gå igenom uppsatskrivandet utan att bli tjockare, och realistiskt fattar jag att det inte kommer att hända mycket nedåt på vågen heller, men det får vara så. jag gör mitt bästa för att skriva upp det jag äter och räkna min apoints, äta bra och få i mig det jag behöver, men i övrigt så har jag tankarna på annat håll och dricker massor av kaffe och är mycket still.

Talade just i telefon med min fd kurskamrat och goda vän Ingela, som var duktig och blev färdig med sin uppsats när hon skulle (och bra blev den med, ett ämne som var jättekul att läsa om) och jag känner hur jag skulle vilja långa Ingela från hennes jobb och man och krympa henne och ha henne sittandes på axeln med sin härliga peppning och sina glasklara synpunkter under resterande uppsatskrivartid.

jag ätr så nära nu, men ändå så långt borta, hur mycket jag än läser och skriver så är det alltid så mycket kvar... För att motivera mig tar jag även hjälp av erfarenheter från gymmet, jag tänker på när man laggt på så mycket vikt att man tror at det ska vara omöjligt att orka lyfta, man nästan gråter när man lyfter och T står bredvid och säger att man kan och man bara gör det och kan.