Dagens
Frukost: 1 dl havregrynsgröt, ½ dl mellanmjölk, 1 msk sylt
Mellanmål: 1 äpple, ½ dl Knorr Vie shot (smakade apa!)
Lunch: 3 lätt & rökt-baconskivor, 1 "nystan" tagliatelle, lite sky, ½ dl blandad sallad
Mellanmål/Fika: 1 Modifast bar, 1 yttepytteliten glassbit (som gjorde mig bubblig)
Middag: 2 dl Gnocchi med tomatsås, lök, parmesan & fetaost
Mellanmål: Det blir nog drickyoghurt + apelsin eller smoothie
Motion: Långpromenad, 60 minuter
Kommentar: En bra dag både mat- och motionsmässigt. Förutom glassbiten då som gjorde mig bubblig i magen. Ingenting kom ut men den gjorde uppror invärtes... Jag testade ju glass för någon vecka sedan och den funkade, men Vienetta var ingen hit kan jag konstatera.
Långpromenaden var skön men halkig så jag har numera anammat tantstilen igen = stel och ont i höften.
Nu har jag tvättstugan så höftkulorna får sig ett par omgångar till. Imorgon ska jag till VC och lämna blodprover inför kirurgbesöket nästa vecka. Tänkte be dem kolla mitt järnvärde på en gång, lika bra eftersom min trötthet är fruktansvärd.
Btw, är det ingen som har en åsikt om det Anna skrev?
Det finns säkert någon som tycker att jag "fuskar" eftersom att jag har opererat mig. Eller tagit den lätta vägen ur fetman?
Nej jag tycker INTE att man fuskar igenom att operera sig.För det finns mycket man ska gå igenom innan sjäva operationen och kan idag efter knappt en vecka själv haft tankarna på om denna förändring är värt att bli smal.Och mitt svar är idag då jag mår lite bättre ja! Vad har jag för val att dö i en hjärtsjukdom eller få hjälp via en operation.För det finns ju risker med att operera sig oxå ska man veta.
Så en enkel väg är det inte att bara välja en operation.
Kram
njae,alltså jag har nog tänkt att det är en lätt utväg för ANDRA, men det har däremot aldrig känts lätt (eller rätt) för mig. för mig har det alltid varit en absolut sista utväg. Så jag är så glad att jag har lyckats gå ner i vikt på naturlig väg. Det känns onaturligt och läskigt att bli opererad och fixad i magen. det räcker med kejsarsnittet jag har gjort.
Men jag förstår ju att det är jobbigt, att det är svårt och att det inte alls är en lätt utväg. alltså jag är så delad, för ofta framställs viktoperationer som att de som gör dem har kunnat äta och äta och äta och sedan en dag tänka "äsch, men vafan, nu vill jag bli smal, nu blir jag opererad!". det ÄR ju inte så, men det framställs ofta på det sättet. Man får sällan veta om de gjort andra försök att gå ner i vikt. därav synen på det som lathet tror jag.
Men samtidigt så anser jag att en operation aldrig är en lätt utväg, det är ett stort ingrepp som ofta är farligt.
Jag försöker bara reda ut mina dubbla tankar och känslor kring viktoperationer. vet dock inte om det är särskilt begripligt..haha.
Tezz: Nej, det är ju ingen enkel väg att göra en operation. Bara att få en remiss kan vara en sjujäkla resa. Och sen att bli bedömd av en kirurg.
En operation är inget man bara kommer på, och det är ingen quick-fix.
Absolut - det finns risker med operationen också. Och den risken eller riskerna har jag varit beredd att ta. Men jag utsatte mig hela tiden för risker när jag var (är) fet också - blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, etc.
Elina: Jag kan berätta att dom som får operationen har gjort saker innan för att få den. I alla fall vi som går Landstingets väg. Vi måste antingen gå ner i vikt innan genom "prövoår" (som jag gjort) eller gå på flytande diet i X antal månader.
Går man privat och gör operationen vet jag inte alls vilka krav det är.
Så man kan inte bara gå till doktorn och få operationen, så lätt är det inte. Vi tjockisar måste verkligen kämpa för att få viljan igenom!
Klart att det är läskigt att bli opererad i magen. Det är en udda känsla. Och visst, jag önskar såklart inte att jag skulle behöva operationen - det vore ju onekligen roligare att kunna gå ner ändå. Men när det inte fungerar och när det skulle ta mig ca 6 år - då måste jag se utanför ramarna.
Kul att ni hade åsikter & tankar! TACK!
ja, absolut, det är ju det jag menar, jag VET att det inte är så lätt men ändå framställs det ofta som att det är på det viset. Jag vet själv att det är svårt att gå ner på egen hand, och att det tyvärr är omöjligt för vissa. Jag menade inte att jag tycker att det är en lätt utväg, men att det ofta framställs på det viset, förstår du?
Elina: Jag förstår precis vad du menar - media (oftast) förskönar ju sanningen. Att operationen skulle vara så jäkla enkel liksom läkningen efteråt, och vägen dit - att den skulle vara spikrak.
Ser man till mig (och många med mig) så är vägen allt annat än spikrak och trevlig - både innan som efter! Så jag förstår vad du menar. :)
