2009-03-26 | 15:52:31
kris i garderoben
idag visade viktväktarkonsulenten en bild på sig själv som tjock. Den stod uppställd redan när vi kom in på mötet och jag kunde inte för mitt liv se att det var hon, hade hon inte sagt det så är det inte säkert att jag hade fattat det. Själv förändrar jag mig inte så mycket under en viktminskning att man inte kan se att det är jag på bilder och så, jag ser likadan ut fast mindre när jag går ner i vikt och likadan fast tjockare när jag går upp : ) kanske ändrar jag mig för lite i övrigt, jag har ju ALLTID haft samma frisyr, med unddantaget att jag hade lugg tills jag gick i fyran och sen sparade jag ut den. längden har varierat mellan långt och jättelångt, färgen har bytts några gånger (tror att jag gått igenom alla nyanser av röd på toningshyllan i mina tonår), och visst sminket har också ändrats genom åren, liksom klädstilen gradvis gick från tantflicka till hippietjej till punkarhippie till skinnkjolt-trasiganätstrumpor och linne till jagorkarintebrymig-jeans och t-shirt till nåt-slags-rockigt till det-som-finns-i-tjockisrutan till jeanskjolochmunjacka och rockig topp till det som finns i tjockisrutan till det som råkar finnas i garderoben och jag vet inte hur man klär sig....
och där står jag nu. Vill börja hitta tillbaka till mig själv och det jag gillar, men vill försöka tänka på att jag inte är 20 längre och jag vill se seriös ut samtidigt som jag vill ha min egen stil. samtidigt vet jag inte riktigt vad som är min stil längre. Döskallarna har varit med sen tonåren och de lär jag aldrig släppa. de är med mer diskret nuförtiden som mönster på någon sko eller på halsduken osv. jag orkar oftast inte sminka mig och när jag väl gör det har jag svårt att avgöra vad som är lagom. Tänk på mina rötter, i ungdomens glada dagar använde jag mer smink än hela cirkus scott ungefär. det var kreativt och med blommor av kajal....
och där står jag nu. Vill börja hitta tillbaka till mig själv och det jag gillar, men vill försöka tänka på att jag inte är 20 längre och jag vill se seriös ut samtidigt som jag vill ha min egen stil. samtidigt vet jag inte riktigt vad som är min stil längre. Döskallarna har varit med sen tonåren och de lär jag aldrig släppa. de är med mer diskret nuförtiden som mönster på någon sko eller på halsduken osv. jag orkar oftast inte sminka mig och när jag väl gör det har jag svårt att avgöra vad som är lagom. Tänk på mina rötter, i ungdomens glada dagar använde jag mer smink än hela cirkus scott ungefär. det var kreativt och med blommor av kajal....
3 Kommentarer
Pernilla:
WOw har du gått ner så mycket på så kort tid ??
Du ärju jätteduktig...
Anna:
jag har bara gått ner 15 kg på lite mer än ett år, men tack ändå! : D
Jenny:
Det där med självbildskris, känner jag igen. Det är först nu, vid 32 års ålder som jag känner att jag har en "stil" eller en identitet i image igen sedan slutet på tonåren (alltså en högskoleutbildning, två barnafödslar och ett helt liv senare...) Det är ganska lökigt att man inte kommit längre på vägen. Det göttiga i det hela är att det alltid finns mer att lära.