2009-05-21 | 00:09:55
Anna minnesfärd
typiskt mig att glömma bort att det är helgdag imorgon, blir inget vv-möte den här veckan heller för det är stängt imorgon och jag jobbar resten av veckan när vv har öppet. Får bli någon slags inoficiell vägning imorgon, kan ju inte tappa konceptet helt...och så vv-möte nästa vecka istället! kan änså säga att veckan fungerat bra hitills, har använt mig av powerstartprogrammets recept och måltidsordning som grund och själv micklat in egna mellanmål emellanåt (18 points räcker helt enkelt inte till när man jobbar som jag gör, det är bara att inse). idag hade jag på mig ett par nya shorts till jobbet (i stl 44!!!!!!!!!!!!) .
Mina ringar är tyvärr fortfarande borta, jag letar och letar hela tiden, men de är puts väck. Känns så tist för de betyder verkligen mycket för mig, så stort symbolvärde och så många minnen, saker är visserligen bara saker och man tapapr bort saker och får nya saker och äktenskapet sitter inte i någon ring osv, men dessa ringar kan jag aldrig ersätta helt tillfredställande, den ring jag skaffar istället om jag inte hittar mina kommer ju alltid att vara en ersättningsring jag införskaffat. minnet komemr inte att vara hur vi spontant bestäldle förlovningsringar en eftermiddagpå stan eller hur min man trädde den på mitt finger som "ett vårdtecken" i kyrkan, utan hur jag var tvungen att köpa den dumma nya ringen eftersom jag gick och tappade mina riktiga ringar...hur det än blir så väntar jag med ndet, kanske kanske har jag tur och hittar ringarna, och om inte så kanske jag får ännu smalare fingar innan viktresan är över och det är ju mest praktiskt att köpa något i rätt storlek från början. undertiden bär jag en ring jag fick av min man när han "bara" var pojkvän, på min 18-årsdag.
Mina ringar är tyvärr fortfarande borta, jag letar och letar hela tiden, men de är puts väck. Känns så tist för de betyder verkligen mycket för mig, så stort symbolvärde och så många minnen, saker är visserligen bara saker och man tapapr bort saker och får nya saker och äktenskapet sitter inte i någon ring osv, men dessa ringar kan jag aldrig ersätta helt tillfredställande, den ring jag skaffar istället om jag inte hittar mina kommer ju alltid att vara en ersättningsring jag införskaffat. minnet komemr inte att vara hur vi spontant bestäldle förlovningsringar en eftermiddagpå stan eller hur min man trädde den på mitt finger som "ett vårdtecken" i kyrkan, utan hur jag var tvungen att köpa den dumma nya ringen eftersom jag gick och tappade mina riktiga ringar...hur det än blir så väntar jag med ndet, kanske kanske har jag tur och hittar ringarna, och om inte så kanske jag får ännu smalare fingar innan viktresan är över och det är ju mest praktiskt att köpa något i rätt storlek från början. undertiden bär jag en ring jag fick av min man när han "bara" var pojkvän, på min 18-årsdag.
3 Kommentarer
Pulver:
Tycker verkligen synd om dig och lider med dig. Att förlora något med ett så högt affektionsvärde måste vara hemskt.
Anna:
Pulver: Tack för medlidandet : )
Lina:
:(
Jag önskar verkligen att du hittar dina ringar!
Men du, skriv hon till hon i Aftonbladets söndagsbilaga som "ser" var saker finns!!! Prova! Det kan ju ge resultat!!!
