Ett VIKTigt beslut

Igår åt jag pannkaka med sylt (lågkalori) och grädfde (sån lätt 20%-ig sak) efter att ha varit sugen på det hela veckan. och vad händer? ingenting me rän att det har triggat igång ett helvetiskt pannka-med-sylt-och-grädde-sug idag, just nu sitter jag på vippen att börja gråta för att det itne blitr mer pannka med sylt och grädde här på ett tag, är ju ingenting man ska äta varje dag och inte den mest näringsriktiga maten heller. Men ändå, jag närmast sörjer det faktum att pannkakorna och grädden är slut, kvar står endast sylten ensam och sorgsen i sin burk i kylskåpet...

Det roliga är att jag aldrig varit så förtjust i pannkakor, någon ellr ett par emllanåt har väl varit gott, men när jag var liten tyckte jag till och med direkt illa om pannkakor och om jag minns rätt gillade jag inte grädde heller.

lilla barnet i min mage verkar tvärtom tycka att pannkakor med sylt och grädde är det bästa som världen har att erbjuda, varför kan inte suget gå tillbaka till det som det var i början: tomater och apelsiner???? mycket nyttigare ju.

igår unnade jag mig lite chokladpraliner också, träffade en kompis och hennes kompisar uinnan de skulle vidare ut i natten, själv var jag så trött så jag gick hem istället, men det var roligt att träffa lite folk : )

Hur får man pankkakshysterin att sluta? hur stänger jag av suget????? jag blir galen snart! GALEN säger jag....

Nu firar jag på riktigt!
En miniflaska bubbel (som blir ett ynka glas) står på min meny just nu. Har köttfärspaj i ugnen dessutom, mycket gott! Jag firar inte bara -50 kg, utan även att jag fått ytterligare två MVG i kursen jag läser. Skönt!

Nu ska jag läsa bloggar och sen äta.
Imorgon blir det dejt, iiihhh!!

Jag är hungrig. Alltid hungrig. Och jag blir sugen på all mat jag ser på bilder eller mat jag hör talas om, allt låter så gott och allt ser så gott ut. i början av graviditeten var jag inte alls såhär hungrig, jag kan nog till och med påstå att jag var mindre hungrig än vanligt. Sen hände något. Jag försker stoppa det värsta med "frukt och grönt". men det är svårt. Värst är kvällarna när man ska eller precis har gått och laggt sig. jag är inte den som går upp ur sängen för att äta, så laggd Anna ligger kvar tills det är dags för kisspaus. Om det händer innan jag laggt mig brukar jag äta något litet, en frukt eller knäckemacka eller nåt och dricka ett glas mjölk,det är svårt att sova när man är hungrig.

Bara för att få ändan ur vagnen så skriver jag det här på bloggen: dags för dagens promenad! Efter promenaden ska jag återgå till rensandet och röjjandet här hemma, just nu är det pappersortering i olika pärmar som gäller. Jäklar vad papper man har sparat, men det är skönt att få lite ordning på dem, helt plötsligt vet man vad man har för bankonton, försäkringar, medlemskap osv...:D

Har precis varit på besök hos min underbara barnmorska och jag verkar vara riktigt bra på det här med att vara gravid, alla värden såg bra ut, både järn och blodsocker och blodtryck och allt var helt normalt, behöve rinte äta jätrntabletter, emn ska tä'nka på att äta järn i kosten. Hon mätte magen och jag låg precis på nån kurva exakt där det skulle ligga. och så tog jag upp det här med vikten, och hon sa att jag har en normal viktuppgång och att jag inte ska väga mig något mer förräns innan jag ska till henne nästa gång, samtidigt som jag ska fortsätta att tänka på kosten och promenera. Ska kontakta sjukgymnast angående min rygg, fick ett telefonnummer. så idag känns allt bra.


och dagens bästa: fick lyssna på bebisens hjärtljud, jättemysigt!

Varning för ett ärligt och långt inlägg!

I och med en viktnedgång på över 50 kg, så kan de flesta räkna ut att huden inte riktigt hänger med. Jag hade lite slapp hud sen innan plus mycket mage, så magen är ju knappast något som hängt med... Just magen är mitt hatobjekt just nu på kroppen och lär så bli en lång tid framöver. Magen är det största problemet, dels för att den blivit så slapp och ful (typ skrynklig) men också för att den är i vägen när det gäller kläder. Kläder sitter inte lika bra med slapp och något hängig mage - även om kläderna sitter bättre numera eftersom magen givetvis är mindre.

 

Brösten då... jo, man kan säga som så att luften har gått ur dem, haha! Trots att jag tappat mycket bröst är det mycket kvar. Runt om är det mindre, men jag har bara minskat en kupstorlek. Jag skulle mer än gärna vilja lyfta brösten, att ha stora, perfekta, runda bröst är inte prioritet - det är mer att jag vill att dom inte ska vara i södergående riktning... Sen när jag ligger ner så flyter dom mer än gärna ut, haha! Och nu blir jag väääldigt privat, men ja. Står jag på alla fyra så är det inte en vacker syn, hahaha... jisses.

 

Sen har jag lite slappare hud på insidan av låren men det har jag nog alltid haft, och det är inget som stör mig nämnvärt. Det är liksom inget som syns så mycket såvida man inte hamnar i en intim situation, men vad fan... kom igen. Då nojar jag mer över magen!

 

Överarmarna har också lite slappare hud, gäddhäng... men det stör mig inte så mycket eftersom det inte är säsong för linnen just nu. Och till sommaren får jag väl köpa kortärmade toppar/trekvartslånga toppar istället. För nej, det är inte kul att visa upp sina sladdriga armar inför publik... Jag har förvisso inte tänkt mig att stå på scen, skaka arm och skrika "titta!", men ni fattar nog vad jag menar. ;)

 

Rumpan har också åkt ner en våning... Så det skulle inte vara helt fel med en cirkumferent bukplastik, d.v.s. fixa midja, mage och rygg - då brukar plastikkirurgen automatiskt hissa upp rumpan och nöjesfältet (...musen). (Som jag har förstått det. Dubbelbonus!)

 

Det kommer att bli en dyr historia att fixa allt sen, den dagen det blir aktuellt med plastik. Just cirkumferent bukplastik är det jag önskar mig mest, resten kan jag leva med - förutom ett bröstlyft då förstås. Jag har för mig att en cirkumferent bukplastik går loss på (minst) ca 90.000 kronor, så det är ingen billig historia. Om jag blir beviljad en genom landstinget lär ju återstå att se, men jag har för mig att Dalarna vill att man väntar 2 år från operationsdagen innan man ansöker om plastik. Över 1 år kvar alltså... Och sen har, någonstans i bakhuvudet, ett minne av att kirurgen sa att bukplastik + bröstlyft ingår i operationen (d.v.s. gbp-operationen). Då blir det säkert som så Dalarna står för bukplastiken, och att man själv får lägga till mellanskillnaden till cirkumferent.

 

Jag har läst om att huden drar ihop sig mer på yngre patienter, men på mig har det väl inte dragit ihop sig överallt direkt och jag är ju givetvis inte klar än heller. Jag vet inte hur länge till jag kommer att gå ner, vilken vikt jag landar på. Det återstår att se.

Men jag har en känsla av att jag kommer att få leva med huden ett bra tag till och då är det så. Med kläder på är det en sak, då kan vi vara kompisar - men det är när jag klär av mig som ångesten kommer och jag känner mig fulare än någonsin. Ändå har jag varit medveten sen start om detta, så det är ju knappast en överraskning.

 

Och man kan inte träna bort överskottshud heller, man kan stärka kroppen men är huden slapp, så ja - då är den slapp. Elasticiteten är borta helt enkelt.

 

Mina lår må fortfarande vara runda och kraftiga, och insidan må vara dallrig men just benen är jag nöjd med. I vissa vinklar kan jag tycka att dom är riktigt snygga, haha! Just att ha minskat så pass mycket i vaderna att jag kan ha stövlar utan att spräcka dem är kul! Jag tror jag hade ett vadmått på runt 55 cm innan, nu är vadmåttet 41 cm.

 

Tro nu inte att jag är missnöjd med allting eller missnöjd över operationen, för det är jag inte.

Jag är så otroligt glad över att jag vågade göra operationen för den har gett mig så mycket tillbaka. Så mycket självkänsla, självförtroende, egoboost och mod. Jag mår mycket bättre, känner mig bättre som människa och vågar ta för mig mer. (Jävligt konstigt att mitt mod skulle sitta i mina kilon...)

Jag känner igen mig själv nu men när kläderna åker av, då vill jag inte vara med...

Det är så dags igen!
Jag är lite feg att visa bilder men det är ju ett känsligt kapitel, samtidigt som jag är så stolt och glad över min prestation. Anna har redan fått tjuvkika, haha - så här kommer några bilder.
Ignorera tofflorna på sista bilden... ;) Tidigare före & efterbilder finns här.

Mmmm, testade att göra kesoplättar idag!
Jag har aldrig varit ett fan av keso, men eftersom jag läst om dessa plättar lite överallt så gav jag dem ett försök och det lär ju bli fler gånger. Jättegoda!
Måste komma ihåg att köpa hem bacon till nästa gång bara så att det blir lite matigare. Hallon mättade inte så mycket även om det var gott just då.

Rekommenderas!

/Lina

Som jag har väntat på att få säga detta:

Jag har gått ner mer än 50 kg!!!

Yes. Nu har det hänt! Som jag har längtat, väntat och kämpat. Hela oktober till mitten på november har varit segt med vikten, segare än torr sirap. Det har inte rört sig mycket, och har det rört sig så har det antingen rört sig något hekto ner, sen något hekto upp (ibland något kilo också), stått stilla och så har det börjat om.
Men nu så! Det är knappt jag tror det själv då vågen igår sa 87,3 kg och imorse säger den 86,0 kg! Jag vägde mig säkert 10 ggr innan jag vågade tro på det hela och plockade fram kameran, haha.

Så nu kan jag bocka av ytterligare ett delmål!
Nästa delmål är att nå 81 kg då mitt BMI hamnar under 30, och då kommer jag att kvala in som överviktig och inte fet. 5 kg dit, så det är en bra bit.

Vikt vid start: 137,1 kg
Vikt vid operation: 124 kg
Vikt vid utskrivning: 120,7 kg
Vikt idag: 86 kg
Minus sen start: 51,1 kg
Minus sen operation: 38 kg

Hihi, fick ett mail från Lina ch måste bara berätta att det slumpat sig så att denna vecka väger vi exakt lika mycket :D Känns som at vi möts på vägen och skakar hand liksom :D Efter detta kommer Lina att fortsätta sin viktresa nedåt och jag kommer mest troligt att fortsätta uppåt. Lina, du har varit grymt duktig, fortsätt din väg nedåt och sen ses vi nere hos dig så småningom, jag ska bara gå upp och föda barn först :D 


Även om jag vet vad min viktökning beror på och har en färdig plan på hur jag ska jobba bort överflödiga kilon efter det att barnet har kommit så måste jag erkänna att just detta med vikten känns lite jobbigt, jag ställer mig på vågen och blir liksom lika chockad varje gång, det är jättesvårt att ställa om sig i huvudet från att "Nu kämpar jag för att gå ner, hurra minus på vågen" till "Nu kommer jag att gå upp, oj det har jag gjort också". och jag känner mig lie misslyckad faktiskt över att jag inte lyckas hålla viktökningen stången utan det känns som att det skenar iväg, går så fort uppåt att jag är rädd för vart det ska sluta, rädd för hur mycket av ökningen som inte är "bebis med tillbehör" utan vanligt fett. jag har börjat skriva upp vad jag äter och det har blivit bra, jag äter inte godis och sånt varje dag längre, jag äter riktig mat, mer frukt och grönt. Varje dag går jag en promenad. jag har köpt en dvd med träning för blivande mammor (haha, tänk att JAG ska bli MAMMA :D ) och måste bara fixa en träningsmatta och ett ställe där jag kan använda den (vi har inget riktigt vardagsrum, den plat som är avsatt för tv-tittande är inte så stor och just nu full med saker som vi håller på att sortera, vi genomgår storstädning och uppröjning här hemma). Sen är det väl mer det menatla jag behöver jobba på, att det är okej att gå upp i vikt nu, att jag gör det jag kan för att inte gå upp allt för mycket och att jag bara kan styra över det jag kan styra över.

Har vi några läsare kvar...?

Jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om, så nu får ni hjälpa mig!
Vad vill ni läsa om, vad vill ni veta, vad är intressant, vad är ointressant? Finns det något jag kan blogga mer om, mindre om?
Jag bloggar ju mer personligt i den andra bloggen, så det lär inte bli så mycket dagboksbloggande här - det där därför jag undrar vad ni vill veta eller vad ni vill läsa?

Kommentera och hjälp mig!

Vet ni!
Jag är bara 3 hg ifrån att ha gått ner 50 kg totalt! Så gissa om jag väger mig varje dag nu... jag vill inte missa den stora dagen då det sker. Frågan är bara när eftersom jag pendlar så mycket upp och ner hela tiden, eller står stilla. Min vikt har inte rört sig mycket den senaste tiden så det har varit frustrerande.
Dock vet jag att många av mina kilon har omfördelat sig på kroppen, och det är kul! :)

För övrigt händer inte så mycket med kroppen just nu...
Jag bloggar om allt annat som sker i min personliga blogg, så titta gärna in där!

Var på jobbet...eller fd jobbet eller vad jag ska kalla det tidigare idag och fikade. Hade lovat att bjuda på fika och försökte mig på att baka muffins två gånger igår. Muffins är inte svårt. Speciellt inte de som kommer i kartong och man endast ska tillsätta vatten till. Tycker jag. Trodde jag. Gällande första omgången tog jag 1,5 LITER vatten istället för 1,5 dl...tyckte själv att det kändes mycket när jag hade i det och kollade instruktionen för femte gången (ja jag hade dubbelkollat och trippelkollat och kollat en sista gång innan jag började) och insåg att jag läst fel.... gör om gör rätt, jag gjorde jättebra muffins. Kollade till dem efter 15 minuter i ugnen och de var jättefina. Beslutade att låta dem stå inne liiiite till, eftersom det på paketet stod 15- 20 minuter och jag inte ville att de skulle bli för degiga i mitten. Brända muffins. Slutade emd att jag köpte med mig två paket ballerinakakor istället, och unbderhöll med muffinshistorien (fast jag utelämnade lite snyggt att det var kartongmuffins jag misslyckats med...TVÅ gånger).

Idag blev det gravidvänlig sushi, tända ljus och finglasen till middag bara för att liva upp måndagen. Påbörjad eäven en uppröjning i en garderob och städskåpet, får göra klart imorgon, fick ont efter ett tag.


Just nu har jag hallucinationer om våfflor med sylt och vispgrädde *Homersimpsondreggel* finns det något godare jag inte har här hemma just nu? finns det något godare i hela vida världen än våfflor med sylt och grädde? jag vet inte vart jag ska tä vägen med mina våffeldrömmar....undrar om det här kommer att bli min första 2jag vet att klockan är två på natten men nu måste jag ha det här* eler om jag ska kunna hålla mig...jag höll mig ju så fint den där kvällen jag var sjukt sugen på trälim!

ska skunda mig ut innan det blir mörkt och fånga lite ljus och frisk luft, men skriver ett snabbt inlägg med rapport om att inte en endaste liten godisbit har jag ätit nu under helgen (fredag-söndag), igår blev det fika med pepparkakor tillsammans med make, kompis och kompis bedårande dotter, men annars: ingenting och det har varit både hårt och svårt kan jag säga. att vara sugen på något man inte sk a ha är jobbigt, att vara gravid och vara sugen på något är värre. jag fick avstå från att följa med och handla i fredags, i lördags stålsatte jag mig och började nästan gråta vid godishyllan när det luktade såååå gott av allt möjligt ljuvligt, men jag klarade det. Glass är ju annars ett annat storsug, men jag har stått emot det med. Bra gjort, mig! idag ska jag inte heller äta godis eller glass idag heller, men tänker göra mig en god smoothie efter promenaden som jag ska gå ut på....NU.

Igår var jag och hälsade på en kompis och vi fikade och pratade och hade vansinnigt trevligt. I förrgår var jag på fest hos en jobbarkompis och träffade henne och några fler jobbarkompisar + en kompis till hon som hade festen (som jag senare kom på var min granne, världen är liten) och vi pratade och jag åt en hel del chips och testade marabous nya chokladsmak osv.  jag har med andra ord haft en trevlig och bra vecka.

Idag är det fredag och man börkjar ju direkt längta efter extravaganser, det är ju i allafall fredag...jag vet att jag ätit något onyttigt typ nästan varje dag denna veckan, jag kan inte ens minnas vad under måndag och tisdag, men något var det. Förra veckan var min mamma här och hälsade på och det var superkul, jag saknar henne alltid eftersom vi inte ses så mycket och då blev det ju en hel del extragott och uteätningar.

...alltså, detta med matutsvävningarna måste få ett slut. Vägde mig imorse och har sammanlaggt gått upp 7,1 kg sedan inskrivningen på MVC. jag vet ju att jag kommer at gå upp mer pga graviditeten, och nu vill jag verkligen skärpa till mig så att jag inte går upp onödigt mycket mer, kom igen, mitt barn väger mellan 400 och 500 gram, moderkaka och vatten och extra stora tuttar väger väl också en del, men 7 kg känns ändå väldigt mycket. Nu rör jag dessutom inte på moig lika mycket längre, har inte fått några timmar på jobbet denna månad så jag går inte 8 timmar om dagen längre, detta gör ju också att jag måste tänka ett varv extra. Plus att jag ju vill att nmitt barn ska få nyttigheter att växa av, inte bara socker.

Idag tar jag tag i det här och börjar dels föra matdagbok och dels får fredagsextravagansen och alla andra extravaganser den här helgen bestå av nyttigheter. jag har nästan halva graviditeten kvar och den halvan vill jag att den ska gå i nyttighetens tecekn så att det blir lättare att gå ner vikten sen när det är dags för det.

var och tog vaccin igår mot svininfluensan, man rekommenderas att göra det efter vecka 20 här i Örebro. i början kännde jag ingenting, när jag skulle lägga mig hade det börjat göra ont i armen och nu är jag jättetrött med lite ond arm, men det går väl över. Hellre det än att dö elelr bli liggande med andningshjälp i allafall, men som vanligt med allting så blir man orolig över barnet, om det är bra för barnet osv, och oron blir inte mindere ava tt olika fanatiker från alla möjliga håll proklamerar än för att vaccinet är farligt, än för att smittan är farlig. Tar ju ett par veckor innan vaccinet verkar och man har skyddet också. Här fick man göra en bedömning av trovärdighet i källor, och tänka lite själv innan beslut fattades, nu återstår bara att se om det var rätt beslut.

Tiden går fort men ändå sakta, har redan gått in i vecka 22 och verkar ha en bebis som är lite som jag, jättelivlig ena dagen och lite mer avslappnad nästa, om man ska tro mönstret i hur mycket sparkar jag känner. Just sparkarna är just nu bland det roligaste, ibland kommer de så oväntat att man nästan hoppar till :D jag har alltid trott att det skulle kännas obehagligt att ha en annan människa levandes i en, men det är underbart. En natt vaknade jag och kände hur bebisen låg och sparkade i sin ensamhet och insåg verkligen att det är en egen liten person där inne, som gör egna saker oberoende av vad jag gör: sparkar lite, boxar lite, sover, suger på tummen, vänder sig och bökar runt...nu har mer än halva tiden gått och jag längtar till i mars då h*n ska komma ut, blev flyttad lite på ultraljudet, så beräknat datum blev 15 mars, vilket råkar vara både min mammas och min mosters födelsedag (det är inte tvillingar), ska bli intressant att se om jag lyckas bevara familjetraditionen : D

har hitills gått upp 6,5 kg sen inskrivningen och känner att det känns mycket, har svårt att sluta fika och äta godis, måste skärpa mig....hjälp...

min mamam var på besök förra veckan och konstaterade att min mage kommer att bli enorm med tanke på hur stor den redan är, men klart ungen ska ha det stort och bra och lite plats att röra sig på :D