Ett VIKTigt beslut

Hihi, fick ett mail från Lina ch måste bara berätta att det slumpat sig så att denna vecka väger vi exakt lika mycket :D Känns som at vi möts på vägen och skakar hand liksom :D Efter detta kommer Lina att fortsätta sin viktresa nedåt och jag kommer mest troligt att fortsätta uppåt. Lina, du har varit grymt duktig, fortsätt din väg nedåt och sen ses vi nere hos dig så småningom, jag ska bara gå upp och föda barn först :D 


Även om jag vet vad min viktökning beror på och har en färdig plan på hur jag ska jobba bort överflödiga kilon efter det att barnet har kommit så måste jag erkänna att just detta med vikten känns lite jobbigt, jag ställer mig på vågen och blir liksom lika chockad varje gång, det är jättesvårt att ställa om sig i huvudet från att "Nu kämpar jag för att gå ner, hurra minus på vågen" till "Nu kommer jag att gå upp, oj det har jag gjort också". och jag känner mig lie misslyckad faktiskt över att jag inte lyckas hålla viktökningen stången utan det känns som att det skenar iväg, går så fort uppåt att jag är rädd för vart det ska sluta, rädd för hur mycket av ökningen som inte är "bebis med tillbehör" utan vanligt fett. jag har börjat skriva upp vad jag äter och det har blivit bra, jag äter inte godis och sånt varje dag längre, jag äter riktig mat, mer frukt och grönt. Varje dag går jag en promenad. jag har köpt en dvd med träning för blivande mammor (haha, tänk att JAG ska bli MAMMA :D ) och måste bara fixa en träningsmatta och ett ställe där jag kan använda den (vi har inget riktigt vardagsrum, den plat som är avsatt för tv-tittande är inte så stor och just nu full med saker som vi håller på att sortera, vi genomgår storstädning och uppröjning här hemma). Sen är det väl mer det menatla jag behöver jobba på, att det är okej att gå upp i vikt nu, att jag gör det jag kan för att inte gå upp allt för mycket och att jag bara kan styra över det jag kan styra över.