Ett VIKTigt beslut

Tiden går fort men ändå sakta, har redan gått in i vecka 22 och verkar ha en bebis som är lite som jag, jättelivlig ena dagen och lite mer avslappnad nästa, om man ska tro mönstret i hur mycket sparkar jag känner. Just sparkarna är just nu bland det roligaste, ibland kommer de så oväntat att man nästan hoppar till :D jag har alltid trott att det skulle kännas obehagligt att ha en annan människa levandes i en, men det är underbart. En natt vaknade jag och kände hur bebisen låg och sparkade i sin ensamhet och insåg verkligen att det är en egen liten person där inne, som gör egna saker oberoende av vad jag gör: sparkar lite, boxar lite, sover, suger på tummen, vänder sig och bökar runt...nu har mer än halva tiden gått och jag längtar till i mars då h*n ska komma ut, blev flyttad lite på ultraljudet, så beräknat datum blev 15 mars, vilket råkar vara både min mammas och min mosters födelsedag (det är inte tvillingar), ska bli intressant att se om jag lyckas bevara familjetraditionen : D

har hitills gått upp 6,5 kg sen inskrivningen och känner att det känns mycket, har svårt att sluta fika och äta godis, måste skärpa mig....hjälp...

min mamam var på besök förra veckan och konstaterade att min mage kommer att bli enorm med tanke på hur stor den redan är, men klart ungen ska ha det stort och bra och lite plats att röra sig på :D