2010-01-11 | 11:08:49
Känslor
Det kommer verkligen upp nen hel del känslor när man är gravid, på senaste tiden har jag tänkt jättemycket på min pappa och även på min svärfar, tycker att det känns så synd att de inte får vara med om detta stora som händer oss nu, det är snart två år sedan de dog med bara 6 veckors mellanrum...att det beräknade födelsedatumet dessutom ligger väldigt nära pappas dödsdatum gör också att jag tänker mycket på det tror jag. Egentligen vill jag inte tänka på deras död utan mer på deras liv, det är roligare. ibland tänker jag på deras liv nu, föreställer mig att de träffas och tar en öl tillsammans och pratar om sitt kommande gemensamma barnbarn. De kände inte varandra när de levde, träffades bara en gång på vårat bröllop, men de var på många sätt ganska lika varandra, hade samma smak.
Jag stod vi det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart
Där ute
tändes nya ljus.
Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till,
och skynningstimmen tiger still,
vill jag vara ett bloss
för dom som följer oss
en tid;
ett ljus på deras stig,
en tid;
ett ljus i deras liv.
ur "Ljuset" av björn Afzelius
0 Kommentarer