Ett VIKTigt beslut

I går firade jag och maken 10 år som par. Ett decennium under vilket han varit min dejt, min pojkvän, min sambo, min fästman och nu min man och pappan till vårt kommande barn. Jag låg i natt när jag inte kunde sova och funderade på hur en människa kan vara så fin och bra som han, det är verkligen världens bästa människa, jag kan inte tänka mig en enda egenskap som på något sätt skulle förbättra honom. för mig är han perfekt. Självklart finns det saker jag irriterar mig på hos honom också, det är nog svårt att leva med en människa så nära sig i 10 år utan att irritera sig på en enda sak, men de sakerna är helt betydelselösa i det stora hela. jag har haft en sån tur som träffat och fått förmånen att dela tillvaro med en så underbar människa. Det har hänt mycket under dessa 10 år, fina underbara saker men också sorgliga och tråkiga. Det har varit härliga tider och svackor och kriser blandat. Vi gifte oss inte förräns 2007, men har hålit ihop i såväl lust som nöd både innan och efter den underbara dagen. Jag hade velat ge honom något fint igår som tack för att han är så fin, men jag kunde inte komma på något som gjorde mina känslor rättvisa. Det finns inte ens ord stora nog att beskriva hur mycket jag älskar honom. Jag kan bara försöka berätta det för honom med de små orden jag kan och försöka visa honom det varje dag genom mina handlingar.