2010-03-05 | 12:57:48

jeanskjol och schyssta spiror

På kvällarna har jag väldigt roligt åt mina ben som ser ut som att de är svarvade i roliga former, får vatten i dem och även om jag har stödstrumpor och strumpor med lös resår (mina stödstrumpor är så tunna, så jag har vanliga också) så ser man vart strumpresårerna har klämt åt både från stöd strumporna och de vanliga. Fötterna ser inte helelr riktigt kloka ut, mina skor börjar känans riktigt trånga och jag tycker att tårna ser ut som småpotatisar, fast ganska fina småpotatisar eftersom naglarna är målade med guldlack i allafall. har dock sett både värre ben och fötter på andra gravida, så jag är glad att det bara är i den omfattning det är. börjar bli lite kris med min vinterjacka, dragkedjan blir bara svårare och svårare att dra igen och det känns som att jagckan ska sprängas. hade tänkt flytta ut knapaprna i min kappa, men har valt att inte göra det, tror att jag ska kunna ha den under våren, efter graviditeten som den är.

Har börjat fundera lite smått på vad jag ska ha på mig när T gifter sig i slutet av maj, men det är så svårt att planera när man inte vet hur man kommer att se ut i kroppen, i värsta fall får jag börja handla i tjockisrutan igen...zizzi har dock öppnat en affär i ett köpcentrum jag besöker ibland och jag tycker att de verkar ha ganska fina kläder så kanske kan jag klara av den här tjockisruteperioden utan att lida alltför mycket. Synd bara att jag gav bort så mycket till myrorna när jag gick ner i vikt, alla mina jenaskjolar bland annat, de hade kunnat komma bra till pass, men jag får väl skaffa nya. Jeanskjol är så mycket jag, jag brukar alltid ha en jeanskjol i garderoben oavsett vilken storlek jag har. Å andra sidan, om man tänker överkropp så har jag ju nästan bara kläder jag hade innan graviditeten, sånt som skulle vara lite oversize sitter tight nu, men inte obehagligt tight. och fram tills för några veckor sedan kunde jag använda t-shirtar jag inte ens kunde ha när jag var som tjockast när jag inte var gravid, om man tittar på hur kläderna sitter över axlar och ärmhål och sånt så sitter de som vanligt. Har prövat en del som inte gått också, vissa saker går inte över bysten och det lär ju inte gå efteråt helelr när man ska sitta där med sina mjölkmeloner :D jaja, det ordnar sig, jag får väl kanske som sagt var stå ut med tjockisrutorna i början, sen får vi se. Har ingen aning om hur mycket jag har gått upp, har itne ställt mig på vågen sen jag gjorde det hos barmorskan, gången efter glömde hon att fråga om vikten och jag tog inte upp det heller. om jag ska väga mig någon mer gång innan graviditeten är slut tänker jag be att få slippa titta själv på siffrorna, maken elelr barnmorskan får kolla och smussla in dem i hennes dator, fast sden efteråt vill jag veta, för jag tycker att det är spännande att se hur mycket man går ner efter förlossning och så.


Pregnancy%20ticker
Make a pregnancy ticker
0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi tog ett gemensamt VIKTigt beslut, att gå ner i vikt för att sedan hålla vikten, men har olika sätt att uppnå målet.

Anna använder sig av ViktVäktarnas program som bas.
Lina genomgick en GBP den 10/2 -09.



Båda har sedan bloggens start 1/1 -08 gjort en viktresa nedåt. Under sommaren -09 blev Anna gravid och fick pausa sin nedåtresa. Under graviditeten gick hon upp 21 kg och efter förlossningen i mars -10 är vikten återigen på väg neråt. Linas vikt tickade stadigt nedåt efter operationen. 11/9 -10 nådde hon sin målvikt, och fokus ligger nu på att hålla vikten. Den 24/11 -10 genomgick Lina en bukplastik.



Vi bloggar om viktens mot - och medgångar, om livet i stort, motion, mat & recept, tankar & känslor.

bloglovin
Start: 1/1 2008
Anna:
BMI:

Start: 1/1 2008
Lina: -72,6 kg (-74,1 kg)
BMI: 23.6 (23.1)