Ett VIKTigt beslut

Förra veckan började jag på bodypump med T. Det var jätteroligt och jag hade träningsvärk flera dagar efteråt. Och så kom det som alltid händer när jag börjat träna, halsontet som bestämmer att man inte får träna. Imorgon had edet varit dags, men så kan jag inte, är jättesur, ledesn och frustrerad över det. Halsontet har blivit lite bättre under dagens lopp, men huvudet känns som att det är inlindat i bomull så...försöker få tid hos vc för att reda ut min hals, jag brukar kunna ha ont i flera flera veckor när det väl satt in (tror rekordet är två måander) och jag vill ju fortsätta träna nu när jag väl börjat och det känns kul. maken tog med dottern på promenad när han kom hem så att jag fick sova en stund ifred och hon fikc komma ut och få lite luft, stackarn fick vara inne hela dan med en trött mamma. Men motion får man inne också, hon kryper och försöker resa sig mot olika saker(!)så man jagar runt mest hela tiden, för hon kan resa sig, men inte stå, och när man kryper är det roligast att snabbt krypa dit man inte får vara, vassa kanter och sladdar lockar mycket. Håller tummarna för att förkylningen ska vara överblåst nästa vecka så att jag kan träna. Och på helgen så ska vi ha dop för dottern så det är lite att stå i.

jag visste att du skulle klara det! Du tog ett viktigt beslut och fullföljde det. Den styrka och beslutsamhet som du visat under den här tiden är beundransvärd, du har inte bara krymt i kroppen utan växt som människa. jag har fått bevittna hur du gjort en inre resa likväl som en yttre. Tillåt dig att njuta av din prestation och det du har åstakommit. jag hade velat vara där hos dig nu och firat tillsammans med dig, men du ska veta att jag jublar och firar på distans. Du har varit en fin reskamrat, och även om du kliver av viktminskningståpget hoppas jag att du då och då har lust att blogga lite här från din station, jag fick ju åka tillbaka en bit för att hämta min dotter, men nu är jag påväg neråt igen, och när jag är framme så tycker jag att vi tar oss tid att hitta på något roligt tillsammans som belöning åt oss båda. Grattis än en gång och många kramar!


You are the champion my friend! ; )

Målvikt: 70 kg
Uppnått: 11/9 2010
Startvikt: 137,1 kg
Startvikt vid operation: 124 kg
Minus totalt: 67,2 kg
Metod: Lagt om kosten + gastric bypass den10/2 2009
Hur lång tid tog det att nå målvikten: Drygt 2 år och 9 månader, eller för att vara exakt: 984 dagar!

Jag trodde inte att det var sant imorse när jag vägde mig. Jag har nått mitt mål! Och eftersom att jag inte trodde på vad vågen visade så vägde jag fem gånger innan jag accepterade det slutgiltiga svaret på 69,9 kg! Jag har varit nära målet några gånger men jag trodde inte att jag skulle nå det eftersom jag har pendlat så mycket upp och ner den sista tiden, så i morse tänkte jag inte ens väga mig men av någon anledning gjorde jag det ändå. Ångrar jag mig? NEJ!

Det är svårt att ta in att jag faktiskt har nått mitt mål och lyckats gå ner 67,2 kg sen januari 2008. Jag är förstås sprudlande glad och lycklig, men det är en väldigt surrealistisk känsla som jag inte riktigt kan få grepp om… Just att förstå att jag är ”klar” med min viktminskning. Inte tusan trodde jag väl att jag skulle lyckas med detta dagen jag rullades ner mot operationssalen… jag tänkte mest att jag får vara glad om jag kommer ner under 100 kg. Men nu är jag här! Och enligt denna sida så är jag numera normalviktig! Jag ligger precis på gränsen till övervikt men eftersom mitt BMI börjar på 25 och idealvikt ligger inom den ramen så ser jag mig själv som normalviktig.

Herregud! Ska jag fira detta? Ja, på något vis men hur? Köpa en flaska mousserande vin kanske? Jag vet inte hur jag ska fira, men fira ska jag! 

PS. Före och efterbilder kommer!

jag älskar vardag, det är i vardagen allt händer. Just nu ligger dottern och sover middag, jag har slängt på en tvättmaskin och håller på att koka morot till morotspuré. Hon ska få börja med smakisar av det idag och vi ska öven öka på hennes grötportinr from idag också, så då kanske jag kan börja på vv snart, för då kan ju maken mata henne om jag inte är hemma. I och med detta får jag väl också börja fundera ännu mer på vad jag äter, för förbränningen lär ju gå ner om jag ammar mindre. Min lilla snuttgurka har blivit så stor, hon väger 7200 gram och är 65 cm lång, när hon föddes vägde hon 3215 och var 48 cm lång, det hinner hända lite på 6 månader :D

jag har kommit igång bra med barnvagnspormenaderna igen, en dag förra veckan gick jag till makens jobb som är på andra sidan stan och mötte honom.

Går några rutter som jag gillar, men funderar på att byta ut en av dem tillfälligt pga att det verkar härja en våldtäktsman i det området just nu, en kvinna har blivit överfallen och flera har bliovit förföljda, kanske en av de två serievåldtäktsmän som begått våldtäkter och våldtäktsförsök här i stan sen nåt år(?) tillbaka. polisen jobbar för högtryck och har gjort över 400 dna-tester men inte fått fast i dem.