Ett VIKTigt beslut

Något jag har märkt av mer sen min gastric bypass är att magen kurrar (← Läs här om varför magen kurrar!) mer och högre. Det är sällan magen kurrar av hunger (det talar magen/kroppen om så väl för mig ändå) utan den kurrar för lite av varje. Vissa livsmedel gör att den kurrar, äter jag för fort är det likadant, dumpar jag så kurrar den, ibland kurrar den om jag rör mig eller dricker något. Galet!

Igår när jag satt i ett möte så var det ett tillfälle då vi alla skulle läsa lite papper och då blir det givetvis tyst i rummet vi sitter i, och vad gör min mage då? Jo, kurrar! HÖGT och LJUDLIGT. Jag kunde inte göra annat än skratta men det är faktiskt pinsamt samtidigt. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag är i behov av en toalett eller något... Sen när vi alla började prata igen så är magen givetvis tyst.

Jag vet i alla fall att jag INTE är ensam om detta problem, det är många gastric bypass-opererade som har samma "problem". Ibland låter inte bara magen, den rör sig också. Tarmarna sparkar väl runt och har disco antar jag, undrar om det går att jämföra med sparkar från ett barn? Förmodligen inte, men ibland känns det som att jag har en alien inneboende...

Har fått provsvar från min läkare nu. Har ett jättefint blodvärde och mycket zink i blodet, så nu behöver jag inte äta mer medicin för zinkbristen. Vad gäller gallan så visade det sig att jag hade en liten, liten sten (konkrement som det heter tydligen) som jag "kan ha besvär av". Vadå kan? Jag HAR besvär av den. Att en sån liten stenjävel kan göra så bedrövligt ont förstår jag inte. Men hon skrev inget om den ska tas bort eller så, så jag antar att den inte är tillräckligt stor/besvärande för att bli bortopererad. Får väl fortsätta äta min medicin när anfallen kommer. Vilket jag hoppas att dom inte gör nå mer... men, jag är realist och vet ju att jag lär få fler anfall. Usch.
Allt annat såg i alla fall jättefint ut, d.v.s. lever, bukspottkörtel och njurar.

jag har inte skrivit på länge, jag har försummat både bloggen och viktminskningsprojektet på senare tid och det är så jobbigt att komma igång igen, så svårt att hitta motivationen. Jag har hållityt på med vikten hela livet känns det som, och det har jag väl på sätt och vis, i minst 15 år har jag regelbundet börjat om och om och om med vikten, gått ner gått upp, gått ner gått upp och så en massa planer som aldrig blev något däremellan.

Just nu så går jag fortfarande upp och ner samma kilon som förut, påendlar mellan 78 och 80 hela tiden, och det positiva verkar ju vara att jag verkar ha hittat ett sätt att hålla vikten någorlunda, och jag vet att jag kan ta mig nedåt igen bara jag ger mig fasiken på det, men jag orkar ju inte. Jag har fått ett nytt jobb (som jag älskar, det är så roligt), jag jobbar kvar på mitt gamla (det nya är inte på så många timmar att det räcker) och jag har familjen och hemmet också (min fina fina härliga underbara familj och mitt jättestökiga hem), jag sover dåligt, jag dricker för mycket kaffe och jag försöker fixa allt så bra så bra och har ingen ork över till vikten. Men jag vill, jag vill något så fruktansvärt mycket ro det här i hamn! Jag måste sätta in tid till det, tid till träning, tid till planering, tid till matlagning. Jag behöver äta bättre för att orka med allt och jag vil träna. jag får ganska mycket vardagsmotion genom jobben plus att jag går och cyklar till och från dem och man får springa med en ettåring i huset kan jag säga. jag har startat ett projekt med en kompis som vi kallar "Minus fem kilo på 10 veckor" och hitills så har jag inte gått ner någonting och jag minns inte ens hur många veckor till jag har på mig, men jag kan ju inte låta henne vinna över mig...men då måste jag lägga på ett kol. Imorgon är det vårruset som gäller, ska jag låta det bli min nya kickoff in i resten av livet och få igång viktprojektet igen? någon som har något förslag på motivationshöjare?

Fiskprojektet går ganska dåligt just nu, jag har hitills i år ätit 117 portioner fisk, och ligger 13 back kan man säga, så jag måste äta igen dessa 13 samtidigt som jag kommer upp i full pott igen.


Det här blir min huvudsakliga träning i sommar!

Den här marinaden brukar jag använda till kyckling, supergod är den och enkel! Chilikryddan kan uteslutas eller ersättas med t.ex. sambal oelek om man hellre gillar det. Eller ta cayennepeppar, chilipeppar o.s.v.

Du behöver för ca 2-3 personer:

½ dl soja
½ dl olivolja
½ dl sweet chili-sås
Chilipepparkrydda
2-3 kycklingfiléer, hela eller i långa strimlor

Blanda soja, olivolja och sweet chili-sås till en marinad, och blanda ner hela bitar kycklingfilé eller strimlor. Låt stå kallt, helst över natten men minst ett par timmar. Trä strimlorna på blötlagda träspett och pudra över chilipepparkrydda efter smak (eller pudra hela filéer). Stek i mitten av ugnen, 200 grader, ca 20 minuter eller grilla dem.

+1,8 kg. Tack PMS! Är det inte underbart att känna sig som en överjäst vetedeg runt magen dessa dagar? Och det är bara att inse att mina vätskedrivande inte gör sitt jobb just nu... gaaaaah. Kläderna sitter som korvskinn, humöret ska vi inte tala om och till frukost, lunch och middag vill jag äta rent SALT. Ibland är det verkligen underbart att vara kvinna... ;)

Nej, jag är inte gravid. Jag ska göra ultraljud idag på galla, lever och bukspottkörtel eftersom jag har haft problem med gallsten ett bra tag. Så idag ska jag vara fastande från 9.00 och undersökningen börjar 13.00. Gissa vem som kommer att hungra ihjäl? Jag som äter hela tiden (det känns så i alla fall)! Kommer säkert få dricka sån där snuskig kontrastvätska också... kanske man kan be om att få den i ett drinkglas tillsammans med ett läckert sugrör?
Skämt åsido. Jag hoppas undersökningen visar något vettigt, det bästa som kan hända är att jag får operera bort gallan så jag slipper fler gallstensanfall (dock kan man ju få kramp i gallgångarna ändå trots operation). Men med min tur så får jag väl höra att allt ser fint ut och att allt är som det ska. Mm, det är ju förvisso kul i så fall men då kan ju någon annan ta hand om gallstensanfallen tycker jag...

Nu är det dags för frukost nummer ett, sen kaffe och efter det frukost nummer två!

Idag var det dags för mitt återbesök på Plastikkirurggruppen på Sabbatsberg efter min bukplastik. Har lite svårt att greppa att det redan gått (nästan) 6 månader sen min bukplastik. Känns overkligt! Jag har inte haft några komplikationer alls efter operationen mer än att ärret gör lite ont ibland när man klämmer på det, men det handlar ju om nerver m.m. Och det skulle bli bättre sa min kirurg. Skönt! Hon var liksom jag väldigt nöjd med resultatet och hon kunde förstå min glädje över att slippa hängmagen samt möjligheten att kunna ha byxor, kjolar & klänningar idag som inte korvade sig över magen...

Jag ber om att få återkomma med före- och efterbilder då jag inte haft någon motivation till att fixa det. Undrar om jag inte ska fråga min kirurg om hon kan skicka/maila bilderna hon har tagit på mig, det borde man väl få?

Nu är jag mer än trött, så jag tror det blir godnatt tidigt idag...