Ett VIKTigt beslut

• visa hur jag, som jag är långtidsopererad, äter
• skriva om tankar, funderingar, reflektioner om tiden efter operationen
• förhoppningsvis inspirera och hjälpa andra gastric bypass-opererade (eller de som står i kö och ska bli opererade) med tips och kanske kunna svara på lite frågor & funderingar m.m.
• gå ner till 60 kg

Varför vill jag gå ner till 60 kg?

Den 24/11-10 gjorde jag en bukplastik på Plastikkirurggruppen/Sabbatsberg i Stockholm.
Ni som hängt här ett tag vet varför jag gjorde den, och ni som inte vet ska få förklaringen här: den 10/2-09 genomgick jag en gastric bypass-operation och med hjälp av den har jag gått ner 74 kg i vikt. Det sätter sina spår på kroppen, då huden inte hänger med... Landstinget betalade operationen då jag uppfyllde deras krav för att få en bukplastik, men operationen utfördes i Stockholm p.g.a. långa köer i Dalarna. Totalt tog min plastikkirurg bort 1,3 kg hud. Och så här blev resultatet som ni ser nedan ↓ , jag behöver kanske inte säga att jag är mer än nöjd? Det skiljer alltså 6 månader mellan förebilderna och efterbilderna. Att jag är blek och har miljoner bristningar får ni stå ut med. Eller jag bjuder på det!

Något jag har märkt av mer sen min gastric bypass är att magen kurrar (← Läs här om varför magen kurrar!) mer och högre. Det är sällan magen kurrar av hunger (det talar magen/kroppen om så väl för mig ändå) utan den kurrar för lite av varje. Vissa livsmedel gör att den kurrar, äter jag för fort är det likadant, dumpar jag så kurrar den, ibland kurrar den om jag rör mig eller dricker något. Galet!

Igår när jag satt i ett möte så var det ett tillfälle då vi alla skulle läsa lite papper och då blir det givetvis tyst i rummet vi sitter i, och vad gör min mage då? Jo, kurrar! HÖGT och LJUDLIGT. Jag kunde inte göra annat än skratta men det är faktiskt pinsamt samtidigt. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag är i behov av en toalett eller något... Sen när vi alla började prata igen så är magen givetvis tyst.

Jag vet i alla fall att jag INTE är ensam om detta problem, det är många gastric bypass-opererade som har samma "problem". Ibland låter inte bara magen, den rör sig också. Tarmarna sparkar väl runt och har disco antar jag, undrar om det går att jämföra med sparkar från ett barn? Förmodligen inte, men ibland känns det som att jag har en alien inneboende...

Har fått provsvar från min läkare nu. Har ett jättefint blodvärde och mycket zink i blodet, så nu behöver jag inte äta mer medicin för zinkbristen. Vad gäller gallan så visade det sig att jag hade en liten, liten sten (konkrement som det heter tydligen) som jag "kan ha besvär av". Vadå kan? Jag HAR besvär av den. Att en sån liten stenjävel kan göra så bedrövligt ont förstår jag inte. Men hon skrev inget om den ska tas bort eller så, så jag antar att den inte är tillräckligt stor/besvärande för att bli bortopererad. Får väl fortsätta äta min medicin när anfallen kommer. Vilket jag hoppas att dom inte gör nå mer... men, jag är realist och vet ju att jag lär få fler anfall. Usch.
Allt annat såg i alla fall jättefint ut, d.v.s. lever, bukspottkörtel och njurar.

Nej, jag är inte gravid. Jag ska göra ultraljud idag på galla, lever och bukspottkörtel eftersom jag har haft problem med gallsten ett bra tag. Så idag ska jag vara fastande från 9.00 och undersökningen börjar 13.00. Gissa vem som kommer att hungra ihjäl? Jag som äter hela tiden (det känns så i alla fall)! Kommer säkert få dricka sån där snuskig kontrastvätska också... kanske man kan be om att få den i ett drinkglas tillsammans med ett läckert sugrör?
Skämt åsido. Jag hoppas undersökningen visar något vettigt, det bästa som kan hända är att jag får operera bort gallan så jag slipper fler gallstensanfall (dock kan man ju få kramp i gallgångarna ändå trots operation). Men med min tur så får jag väl höra att allt ser fint ut och att allt är som det ska. Mm, det är ju förvisso kul i så fall men då kan ju någon annan ta hand om gallstensanfallen tycker jag...

Nu är det dags för frukost nummer ett, sen kaffe och efter det frukost nummer två!

Idag var det dags för mitt återbesök på Plastikkirurggruppen på Sabbatsberg efter min bukplastik. Har lite svårt att greppa att det redan gått (nästan) 6 månader sen min bukplastik. Känns overkligt! Jag har inte haft några komplikationer alls efter operationen mer än att ärret gör lite ont ibland när man klämmer på det, men det handlar ju om nerver m.m. Och det skulle bli bättre sa min kirurg. Skönt! Hon var liksom jag väldigt nöjd med resultatet och hon kunde förstå min glädje över att slippa hängmagen samt möjligheten att kunna ha byxor, kjolar & klänningar idag som inte korvade sig över magen...

Jag ber om att få återkomma med före- och efterbilder då jag inte haft någon motivation till att fixa det. Undrar om jag inte ska fråga min kirurg om hon kan skicka/maila bilderna hon har tagit på mig, det borde man väl få?

Nu är jag mer än trött, så jag tror det blir godnatt tidigt idag...

Jag har inte bara dille på fisk, utan även på apelsiner!
Den här tiden på året är dom riktigt goda och saftiga. Jag köpte ett lass på Willys häromdagen, gudomligt goda. Och ni vet väl att apelsiner är riktigt bra för oss?

Apelsiners hälsoeffekter:

rensar tarmen är bakteriedödande kan minska risken för cancer lindrar förkylning sänker blodtrycket är antiinflammatoriska stärker immunförsvaret kan sänka kolesterolhalten stärker kollagenet minskar risken för blodpropp minskar risken för stroke minskar risken för gula fläcken sjukan

Hur går det med ditt fiskprojekt, Anna?
Själv har jag ätit fisk igår, idag och även imorgon blir det fisk. Igår blev det laxfilé till middag, idag blev det panerad torsk till lunch och till middag gjorde jag fiskgratäng med torsk - som då också blir morgondagens lunch. Känns som att jag fyllt min fiskkvot rätt fint denna vecka...

Det gör nämligen inte jag. Jag äter inte sill, (sur)strömming, gravad och kallrökt lax, rödspätta eller ål. Har säkert missat någon men just dom jag nyss nämnde går verkligen inte ner... Något jag däremot har gått och funderat på ett tag är makrill. Sån där på burk med tomat. Minns att jag åt det som liten men sen dess har jag nog inte ätit det, undrar varför. Har fått för mig att det är äckligt? Men jag ska nog köpa någon burk i veckan och testa på knäckemacka tänkte jag. Är det äckligt så... ja, då spottar jag väl ut!

Mums för fisk!

Var det någon som såg Kalla Fakta igår?
Det handlade ju om magsäcksoperationer. Eller fetmaoperationer. Eller gastric bypass. Eller quick fix som en del väljer att kalla det. Jag säger magsäcksoperationer just nu.

Hur som helst!

Jag lider med dem som det inte gått bra för. Jag tycker synd om dem och kan inte för mitt liv ana ens hur jobbigt det måste vara. Säga vad man vill om tjejen psykiska problem, men det är ändå inte roligt att inte kunna äta en måltid utan att kräkas. Jag själv kan ju inte ens kräkas - och tro mig, jag har försökt... (Som den gången när jag blev för full och ville spy, och rapade istället...) Men att tro att man per automatik blir lycklig som smal - det går inte in i mitt huvud för mig. Om man tror att man blir lycklig av att bli smalare så är man väldigt naiv. Visst, du kanske mår bättre - men det handlar om att samarbeta med huvud & kropp. Är du inte lycklig (du behöver inte vara superlycklig menar jag nu) innan så blir du inte lycklig efteråt heller. För den här operationen är en omställning. För HELA dig.

Många hamnar i identitetskriser. Jag blev ju smått deprimerad förra våren när det började att gå upp för mig vad jag gjort. Jag brottas än idag med tankar om mig själv och mitt utseende. Det är många dagar jag inte ser det andra ser. Visst ser jag i spegeln att jag gått ner i vikt men mitt huvud säger fortfarande att jag är tjock. Jag känner mig många gånger fortfarande tjock. Tror att jag tar mer plats än vad jag gör.
Det är därför som jag ibland slänger ut lite bilder på mig själv för att få perspektiv. Det tar lång tid innan huvudet fattar att jag inte längre har storlek 54/56.

Sen har vi det här med överskottshud. Nu kanske det vinklades så att tjejen från Gävle fick det att framstå som att hon blev förvånad över att hon fick överskottshud. Jag tror inte att hon menade så. Jag tror mer hon är besviken på att hon inte får någon plastikoperation eftersom hennes landsting menar att hon ska betala det själv.

Min åsikt är att det borde vara samma nationella riktlinjer i hela Sverige för att få en magsäcksoperation. Det ska vara samma information till alla och alla som blir godkända för denna operation och ska genomföra den borde få genomgå samma procedur innan, t.ex. pulverdiet i tre veckor för att minska fettet kring levern.
Min åsikt är även den att det borde vara samma nationella riktlinjer i hela Sverige för att få plastikoperationer efter en magsäcksoperation. Det är det inte idag. En del landsting menar att du ska betala rubbet själv. En del landsting menar att det räcker med att du når BMI 30, andra menar att du ska ha häng på 7 cm + eksem + psykiskt lidande + varit viktstabil si och så länge... o.s.v. Det borde vara lika för alla.

Det är så tråkigt när programmet vinklades negativt. Men det är klart, det är ju det som säljer och det som får folk att titta på programmet. Många får ännu mer fördomar och sitter och tänker "det var ju det jag sa, precis som jag tänkte...". Mycket av det som sades i programmet är ren bullshit tycker jag.

Problemet med alkoholism t.ex. Har du sen innan en problematik med förhållandet till mat (och också ångest inblandat) så finns det en stor risk att du efter operationen byter ut maten mot annat. T.ex. sprit, spel, sex. Det säger väl sig självt? I så fall bör man ju behandla den problematiken redan innan operationen och gärna under samt efteråt.

Och då kommer jag till avsnittet eftervård. Ja, eftervården suger ju.
Mycket verkar vara upp till en själv. Mår jag dåligt efteråt så är det upp till mig själv att ta tag i det och kontakta vården. Jag tycker att man borde bli erbjuden (regelbundet) någon form av samtalskontakt, antingen enskild eller i grupp. Att träffa andra viktopererade och få reflektera. Eller träffa en kurator/terapeut och bearbeta hela biten med identitetskris. Att se det andra ser. Att se det spegeln visar.

Nu pratar, skriver & diskuterar jag väldigt mycket via internet och det är jättebra. Men den fysiska kontakten är minst lika viktig. Alla vill inte uttrycka sig via internet, andra har behov av att få träffa någon.
Så just eftervården tycker jag är kass. Jag menar, som återbesök hos läkare. Hade inte jag själv bokat besöket hos min läkare så hade hon aldrig kallat mig. Det vet jag.
Tidigare åkte jag ju till Skönvikt i Säter och träffade en dietist i grupp med andra magsäcksopererade. Det snackades om flera träffar, men jag har inte varit på en träff än... och det har gått bra länge nu. Urkasst.

När jag får mail från personer som funderar på att göra den här operationen eller vill veta mer, så är alltid mitt råd: läs på! Ta reda på så mycket fakta du bara kan och hittar. Googla, låna böcker, prata med andra opererade, gå med i forum på internet, läs bloggar. Den informationen som sjukhusen ger räcker inte. Du har ett eget ansvar också eftersom det är ditt liv. Det är du som ska operera dig så du har ansvaret över hur påläst du är.
Det skrev jag på Facebook igår i en grupp jag är med i, att man borde kanske få göra någon form av prov innan man opererar sig för att se hur påläst man egentligen är. Precis som körskolelever tar teoriprov.

Jag tycker det borde göras ett avsnitt till av Kalla Faktas granskning av "fetmaoperationer". Ett avsnitt där dom det faktiskt gått bra för får visa sig och berätta hur dom mår, hur deras förändring gått till o.s.v. Ett avsnitt där det faktiskt vinklas positivt i kontrast till allt negativt.

(Lite positivt var det då Daisy visades. Hennes glädje gick inte att ta miste på. Hoppas att hon än idag är lika nöjd och glad efteråt. Tummen upp för henne!)

...tror jag sätter punkt där.

Idag var det då dags för återbesök hos läkaren.
Beställde själv tiden eftersom jag inte mått prima den senaste tiden, enormt trött, brist på energi, blodtrycksfall & annat mindre upphetsande.

Järnbrist som jag haft tidigare hade jag inte, även om depåprovet var bra så kunde det vara bättre.
Däremot beror till största delen min trötthet på mitt låga blodtryck (har haft lågt blodtryck sen i höstas). Så nu har jag fått blodtryckshöjande medicin. Får hoppas att det ger effekt!

Annars så hade jag brist på zink, så nu ska jag dricka zink i brustablettsform. Det man köper på hälsokost var bara utfyllnad sa apotekstanten, bra att veta! ...jag köper å andra sidan extremt sällan den typen av produkter, men som sagt, bra att veta. Uppskattar ärlighet!
Och när jag läser om brist på zink så ser jag hur mycket det stämmer. Jag faller in under en del symtom, många tycker kanske att det är löjligt att ha vitamin- & mineralbrist, men symtomen i sig är fan inte så roliga. Det kanske förklarar varför min hy är som den är, jävla finnar & skit.

Och igår eftermiddag/kväll fick jag ett gallstensanfall...
Har haft några sådana efter operationen och dom är lika jävla otäcka och äckliga varje gång! Den där smärtan... kallsvettningarna... och diarrén.
Så jag har fått medicin mot det också + remiss för att göra ultraljud på galla, lever & bukspottkörteln.

Utöver det var det mesta fint!
Tycker det är så drygt med blodtrycket, vissa dagar märker jag ingenting och andra dagar är jag yr & snurrig lite hela tiden, får svimningskänslor, stickningar och blodtrycksfall för minsta lilla. Får hålla tummarna att medicinen ger effekt & tänka på att dricka mycket + motionera.

...och på tal om dricka så ska jag ta mig en drink: zinkdrink!

Frukost: 1 ½ dl vaniljyoghurt, 1 dl risenta müslimix, ½ dl färska blåbär, 2 koppar kaffe med mjölk
Mellanmål: 1 banan
Lunch: 3/4 kycklingbröstfilé, 1 ½ dl klyftpotatis, några msk sås & lite sallad
Mellanmål: 1 blåbärsmuffins, ½ smörgås (utan pålägg...), 1 liten kopp kaffe (utan mjölk, uäääh!)
Middag: 2 skivor blodpudding, ½ äpple (klyftat) stekt i smör & kanel, lingonsylt
Mellanmål: 2 dl färska jordgubbar, ½ smörgås med skinka
Motion: Minipromenad

+ 1 Multivitamintablett
+ vatten

...att magsäcksoperera sig!
Fan vad trött jag blir. Såg ni Uppdrag granskning igår? (Finns att se på SVT Play!) Hur som helst så var det bl.a. om en kvinna som inte hade tid & ork att banta och valde att göra en gastric sleeve. Hon såg operationen som en "genväg". Och i reportaget som benämns operationen som en "genväg". Det är DET jag blir så arg på.

Det är INGEN jävla genväg! Om det vore en genväg så skulle det väl gå fort både innan, under och efter operationen, eller hur? Hur lång tid har det inte tagit för mig (och alla andra som bor i Dalarna)? Det här är inget beslut man fattar på en söndagskväll, ringer sin läkare på måndagen och på tisdagen är du opererad.

Jag blir irriterad över att dessa operationer utmålas som genvägar i media, för det gör att de som redan har fördomar om dessa operationer får ännu mer fördomar och de som är okunniga om dessa operationer får det förklarat att det här skulle vara något väldigt enkelt och lätt. Det är det inte.
Jag blir också irriterad över att det målas ut som att vi som opererar oss inte orkar banta på vanligt sätt och därmed inte kan ses som duktiga, för vi fuskar ju och tar en genväg medan de som bantar på vanligt sätt är så himla duktiga, för dom kämpar ju minsann.

Jag visste inte ens att dom skulle ta upp en magsäcksopererad i programmet, jag ville titta hur det hade gått för tjejen som valde att förstora brösten i Polen. Torsdagen den 10 mars ska ju Kalla fakta i TV4 också visa ett program om magsäcksoperationer, eller "fetmaoperationer" som dom så fint kallar det. Det lär ju knappast vara vinklat ur en positiv synvinkel då det (som jag förstått det) handlar om personer som fått komplikationer efteråt. Det är givetvis synd om alla dessa personer, jag lider enormt med dem och jag menar inte att man ska vinkla programmet positivit när det finns människor som har fått betala rejält (på alla tänkbara sätt!) för att de har valt att magsäcksoperera sig. Men jag kan tycka att man borde visa det från två synvinklar, eller informera mer och bättre.

Jag antar att jag bara är så jävla trött på att behöva försvara mig och operationen, och varför jag valde att operera mig...

Min hy har blivit galen!
Jag kanske inte ska överdriva men min hy är verkligen inte fin just nu. Har ingen aning om vad som har hänt, men jag får utslag på utslag, finnar, pormaskar, blemmor... you name it. Hela tiden! Det spelar ingen roll att jag tvättar mig med bra rengöring (jag använder en oparfymerad rengöring från Clinique som jag vet är bra), har bra ansiktmasker, peelingar eller dyra krämer. Skiten kommer ändå.

Jag misstänker att det har med operationerna att göra. Kroppen gör på något vis sig av med slaggprodukter. Att det är fett eller något som ska ut, och kommer då ut i form av utslag & liknande. Inte alls särskilt kul. Jag är 28 år och vill inte ha hy som en fjortis... Likadant så blir jag blank & oljig av minsta lilla. Det spelar ingen roll att jag smörjer in mig med krämer som ska motverka blank hy, överskottsfett eller vad fan det heter - efter en kvart är jag blank i alla fall. Irriterande!

Vore det hormonspiralen det berodde på så skulle ju min hy se ut så här hela tiden. Det har den inte gjort. I samband med pms/mens så får jag mer finnar & sämre hy, men det är inte dags för det nu så det beror ju inte på det heller. Jag vet, i-landsproblem - men hur kul är det? Det blir ju inte bättre av att jag sminkar över det heller, för då täpper jag ju till allt och så får jag dubbelt tillbaka nästa dag. Ekorrhjul?

Får kanske ta upp det här med min läkare när jag ska dit nästa vecka, och se vad hon har att säga.
För jag känner mig inte fin, och framförallt inte fräsch. Vissa dagar är det inte så farligt, men andra dagar vill jag bara dra på mig en rånarluva och slippa se helvetet...

Någon som har några råd att ge?

Får hoppas att dom på VC gör som jag bad dem - d.v.s. tar så prov på så mycket som möjligt. Jag vet hur noga det var med blodproverna inför förra återbesöket, då tycker jag att det borde vara lika noga nu med.
Kan bara hålla mina tummar på att jag inte har några dåliga värden eller brister någonstans, vi får väl se med den saken? Det här med järnbrist t.ex., att jag varit enormt trött väldigt länge kan ju lika väl bero på stress eller att jag hade förkylningen i kroppen. Men som sagt - proverna får berätta sanningen sen.
När jag ändå är där i trakterna på lasarettet så ska jag få ett stick i röven också - det är nämligen dags för en dos Behepan. Fint!

Nu: kaffe!