Gastric bypass - information + mitt beslut
VARNING: Det här är ett långt inlägg med information om operationen jag ska göra, d.v.s. gastric bypass med öppet snitt. Jag kommer även att skriva om min väg dit samt tankar och funderingar jag har. Hoppas att det uppskattas!
Kriterier som vården satt upp för att få en remiss är bl.a.:
Seriösa bantningsförsök innan
BMI 35
Inga kända missbruksproblem
Psykiskt stabil
Vad är en gastric bypass?
En gastric bypass (s.k. "magsäcksoperation) innebär att största delen av magsäcken och början av tunntarmen "kopplas bort". Kvar blir en liten magsäcksficka som är direkt kopplad på tunntarmen.
Den gamla magsäcken som är den större delen blir kvar och bildar en s.k. blindsäck och den producerar som tidigare magsafter.
En ny förbindelse från den lilla magfickan skapas genom att tunntarmen avdelas efter ca 50-75 cm och den nedre delen av tarmen sys fast vid magfickan. Genom den passagen transporteras sedan maten man äter.
Den övre delen av tunntarmen sys fast 75-100 cm ned på tarmen som kopplas till magfickan. Därmed förbinds den resterande magsäcken med tarmen och de viktiga magsafterna tillförs maten i tarmen.
Viktminskningen blir en följd av att den lilla magsäcken endast tål små matmängder åt gången och att tunntarmens förmåga att ta upp näring/energi har minskats.
Eftersom man endast kan äta små mängder åt gången, är det viktigt att fördela maten över dagen. Planering är alltså A och O.
Magsäckens förmåga att bearbeta maten är nedsatt. Därför är det viktigt att tugga maten noga.
Genom att dricka mellan måltiderna kan man undvika att maten alltför snabbt hamnar i tunntarmen. Samtidigt undviker man att fylla magen med vätska istället för den näring som en bra måltid kan ge.
De två första veckorna efter operationen skall man äta flytande kost för att se övergå till purékost i två veckor och efter det kan man börja med "vanlig mat".
Anledningen till flytande kost är att vävnaderna måste få tid att läka ihop och bli tillräckligt starka.
Genom denna operation får man en kombination av en liten mage och klart försämrat upptag av föda. Då blir tiden för kort för att hinna bryta ner och ta upp all föda. Således kommer stora delar ut med avföringen utan att tas upp av kroppen.
Denna operation skapar en viktminskning på ca 75% av övervikten.
Operationen är första steget i en stor omställning i ens liv. Under konvalescenstiden ska vävnaderna få läka efter operationen och man ska lära in nya ätbeteenden och nya motionsvanor.
Sjukskrivningstiden är normalt 4-8 veckor.
Stygnen tas bort på mottagningen eller hos distriktssköterskan ca två veckor efter operationen.
Efter operationen kommer man att regelbundet kontrolleras. Man kommer för resten av livet att vara bunden till regelbundna kontroller eftersom det alltid kommer att finnas risk för att olika bristtillstånd kan uppstå. Med tiden anpassar sig dock de flesta patienter till operationens krav och sköter sitt näringsintag på det sätt som krävs.
Alla patienter som genomgått operationen ska regelbundet äta vitamintabletter och järntillskott. Man kan även behöva ta proteintillskott.
Komplikationer
Dumping
Dumping är ett symptom som uppstår då man överlastar tarmen med glukos (socker). Hos normala personer med intakt funktion av nedre magmunnen portioneras maginnehållet ut i tarmen med små mängder i taget. Då kan dumping inte uppstå.
Hos människor som är opererade ramlar hela den intagna födan omedelbart in i tunntarmen. Det innebär att man får en hög lokal glukoskoncentration och dumping uppstår.
Dumping karakteriseras av en känsla av bl.a. matthet, hjärtklappning, kallsvettning, magknip,yrsel, diarré, svaghet. Ofta måste man gå och lägga sig en stund och symtomen försvinner då på 10-15 minuter. Detta kan låta ganska beskedligt och i praktiken upplever dock många opererade detta som mycket obehagligt. Människor som äter mycket sötsaker får mycket dumping och dumping är så pass obehagligt att de flesta patienter därför avstår från sötsaker.
Kräkningar
De flesta opererade känner någon gång smärta eller kräks efter födointag. Detta beror i allmänhet på att de ätit för fort eller för mycket.
Kräks man regelbundet är detta ett varningstecken. Det kan bero på felaktigt ätbeteende, men kan även bero på att utflödet från magfickan blivit för trångt och detta kan då behöva åtgärdas.
Diarré
En del opererade kan drabbas av diarréer efter operationen. Diarréerna är ofta relaterade till det totala fettintaget. Det fett man får i sig passerar ofta mer eller mindre rakt igenom mag-tarmkanalen och detta orsakar diarréer. Illaluktande gaser är också vanliga.
Det här kan man emellertid styra själv genom att minska fettintaget och man lär sig i efterhand hur man ska hantera ätandet för att undvika symptom.
Håravfall
Ökat håravfall är något som drabbar en del och framförallt under första halvåret efter operationen. Detta leder dock aldrig så långt som till skallighet och hårväxten återkommer alltid så småningom i full omfattning.
Min väg mot beslutet
Jag har varit överviktig sen barnsben, dock inte sen födseln. Mina första bantningsförsök gjorde jag som ungdom, var runt 16-17 år och började med Herbalife (pulverdiet) och diverse tabletter från Hälskost. Övergick till Nutrilette (pulverdiet) som jag kräktes av (det är ju så grymt äckligt!). Ansökte om att få komma till dietist och gick där i några månader där jag förde matdagbok och inte fick äta något som var för fett eller sött. Men gick jag ner? Nej. Vikten stod still för att såklart öka på när jag slutade att gå hos henne.
Jag har försökt på "egen hand" genom (vad jag trott då) bra mat och motion. Men inget fungerade riktigt som det skulle.
Jag hamnade i en djup depression 2002 (av flertalet anledningar) och drabbades av panikångest med inslag av social fobi och tröståt väldigt mycket samtidigt som jag åt antidepressiv medicin som jag gick upp massor i vikt av. Jag tror jag gick upp runt 20-25 kg totalt.
2005 påbörjade jag medicinering med läkemedlet Reductil som dämpar hungern. Det fungerade jättebra till en början och jag gick ner 13 kg på sex månader. När effekten slutade och jag fick biverkningar fick jag sluta med medicinen och all vikt jag gått ner gick jag upp, så jag gick upp runt 17 kg på 1 år. Det var då jag fick nog och verkligen insåg hur tjock och fet jag hade blivit.
Jag kontaktar min läkare än en gång och krävde (jag kanske bad henne, men krävde nog också, haha!) en remiss till kirurgen. Det var givetvis inga problem då jag uppfyllde kraven för en remiss. Hon förvarnade mig om att det var långa köer redan innan så att jag inte skulle bli så besviken. Men det blev jag ändå då jag fick hem remissbekräftelsen en vecka senare och det står att det är ca 15 månaders väntan på att få komma på ett informationsmöte...
På något vis gick tiden och i december 2007 åker jag upp till Falun och går på ett informationsmöte om operationen tillsammans med andra överviktiga från Dalarna.
I januari 2008 påbörjar jag mitt "prövoår" eller som kirurgen kallar det; Vårdprogram. Det innebär att jag ska visa en nedåtgående viktkurva under ca 12 månader.
Med andra ord ska jag lägga om mina matvanor och addera motion. Det finns inga restriktioner för hur många kilon man ska gå ner utan det är väldigt individuellt eftersom att vi alla går ner olika fort.
Och här är jag nu - med viktblogg och 7,85 kilo lättare!
Jag ska ärligt säga att det inte har varit lätt och jag har många gånger bara velat ge upp allting - men har jag kommit så här långt så tänker jag ju givetvis inte ge upp. Det vore alldeles för lätt!
Och visst har jag ätit fel och för mycket, men det är ju fullt normalt att man "åker dit" några gånger. Hur många kan ärligt säga att dom aldrig "fuskat" (jag hatar egentligen det ordet, men jag hittar inget bättre) under ett bantningsförsök?
I september pratade jag med en sköterska i Falun och hörde mig för om köer och om dom fått in mina viktrapporter. Och det hade dom och positiv respons fick jag, vilket var väldigt kul! Och enligt henne så kommer jag att bli kallad i november eller december för ett möte med kirurgen och det är då han godkänner mig eller inte samt (förhoppningsvis) ger mig ett operationsdatum.
Men vem vet, med dessa vårdköer vi har idag så kanske jag får vänta ännu längre... Jag hoppas inte det. Möjligheten att opereras privat finns inte för mig.
Som ni kanske förstår så ser jag denna operation som en sista utväg men samtidigt som en början på ett nytt kapitel i mitt liv! Jag har aldrig trivts som överviktig/fet och har alltid känt mig utanför på något vis. Jag känner mig instängd i en kropp jag inte valt. Delvis är det ju såklart mitt fel att jag blivit så fet eftersom jag ätit mig fetare men samtidigt har jag en djup depression bakom mig som är en stor orsak. Jag har även menstruationsrubbningar/hormonrubbningar och det i sin tur gör ju ofta att man överäter/äter fel.
Jag är jätteglad att denna möjlighet finns och jag är glad över att jag valt den eftersom jag snart kommer att få påbörja ett nytt kapitel i mitt liv.
Samtidigt är jag förstås rädd och orolig, nervös... Bara för att får operationen innebär inte det automatiskt att allt blir bättre eller att jag blir smal som en sticka. Målet är ju inte heller att jag ska bli smal som en sticka utan normalviktig. Att mitt BMI sänks kraftigt helt enkelt.
Det är jag som får göra allt arbete och se till att allt fungerar som det ska, och det är ju såklart inte bara vikten jag måste arbeta med utan även självförtroende, självkänsla och känslor. Det kommer att bli en enorm omställning. Men jag har ju gått i KBT samt gått en "kurs" i självkänsla så jag har redan många bra verktyg som jag kan använda mig av. Jag arbetar med mig själv varje dag och jag vet att jag har möjligheten till terapi om jag behöver det, och det känns verkligen bra.
Jag är såklart rädd för att något ska gå fel eller det värsta av allt, att jag ska dö på operationsbordet... Dödligheten för en gastric bypass är runt 0,2-0,5% vilket inte är särskilt högt och dödligheten för operationen är detsamma som vid en blindtarmsoperation (jag läste det på ett viktforum). Givetvis är det en risk, men det är en risk jag är beredd att ta.
Men ska jag gå omkring och hänga upp mig på sådana tankar? Givetvis inte! Det funkar inte så även om tankarna ständigt finns där under alla andra tankar som virvlar omkring.
Jag förutsätter förstås att jag blir godkänd eftersom jag uppfyller kriterierna samt att jag visat en nedåtgående viktkurva. Det vore ju bra märkligt annars!
Givetvis kommer jag att hålla er uppdaterade om vad som händer på fronten och när jag väl hamnat under kniven så blir det en operationsberättelse.
Det här med förebilder (och eventuella efterbilder) har jag inte beslutat mig om ännu... Jag kommer såklart att ta förebilder men om jag vill slänga upp dem på bloggen är inget jag beslutat om ännu.
Likaså med startvikt... Vi får se längre fram helt enkelt. För en sak är ju klar och tydlig, vikten är ett känsligt kapitel...
Men nu vet ni mer om operationen, om mitt beslut och lite om mina tankar och funderingar.
Har ni några frågor så fråga på så ska jag försöka svara så gott jag kan!
Tycker du har en ganska hälsosam syn på det där! Bra att man kan inse att allt inte blir guld och gröna skogar bara för att man får en operation eller för att man blir smal. Det är mångas problem tror jag.. att de tror att allt blir så himla bra bara för att man går ner i vikt :P
Jag är såklart sugen på att se före o efterbilder... men vill du inte slänga upp på bloggen så förstår man ju det =) Men jag kanske kan lyckas tjata till mig så du mailar iaf ;)
Emma: Ja, det gäller att ha det eftersom att operationen inte är någon garanti att jag kommer att bli smal eller lyckligare.
Operationen är ett verktyg och hjälpmedel och sen är det upp till mig att fixa arbetet.
I början är det väl mer "smekmånad" än arbete, men efter ett tag så är det ju meningen att jag ska fixa arbetet med vikten. Så det är inget "fusk" eller "genväg" som en del tror!
Det ska nog gå att ordna så att du får se före/efter! ;)
Håller tummarna för att du får träffa en kirurg snart, du har varit superduktig under året, och du har ett tydligt mål - jag tycker att din inställning är jättebra. Heja dig :) Och jag håller med Emma, vill också se före/efterbilder ju :)
jag tror att du kommer att fixa allt med operation och sånt galant, du är en klok och har en stark vilja. Du har fått mail av mig föresten.
Anne: Tack!
Det är skönt att höra att ni tycker att min inställning är bra. För det är viktigt att påpeka att operationen löser inget om jag själv inte är beredd att arbeta hårt.
Anna: Tack sötstrumpa! :D
Lina: Bra bra hehe ;)
Det är med skräckblandad förtjusning jag läser om operationer. ;) Jag hoppas verkligen att du får göra det här, om du inte mår bra som du är och verkligen vill. Det är säkert ingen lätt resa, men det är det ju inte alltid att vara överviktig heller.(!) Jag förstår verkligen din önskan om att bara få vara som alla andra, tänker på det varje dag. Man måste nog vara väldigt stark om man kan vara helt lycklig i det här hata-tjockisar-samhället... Jag tycker också du har en sund inställning, och du har ju jobbat hårt för det och väntat länge nog för att ta rätt beslut. Det ska bli intressant att följa din väg och höra om både de psykiska och fysiska förändringarna du kommer genomgå! Åh vad avis jag kommer bli när du svassar in på Gina och bara gliiider in i alla snygga plagg. ;) Lycka till!
hoppas det kommer gå bra för dig!
Mona: Det är inte så mycket att jag vill vara som alla andra, eller jo, lite - men mer att jag vill hitta tillbaka till Lina. Nu är jag inte Lina. Nu är jag bara. :/
Ja, jag tror också det - det krävs enorm styrka för att orka med i dagens "fan vad feta är äckliga"-samhället och allt därtill. Jag blir så trött. Kan vi inte alla bara få vara som vi är utan att bli stämplade? Tjock = äcklig, invandrare = bidragstagare, emo-unge = ångestångestångest, alkoholist = dumfan o.s.v. :(
Och tack! :)
Emsan: Tack snälla! :)
Lina, oh, jag kanske missuppfattade, heh.. sorry.
Undrade över en grej, läste att man ska banta på pulver i tre(!) veckor innan operationen. Varför ska man göra det om det nu är så? Tänker att om det vore så lätt så skulle man väl inte behöva opas.. pulverdiet, det är ju råtufft. Vore lättare att sövas i tre veckor och bara leva på dropp eller nåt..
Mona: Nej då, du missuppfattade inte alls! :)
Jag förstår hur du menar men vi tänker kanske olika?
Somliga sjukhus har den regeln att man ska "flyta" i 3 veckor innan, just för att gå ner i vikt och minska fettet kring levern innan operationen.
Den delen slipper jag eftersom vi i Dalarna har det så kallade prövoåret - det vore ju orättvist annars om vi ska kämpa som djur hela året och sen flyta ovanpå det... :(
Hahaha, det tycker jag med! Jag har ju provat att pulverbanta två gånger och ena gången höll jag på att dö av tristess och mina smaklökar hatade mig. Andra gången kräktes jag som en räv p.g.a hur äckligt det var... Så alla som flyter innan och lyckas tappa runt 10 kg, jag är imponerad!!! Jag hade nog aldrig pallat... :/
U go girl! :D Opade mig för en ecka sedan. Största, viktigaste och bösta beslutet i mitt liv. kram malin
Jag känner igen mig mkt av det du beskriver. Tycker att du har bra inställning ang operation. Min husläkare som jag hade för ca 2 år sedan skrev remiss till kirurgen, fick då besked att det måste gå igenom på överviktsenheten först. Hörde aldrig ifrån dom. Ficke en ny husläkare som nu har skickat en ny remiss. Har hört mig för och väntetiden för ett nybesök är typ på 1år. Orkar inte väta så länge. Jag har fått möjligheten att operera mig privat. Ska träffa kirurgen den 17/12, och det finns optider redan i januari. Vill att tiden ska gå fortare. Är inte nervös än, har letat och läst om många som har opererat sig och att det har varit det bästa dom gjort men att man ska fundera länge och noga, för det är en förändring för resten av livet.
Lycka till med allt och hoppas att du får operera dig snart!
Kram fatima
Malin: Yes, I will! :D
Kram!
Fatima: Åh, jag förstår dig SÅ väl att du inte orkar vänta! Jag vill inte vänta en sekund längre - vill att operationen ska vara över NU!
Men snart, snart, snaaaart är jag i mål! Som jag längtar!
Hoppas att allt går bra för dig! Och du gör så rätt i att läsa om operationen innan, både fakta och från personer som gjort den.
Finns du på viktop/viktdropp också?
Kram!
hej har du fått din opration? maila mig
Jag måste bara fråga en sak som min väninna sa.. Har man gjort en gastric bypass och äter "fel" eller för mycket så utvidgas "den lilla magsäcken" som man har gjort och man kan vara tillbaka till ruta noll och Gå upp i vikt igen!! Stämmer verkligen det här?
Skulle vara jätte glad för svar.
mvh/Louise
Ang. håravfallet efter operationen. Finns det någonting man kan göra själv för att minska ev förhindra håravfall (mediciner, vitaminer)?
Ska man uppsöka läkare?
Mvh Ulla
Hej! Jag gjorde en operation i mars och tills idag har jag gått ner 33 kg. Jag har också börjat tappa väldigt mycket hår men vi får hoppas att det kommer tillbaka. Jag mår jättebra efter operationen, men var försiktig när du äter för blir det för mycket mat får man jätte ont i magen. Lycka till!!!!
Hej!
Jag har själv gjort en gastric bypass hösten 2010 och fram till idag så har jag gått ner 52 kg. Jag tappade väldigt mycket hår men detta har börjat komma tillbaka nu med hjälp av mediciner med B12 samt kosttillskott och med borste av naturliga strån. Jag mår nu väldigt bra men min operation var allt ifrån riskfri, mycket hände och jag är glad att jag är där jag är nu. Tänk på att äta regelbundet och din bästa vän är klockan eftersom du inte känner några tydliga hungerskänslor som innan operationen.
hejsan! Jag vet inte hur gammalt det här är eller hur det äridag eller någonting. Men jag hoppas du fått din operation! Jag tyckte din väntetid var vääääldigt lång? Fast det är klart jag fick ett helt år innan min läkare ens skickade remissen, trots att jag var "godkänd" för att göra operationen. Sen efter det fick jag mitt möte ca 4 månader efter. Det var i mars. Jag ska opereras om en månad. Sitter nu och äter pulver^^ Dessa äckliga shaker. Men men. Its a one time! Men det jag menar var att du fick visa under ett år en viktkurva?? Det enda kravet är att gå ner tio kg från sista mötet till operation för mig.. Sista mötet hade jag i ´juli. Tycker det låter väldigt krångligt för dig?! Eller det kanske bara var jag som uppfattade det så?
Hoppas allt gått bra!
Jag vill också göra en sådan operation, jag bor i Borlänge och har försökt få en läkare att skicka en remiss.
De svaret jag fick:
"Vi ska fixa en meny/diet, som du ska följa ett tag så ser vi" ett andra svar var "gå ner 20-30kg så löser sig allt"
Jag vill också verkligen göra en sådan operation, men verkar som jag inte får de svar och hjälp jag vill ha :(
-8 Kilo i en månad , detta är mitt resultat efter att ha använt thermacuts fat burner, En dag kom jag över video om dessa piller och beslutade att ge det ett försök , rasults är fantastiska , de av er som har problem att gå ner i vikt måste du prova det , jag minns inte URL , men sök på google efter thermacuts fat burner
