Ett VIKTigt beslut

Kanske kan vara roligt för någon att veta vilka vitaminer jag äter?
Dessa vitaminer äter jag varje dag + att jag får B12-injektion var 3:e månad (Behepan).

» Vitamax för kvinnor - 1/dag (Denna förpackning är numera rosa plus att det inte är lika mycket mineraler i den längre som tidigare, så när denna burk är uppäten går jag tillbaka till Mitt Val Kvinna. Lättare att svälja dem också...)
» Kalcidon - 2/dag. Kalktabletter, d.v.s. kalcium. Vi gastric bypass-opererade får inte i oss tillräckligt med kalcium genom födan så för att undvika benskörhet så måste vi komplettera med kalktabletter. Dom smakar mint, men är lite ruggiga att tugga på... lite som att äta krita.
» B-kombin Forte N - 1/dag. Extra b-vitamin är inget jag har ordinerats, utan det äter jag ändå eftersom många opererade på ett av viktforumen har rekommenderat detta. Ska tydligen vara bra för hår, hud & naglar. Mitt hår har verkligen minskat, jag tappar fortfarande massor... Och naglarna bryts lätt, skivar sig och nagellacket sitter kvar i ca 2 dagar. Så kan det bli bättre - ja tack!

Jag tänkte att jag skulle ta viktresan i siffror!
Från starten i januari -08 till nuvarande vikt.

Vikt vid start: 137,1 kg
Vikt vid operation: 124 kg
Vikt vid utskrivning: 120,7 kg
Vikt idag: 88,6 kg
Minus sen start: 48,5 kg
Minus sen operation: 35,4 kg
BMI-enheter: -17,9

...vilket innebär att jag har gått ner -1,1 kg/vecka i genomsnitt sen operationen. Inte illa!
Med andra ord ska jag inte gnälla över de gånger jag står still eller t.o.m. går upp. Det är ju fullt normalt att ha dessa dagar, veckor & månader när man står still eller går upp. För mig handlar det antingen om PMS, vätska eller stress. Tre typiska och mänskliga faktorer som gör att jag går upp.

Jag har ca 18,6 kg kvar innan jag når mål. Om jag når mitt mål.
Höjden av lycka just nu vore att gå ner till 87,1 kg för då har jag gått ner exakt 50 kg! Det är 1,5 kg dit så vi får se hur lång tid det tar. Det kan ta allt från en vecka till några månader... Och om jag någonsin kommer under 80 kg kommer det att vara en ännu större höjd av lycka.

Resan fortsätter... :)

Idag, 10:e oktober är det 8 månader sen min gastric bypass-operation.

8 månader sedan jag förändrade hela mig, både fysiskt som psykiskt. En transformation jag aldrig kommer att glömma.
Och jag ångrar mig fortfarande inte en sekund! Och den känslan är så förbannat skön.
Det ska erkännas och kan inte upprepas nog, jag har haft mina tvivel och stunder då jag faktiskt funderat vad i helvete jag egentligen har gjort och även ångrat mig... Men sen slår det mig att de positiva stunderna är övervägande fler än de negativa. Jag kan t.o.m. räkna de negativa stunderna på mina tio fingrar.

Det har och är fortfarande omvälvande, psykiskt. Vissa dagar begriper jag allt och tycker inte att något är särskilt märkligt (vadå, jag är ju fortfarande jag!), och andra dagar känner jag inte igen min egen spegelbild, funderar över varför folk & bekanta säger så konstiga saker ("men nu har du blivit mager", jo tjena, I'm still fat you know!). Huvudet hänger inte riktigt med, eller hjärnan, hänger inte riktigt med alla dagar. Men det är ju fullt normalt! 

Det här med mat & motion är lite upp och ner. Många dagar är bra dagar, andra dagar är dåliga dagar. Eller se det så här, många dagar är jag en bra viktopererad och andra dagar är jag en dålig viktopererad, haha!
Det händer att jag missköter mig, d.v.s jag äter inte ordentligt, fuskar med mellanmål, äter för dåligt (för lite protein etc.). Men vem missköter sig inte? Även icke-opererade äter ju kasst ibland, och så är det. Jag är inte sämre för det. Man tar nya tag helt enkelt. Gör om, gör rätt.
Ibland kan jag tycka att jag äter hela tiden. Jag har ständigt något i munnen, är det inte något att tugga på så dricker jag. Och ibland är jag hungrig hela tiden. Och andra dagar är jag aldrig hungrig, utan äter för att jag måste och för att orka.

Jag har börjat äta extra b-vitamin, fick tips om att det skulle vara bra för hår, hud & naglar. Än har jag inte märkt någon skillnad, men vi får se. Jag ger inte upp så lätt!
Jag har även funderingar (och det har jag haft i evigheter nu...) på att köpa proteinpulver för att få i mig extra protein. Jag är nämligen urkass på pålägg på mina smörgåsar till frukosten... och proteinrika mellanmål är det också dåligt med. Och protein är ju livsviktigt för mig, så det måste undersökas mer.

För övrigt då... Jo, jag är väl mallig för att jag äntligen hittar stövlar, haha! Så många år som jag längtat efter att få köpa stövlar... Det är en stor grej. Och att utbudet med kläder blir större och bättre, det är riktigt roligt! Men dyrt... Gissa om presentkort & kläder står högt på önskelistan till jul, haha!?

Jag har hittills tappat 48,5 kg och det är enormt!!! Med andra ord står vågen på 88,6 kg. Jag är otroligt stolt över mig själv över dessa tappade kilon, över att jag vågade göra denna operation. Jag är stolt över att mitt självförtroende stärks dag för dag, att min självkänsla får en boost och att jag är så mycket mer positiv (även om jag fortfarande gnäller, men det är ju bara en del av mig).

Om någon har en fråga eller flera frågor, tveka inte att lämna en kommentar! (Och även om ni inte har en fråga, så får ni gärna kommentera ändå, såklart! Det uppskattas enormt!)
Det går också bra att maila på: [email protected] eller [email protected]

En bra sak jag gjorde idag: la en pärlplatta istället för att äta godis! Avledning är grejjen!

En konstig sak jag blev sugen på idag (sjukt sugen på faktiskt): Trälim, ni vet sånt vitt lim som man alltid hade i typ senapsflaskor på träslöjden i skolan.

Och så misstänkr jag att det inte är et barn utan en kattunge i magen, det känns som att någon ligger där inne och myser och spinner...men jag gillar ju katter.

jag hann jobba i två dagar och sen upptäckte jag att min pilonidalcysta tänkte börja jävlas igen, så jag bestäldle tid på vårdcentralen där de var jätteförvånade över att jag inte blivit opererad för den, inte kunde ge mig antibiotika (som jag fått förut9 eftersom att jag är gravid och rekommenderade att jag ska lägga om med alsolsprit och så skulle de skicka en remiss till KIRURGEN, det skulle tydligen inte vara någon fara att operera även fast jag är gravid med "om du börjar komma upp i vecka 30 mopereras du inte för det är ju väldigt svårt att sitta efteråt"...men jag behöver faktiskt sitta ner nu också emmella¨nåt + att man ju måste vara sjukskriven och det har jag inte råd att vara tycker jag. Plus att jag gjort det jag alltid gör, sökt information själv läst på om operationen då de lämnar såret öppet att läka, och jag har läst skräckhistorier om sår som inte läkt på flera månader...tänk om jag får sån otur...hur ska jag då göra när jag ska föda barn och har ett öppet sår i svanken? ska jag stå upp? dessutom är operationer det alla värsta jag kan tänka mig, har bara blivit opererad en gång, i handen, de tog bort ett stort födelsemärke och jag var 9 år och tittade intresserat på, fattar inte hur jag kunde, nuförtiden känner jag hur jag nästan får panik bara av att tänka på operation, att någon ska skära i en...blä. Ännu värre är om man ska vara sövd samtidigt...något man tydligen inte behöver under en pilonidalcysteoperation.

Hursomhelst, jag var tvungen att vara hemma dag tre när jag skulle jobbat, cystan påverkar något i benet så att det gör jätteont när jag går, jag klarade av att jobba klart mitt pass i onsdags tack vare att jag fick så mycket bra hjälp från min snälla jobabrkompis och vår jätteduktiga prao som hjälpte  mig att bära (för det kunde jag inte, stapla och plocka och torka gick som tur var bra, jag kunde inte ens bära lätta saker som täcken och kuddar elelr plastbunkar utan att det kändes som att benet skulle slitas av). jag frågade läkaren om hon trodde att smärtan hade med cystan att göra elelr med graviditeten och hon trodde på cystan, så vi får väl hopaps på det. mår bättre idag i allafall, gör fortfarande ont, men int elika mycket så vila + alsolsprit har tydligen hjälp. Får jobba igen mitt pass som jag missade på måndag istället så jag behöver inte förlora några timmar och sen har jag en hel del jobb under resten av den veckan också som jag hoppas att jag ska klara av.

Nu är vår semester slut, vi har haft en lugn och skön semester som inkluderade en resa till sundsvall med hotell och utomordentligt välordnade utflykter i trevligt sällskap, en blixtvisit hos min mor, ett snabbesök hos makens farmor och en mängd lata dagar, lite rotande bland våra gamla saker och en heeeeeeel del god mat och fika. Väldigt mycket god mat och fika. En del av maten har jag fått behålla och en del har kräkts upp pga allt för långa pausar mellan vakenhet och integande av frukost alternativt allt för mycket mat på en och samma gång (antar jag, verkar som att min hunger inte matchar hur mycket plats det är i magsäcken). men nu är vardagen på intåg igen, jag råkar vara ledig idag, men imorgon börjar jag knega som vanligt, vilket innebär fasta tider och gratismotion. Eftersom jag tycker att det har brakat lite åt hellskotta med matintaget på sista tiden har jag tagit på mig uppgiften att som hushållets hälsoguru åter införa de nyttiga och hälsosamma vanorna i den här familjen. kort och gott: frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål på någotlunda bestämda tider enligt tallriksmodell och utan överdrivet mycket smör och socker.

Jag började redan idag genom att äta havregrynsgröt med hemgjord äpelmos och mjölk till frukost. Till middag kommer det att bli falukorv i ugn (den magra varianten) och potatis (samt rejält med sallad), eventuella luncher och mellanmål har jag inte riktig kläm på just nu, kanske soppa?

För övrigt kan jag rapportera att magen är på frammarsch, mina jeansleggings stramade åt igår så att det nästan gjorde ont, så jag kunde inte följa med maken ut på matinköp eftersom mitt enda par mammabyxor hängde på tork efter tvätt och jag kände inte för att plåga mig med obehagligt starm.