Ett VIKTigt beslut

Som jag har väntat på att få säga detta:

Jag har gått ner mer än 50 kg!!!

Yes. Nu har det hänt! Som jag har längtat, väntat och kämpat. Hela oktober till mitten på november har varit segt med vikten, segare än torr sirap. Det har inte rört sig mycket, och har det rört sig så har det antingen rört sig något hekto ner, sen något hekto upp (ibland något kilo också), stått stilla och så har det börjat om.
Men nu så! Det är knappt jag tror det själv då vågen igår sa 87,3 kg och imorse säger den 86,0 kg! Jag vägde mig säkert 10 ggr innan jag vågade tro på det hela och plockade fram kameran, haha.

Så nu kan jag bocka av ytterligare ett delmål!
Nästa delmål är att nå 81 kg då mitt BMI hamnar under 30, och då kommer jag att kvala in som överviktig och inte fet. 5 kg dit, så det är en bra bit.

Vikt vid start: 137,1 kg
Vikt vid operation: 124 kg
Vikt vid utskrivning: 120,7 kg
Vikt idag: 86 kg
Minus sen start: 51,1 kg
Minus sen operation: 38 kg

Hihi, fick ett mail från Lina ch måste bara berätta att det slumpat sig så att denna vecka väger vi exakt lika mycket :D Känns som at vi möts på vägen och skakar hand liksom :D Efter detta kommer Lina att fortsätta sin viktresa nedåt och jag kommer mest troligt att fortsätta uppåt. Lina, du har varit grymt duktig, fortsätt din väg nedåt och sen ses vi nere hos dig så småningom, jag ska bara gå upp och föda barn först :D 


Även om jag vet vad min viktökning beror på och har en färdig plan på hur jag ska jobba bort överflödiga kilon efter det att barnet har kommit så måste jag erkänna att just detta med vikten känns lite jobbigt, jag ställer mig på vågen och blir liksom lika chockad varje gång, det är jättesvårt att ställa om sig i huvudet från att "Nu kämpar jag för att gå ner, hurra minus på vågen" till "Nu kommer jag att gå upp, oj det har jag gjort också". och jag känner mig lie misslyckad faktiskt över att jag inte lyckas hålla viktökningen stången utan det känns som att det skenar iväg, går så fort uppåt att jag är rädd för vart det ska sluta, rädd för hur mycket av ökningen som inte är "bebis med tillbehör" utan vanligt fett. jag har börjat skriva upp vad jag äter och det har blivit bra, jag äter inte godis och sånt varje dag längre, jag äter riktig mat, mer frukt och grönt. Varje dag går jag en promenad. jag har köpt en dvd med träning för blivande mammor (haha, tänk att JAG ska bli MAMMA :D ) och måste bara fixa en träningsmatta och ett ställe där jag kan använda den (vi har inget riktigt vardagsrum, den plat som är avsatt för tv-tittande är inte så stor och just nu full med saker som vi håller på att sortera, vi genomgår storstädning och uppröjning här hemma). Sen är det väl mer det menatla jag behöver jobba på, att det är okej att gå upp i vikt nu, att jag gör det jag kan för att inte gå upp allt för mycket och att jag bara kan styra över det jag kan styra över.

Har vi några läsare kvar...?

Jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om, så nu får ni hjälpa mig!
Vad vill ni läsa om, vad vill ni veta, vad är intressant, vad är ointressant? Finns det något jag kan blogga mer om, mindre om?
Jag bloggar ju mer personligt i den andra bloggen, så det lär inte bli så mycket dagboksbloggande här - det där därför jag undrar vad ni vill veta eller vad ni vill läsa?

Kommentera och hjälp mig!

Vet ni!
Jag är bara 3 hg ifrån att ha gått ner 50 kg totalt! Så gissa om jag väger mig varje dag nu... jag vill inte missa den stora dagen då det sker. Frågan är bara när eftersom jag pendlar så mycket upp och ner hela tiden, eller står stilla. Min vikt har inte rört sig mycket den senaste tiden så det har varit frustrerande.
Dock vet jag att många av mina kilon har omfördelat sig på kroppen, och det är kul! :)

För övrigt händer inte så mycket med kroppen just nu...
Jag bloggar om allt annat som sker i min personliga blogg, så titta gärna in där!

Var på jobbet...eller fd jobbet eller vad jag ska kalla det tidigare idag och fikade. Hade lovat att bjuda på fika och försökte mig på att baka muffins två gånger igår. Muffins är inte svårt. Speciellt inte de som kommer i kartong och man endast ska tillsätta vatten till. Tycker jag. Trodde jag. Gällande första omgången tog jag 1,5 LITER vatten istället för 1,5 dl...tyckte själv att det kändes mycket när jag hade i det och kollade instruktionen för femte gången (ja jag hade dubbelkollat och trippelkollat och kollat en sista gång innan jag började) och insåg att jag läst fel.... gör om gör rätt, jag gjorde jättebra muffins. Kollade till dem efter 15 minuter i ugnen och de var jättefina. Beslutade att låta dem stå inne liiiite till, eftersom det på paketet stod 15- 20 minuter och jag inte ville att de skulle bli för degiga i mitten. Brända muffins. Slutade emd att jag köpte med mig två paket ballerinakakor istället, och unbderhöll med muffinshistorien (fast jag utelämnade lite snyggt att det var kartongmuffins jag misslyckats med...TVÅ gånger).

Idag blev det gravidvänlig sushi, tända ljus och finglasen till middag bara för att liva upp måndagen. Påbörjad eäven en uppröjning i en garderob och städskåpet, får göra klart imorgon, fick ont efter ett tag.


Just nu har jag hallucinationer om våfflor med sylt och vispgrädde *Homersimpsondreggel* finns det något godare jag inte har här hemma just nu? finns det något godare i hela vida världen än våfflor med sylt och grädde? jag vet inte vart jag ska tä vägen med mina våffeldrömmar....undrar om det här kommer att bli min första 2jag vet att klockan är två på natten men nu måste jag ha det här* eler om jag ska kunna hålla mig...jag höll mig ju så fint den där kvällen jag var sjukt sugen på trälim!

ska skunda mig ut innan det blir mörkt och fånga lite ljus och frisk luft, men skriver ett snabbt inlägg med rapport om att inte en endaste liten godisbit har jag ätit nu under helgen (fredag-söndag), igår blev det fika med pepparkakor tillsammans med make, kompis och kompis bedårande dotter, men annars: ingenting och det har varit både hårt och svårt kan jag säga. att vara sugen på något man inte sk a ha är jobbigt, att vara gravid och vara sugen på något är värre. jag fick avstå från att följa med och handla i fredags, i lördags stålsatte jag mig och började nästan gråta vid godishyllan när det luktade såååå gott av allt möjligt ljuvligt, men jag klarade det. Glass är ju annars ett annat storsug, men jag har stått emot det med. Bra gjort, mig! idag ska jag inte heller äta godis eller glass idag heller, men tänker göra mig en god smoothie efter promenaden som jag ska gå ut på....NU.

Igår var jag och hälsade på en kompis och vi fikade och pratade och hade vansinnigt trevligt. I förrgår var jag på fest hos en jobbarkompis och träffade henne och några fler jobbarkompisar + en kompis till hon som hade festen (som jag senare kom på var min granne, världen är liten) och vi pratade och jag åt en hel del chips och testade marabous nya chokladsmak osv.  jag har med andra ord haft en trevlig och bra vecka.

Idag är det fredag och man börkjar ju direkt längta efter extravaganser, det är ju i allafall fredag...jag vet att jag ätit något onyttigt typ nästan varje dag denna veckan, jag kan inte ens minnas vad under måndag och tisdag, men något var det. Förra veckan var min mamma här och hälsade på och det var superkul, jag saknar henne alltid eftersom vi inte ses så mycket och då blev det ju en hel del extragott och uteätningar.

...alltså, detta med matutsvävningarna måste få ett slut. Vägde mig imorse och har sammanlaggt gått upp 7,1 kg sedan inskrivningen på MVC. jag vet ju att jag kommer at gå upp mer pga graviditeten, och nu vill jag verkligen skärpa till mig så att jag inte går upp onödigt mycket mer, kom igen, mitt barn väger mellan 400 och 500 gram, moderkaka och vatten och extra stora tuttar väger väl också en del, men 7 kg känns ändå väldigt mycket. Nu rör jag dessutom inte på moig lika mycket längre, har inte fått några timmar på jobbet denna månad så jag går inte 8 timmar om dagen längre, detta gör ju också att jag måste tänka ett varv extra. Plus att jag ju vill att nmitt barn ska få nyttigheter att växa av, inte bara socker.

Idag tar jag tag i det här och börjar dels föra matdagbok och dels får fredagsextravagansen och alla andra extravaganser den här helgen bestå av nyttigheter. jag har nästan halva graviditeten kvar och den halvan vill jag att den ska gå i nyttighetens tecekn så att det blir lättare att gå ner vikten sen när det är dags för det.

var och tog vaccin igår mot svininfluensan, man rekommenderas att göra det efter vecka 20 här i Örebro. i början kännde jag ingenting, när jag skulle lägga mig hade det börjat göra ont i armen och nu är jag jättetrött med lite ond arm, men det går väl över. Hellre det än att dö elelr bli liggande med andningshjälp i allafall, men som vanligt med allting så blir man orolig över barnet, om det är bra för barnet osv, och oron blir inte mindere ava tt olika fanatiker från alla möjliga håll proklamerar än för att vaccinet är farligt, än för att smittan är farlig. Tar ju ett par veckor innan vaccinet verkar och man har skyddet också. Här fick man göra en bedömning av trovärdighet i källor, och tänka lite själv innan beslut fattades, nu återstår bara att se om det var rätt beslut.

Tiden går fort men ändå sakta, har redan gått in i vecka 22 och verkar ha en bebis som är lite som jag, jättelivlig ena dagen och lite mer avslappnad nästa, om man ska tro mönstret i hur mycket sparkar jag känner. Just sparkarna är just nu bland det roligaste, ibland kommer de så oväntat att man nästan hoppar till :D jag har alltid trott att det skulle kännas obehagligt att ha en annan människa levandes i en, men det är underbart. En natt vaknade jag och kände hur bebisen låg och sparkade i sin ensamhet och insåg verkligen att det är en egen liten person där inne, som gör egna saker oberoende av vad jag gör: sparkar lite, boxar lite, sover, suger på tummen, vänder sig och bökar runt...nu har mer än halva tiden gått och jag längtar till i mars då h*n ska komma ut, blev flyttad lite på ultraljudet, så beräknat datum blev 15 mars, vilket råkar vara både min mammas och min mosters födelsedag (det är inte tvillingar), ska bli intressant att se om jag lyckas bevara familjetraditionen : D

har hitills gått upp 6,5 kg sen inskrivningen och känner att det känns mycket, har svårt att sluta fika och äta godis, måste skärpa mig....hjälp...

min mamam var på besök förra veckan och konstaterade att min mage kommer att bli enorm med tanke på hur stor den redan är, men klart ungen ska ha det stort och bra och lite plats att röra sig på :D

Kanske kan vara roligt för någon att veta vilka vitaminer jag äter?
Dessa vitaminer äter jag varje dag + att jag får B12-injektion var 3:e månad (Behepan).

» Vitamax för kvinnor - 1/dag (Denna förpackning är numera rosa plus att det inte är lika mycket mineraler i den längre som tidigare, så när denna burk är uppäten går jag tillbaka till Mitt Val Kvinna. Lättare att svälja dem också...)
» Kalcidon - 2/dag. Kalktabletter, d.v.s. kalcium. Vi gastric bypass-opererade får inte i oss tillräckligt med kalcium genom födan så för att undvika benskörhet så måste vi komplettera med kalktabletter. Dom smakar mint, men är lite ruggiga att tugga på... lite som att äta krita.
» B-kombin Forte N - 1/dag. Extra b-vitamin är inget jag har ordinerats, utan det äter jag ändå eftersom många opererade på ett av viktforumen har rekommenderat detta. Ska tydligen vara bra för hår, hud & naglar. Mitt hår har verkligen minskat, jag tappar fortfarande massor... Och naglarna bryts lätt, skivar sig och nagellacket sitter kvar i ca 2 dagar. Så kan det bli bättre - ja tack!

Jag tänkte att jag skulle ta viktresan i siffror!
Från starten i januari -08 till nuvarande vikt.

Vikt vid start: 137,1 kg
Vikt vid operation: 124 kg
Vikt vid utskrivning: 120,7 kg
Vikt idag: 88,6 kg
Minus sen start: 48,5 kg
Minus sen operation: 35,4 kg
BMI-enheter: -17,9

...vilket innebär att jag har gått ner -1,1 kg/vecka i genomsnitt sen operationen. Inte illa!
Med andra ord ska jag inte gnälla över de gånger jag står still eller t.o.m. går upp. Det är ju fullt normalt att ha dessa dagar, veckor & månader när man står still eller går upp. För mig handlar det antingen om PMS, vätska eller stress. Tre typiska och mänskliga faktorer som gör att jag går upp.

Jag har ca 18,6 kg kvar innan jag når mål. Om jag når mitt mål.
Höjden av lycka just nu vore att gå ner till 87,1 kg för då har jag gått ner exakt 50 kg! Det är 1,5 kg dit så vi får se hur lång tid det tar. Det kan ta allt från en vecka till några månader... Och om jag någonsin kommer under 80 kg kommer det att vara en ännu större höjd av lycka.

Resan fortsätter... :)

Idag, 10:e oktober är det 8 månader sen min gastric bypass-operation.

8 månader sedan jag förändrade hela mig, både fysiskt som psykiskt. En transformation jag aldrig kommer att glömma.
Och jag ångrar mig fortfarande inte en sekund! Och den känslan är så förbannat skön.
Det ska erkännas och kan inte upprepas nog, jag har haft mina tvivel och stunder då jag faktiskt funderat vad i helvete jag egentligen har gjort och även ångrat mig... Men sen slår det mig att de positiva stunderna är övervägande fler än de negativa. Jag kan t.o.m. räkna de negativa stunderna på mina tio fingrar.

Det har och är fortfarande omvälvande, psykiskt. Vissa dagar begriper jag allt och tycker inte att något är särskilt märkligt (vadå, jag är ju fortfarande jag!), och andra dagar känner jag inte igen min egen spegelbild, funderar över varför folk & bekanta säger så konstiga saker ("men nu har du blivit mager", jo tjena, I'm still fat you know!). Huvudet hänger inte riktigt med, eller hjärnan, hänger inte riktigt med alla dagar. Men det är ju fullt normalt! 

Det här med mat & motion är lite upp och ner. Många dagar är bra dagar, andra dagar är dåliga dagar. Eller se det så här, många dagar är jag en bra viktopererad och andra dagar är jag en dålig viktopererad, haha!
Det händer att jag missköter mig, d.v.s jag äter inte ordentligt, fuskar med mellanmål, äter för dåligt (för lite protein etc.). Men vem missköter sig inte? Även icke-opererade äter ju kasst ibland, och så är det. Jag är inte sämre för det. Man tar nya tag helt enkelt. Gör om, gör rätt.
Ibland kan jag tycka att jag äter hela tiden. Jag har ständigt något i munnen, är det inte något att tugga på så dricker jag. Och ibland är jag hungrig hela tiden. Och andra dagar är jag aldrig hungrig, utan äter för att jag måste och för att orka.

Jag har börjat äta extra b-vitamin, fick tips om att det skulle vara bra för hår, hud & naglar. Än har jag inte märkt någon skillnad, men vi får se. Jag ger inte upp så lätt!
Jag har även funderingar (och det har jag haft i evigheter nu...) på att köpa proteinpulver för att få i mig extra protein. Jag är nämligen urkass på pålägg på mina smörgåsar till frukosten... och proteinrika mellanmål är det också dåligt med. Och protein är ju livsviktigt för mig, så det måste undersökas mer.

För övrigt då... Jo, jag är väl mallig för att jag äntligen hittar stövlar, haha! Så många år som jag längtat efter att få köpa stövlar... Det är en stor grej. Och att utbudet med kläder blir större och bättre, det är riktigt roligt! Men dyrt... Gissa om presentkort & kläder står högt på önskelistan till jul, haha!?

Jag har hittills tappat 48,5 kg och det är enormt!!! Med andra ord står vågen på 88,6 kg. Jag är otroligt stolt över mig själv över dessa tappade kilon, över att jag vågade göra denna operation. Jag är stolt över att mitt självförtroende stärks dag för dag, att min självkänsla får en boost och att jag är så mycket mer positiv (även om jag fortfarande gnäller, men det är ju bara en del av mig).

Om någon har en fråga eller flera frågor, tveka inte att lämna en kommentar! (Och även om ni inte har en fråga, så får ni gärna kommentera ändå, såklart! Det uppskattas enormt!)
Det går också bra att maila på: viktigtbeslut@gmail.com eller linasblogg@hotmail.com

En bra sak jag gjorde idag: la en pärlplatta istället för att äta godis! Avledning är grejjen!

En konstig sak jag blev sugen på idag (sjukt sugen på faktiskt): Trälim, ni vet sånt vitt lim som man alltid hade i typ senapsflaskor på träslöjden i skolan.

Och så misstänkr jag att det inte är et barn utan en kattunge i magen, det känns som att någon ligger där inne och myser och spinner...men jag gillar ju katter.