1 år som opererad!
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det...
Herrejesus vad tiden går fort! Igår hade jag nerverna på utsidan eftersom det var igår, för ett år sedan, jag blev inskriven i Falun. Jag var oerhört nervös och vit som ett lakan - jag skakade säkert också. Det syntes på mitt EKG att jag var nervös sa sköterskan... Jag minns känslan jag hade i kroppen när mamma & pappa skulle åka hem, jag var två sekunder ifrån att börja storböla & jag kände mig ensammast i världen! ...jag grinade ju faktiskt några skvättar på mitt rum senare, haha. (Fast då skrattade jag såklart inte!)
Hur som helst. För 1 år sedan förändrades mitt liv totalt och det har inte varit sig likt sen dess! Det är inte bara den kroppsliga förändringen jag talar om, jag talar om den mentala och psykiska förändringen. Att jag gått ner 57 kg i vikt men fått tillbaka 57 kg i självförtroende, självkänsla, tillit & mod. Att jag vågar ta mer plats, att jag känner mig mer värd och att jag syns och hörs mer nu (på gott & ont ;)).
Att jag började dejta igen vilket ledde till att jag träffade kärleken!
Det har varit många gropar längs vägen också - jag kan knappast komma & påstå att resan har varit spikrak och enkel, haha. Inte bara har humöret åkt bergochdalbana, håret rasade av i en hiskelig fart och man har ju varit nere & ledsen några hundratjugotusen gånger - likaväl som man varit jublande glad och bara studsat fram (mentalt)...
Lite stiltje med vikten har det varit men det är ju fullt normalt. Huden har inte hängt med så jättebra heller... så jag längtar redan till dagen jag förhoppningsvis får bukplastik & bröstlyft beviljat. Ja, resan har varit lång men rolig och framförallt lärorik!
Jag vet inte riktigt hur jag ska "fira", min plånbok tillåter för tillfället inga utsvävningar men å andra sidan har jag en flaska cider i kylskåpet så jag kanske skulle öppna den ikväll & skåla för mig själv? ...annars kostar ju inte en liten flaska Asti Cinzano många kronor... Nåväl, det ordnar sig alltid! :)
Jag vet att han inte läser här, men min kirurg, A. Cohen, ett stort TACK till dig för att du gav mig chansen & fick mig att ändra mitt liv!
Vågen står idag på 79.6 kg så det är minus 57.5 kg totalt inkl. prövoåret. Jag är mer än nöjd!
Tjohej & grattis till mig! :)
Köttbullar och köttfärssås
Annas mans chiliostköttbullar
mager köttfärs
chilisås
lite mager riven ost
rårivna morötter
lite havregryn
salt och peppar
rulla och stek.
köttfärssåsen
mager köttfärs
rårivna morötter
1 gul lök
tomatpuré (ett par msk)
champinjoner (en burk)
krossade tomater (en burk)
oregano efter behag
salt och peppar
stek lök och köttfärs tillsätt svamp, krossade tomater, tomatpuré och kryddor.
Smådelar
på onsdag ska vi på föräldragrupp igen och då ska vi tala mer om förlossningen, det blir bra, är ju en del man är nyfiken på och vill prata om, men på det stora hela är jag knappt orolig för eventuellt kejsarsnitt heller längre, ser mest fram emot att få träffa bebisen, att få hålla i den och lukta på den och se hur den ser ut, och att maken ska få hålla i den, jag har ju haft den i magen i snart 9 månder. Har tvättat bebiskläder idag, och en filt osv, var jätterädd att de små ministrumporna skulle försvinna in i tvättmaskinen, men fikc ut jämna par när det var dags att hänga. igår gjorde vi om samma misstag sen förra söndagen och trodde att vi skulle kunna åka till IKEA och köpa spjälsäng, var lika mycket bilar på parkeringen då igen så vi åkte bara förbi och åkte hem igen. Får försöka i veckan igen. Eventuellt skulle barnvagnen vi beställt komma den här veckan också.
Ruckbart
För omföderskor, ja och även vissa förstföderskor, så fixerar sig inte bebisen. Det finns ofta en bra anledning till varför det sker och det vanligaste är nog att mamman har ett rymligt bäcken. Det är helt enkelt inte tight nog för att bebisen ska ”fastna” med huvudet.
När barnmorskan kan rucka på huvudet (alltså vicka det fram och tillbaka med sina händer när hon klämmer långt ner på magen) så kallas det att bebisen är just ruckbar.
I praktiken så spelar det ingen roll om bebisen är fixerad eller ruckbar så länge den ligger rätt.
jag har gått upp 1,2 kg sen förra besöket. och det känns i kroppen, jag känner mig så tung nu.
Kycklinggryta med grönsaker
800 g kyckling utan skinn
200g morötter (för mig blev det ca 2,5 morot)
1 gul lök
200 g färska eller konserverade champinjoner
4 tsk margarin
2 msk tomatpur´
en burk passerade tomater
0,5 hönsbuljongtärning
0,5 tsk salt
1 kryddmått paprikapulver
0,5 tsk timjan
Dela kycklingen i grytbitar. Skala morötter och lök, skiva morötterna tunt och hacka löken. smält margarinet. Bryn kycklingbitarna, tillsätt grönsaker och svamp. Häll i tomatpuré, passerade tomater, buljongtärning, salt och kryddor. låt koka på svag värme under lock ca 20 minuter tills kycklingen är färdig. servera med ris.
Jag hade lite fraiche hemma så jag hade i det också, har provsmakat och grytan blev jättegod.
Hämtat från
Viktväktarnas Lätt och gott, Wahlströms förlag 1988, sidan.156
Tonfisk - och champinjonpaj
2 satser pajdeg enligt grundrecept
1 purjolök
200 g champinjoner, färska eller på burk
5 dl grönsaksbuljong av tärning
2 dl lättmjölk
2 msk vetemjöl
3 burkar tonfisk i vatten
0,5 dl hackad persilja
salt och peppar
50 g riven ost
kavla pajdegen tunt och klä en pajform med den. Grädda i ugnen ca 10 minuter tills den fått färg.
strimla purjolöken, skiva champinjonerna om de är färska, låt champinjonerna rinna av om de är konserverade. koka upp buljongen i en kastrull, koka purjolöken och champinjonerna i buljongen på svag värme under lock ca 3-5 minuter. vispa mjöl och mjölk till en redning, rör ner redningen i kastrullen och låt koka ytterligare 3-5 minuter. Dra av kastrullen från plattan och tillsätt den väl avrunna tonfisken, pesiljan och salt och peppar. Häll stuvningen i pajdegsformen och strö över ost. Grädda ca 20 minuter tills osten smält och fått fin färg. Servera med grönsaker.
En portion: 463 kcalorier.
Hämtat från
Viktväktarnas Lätt och gott, Wahlströms förlag 1988, sidan.149
Grundrecept Pajdeg/Pirogdeg
6 msk vetemjöl
4 tsk margarin
2 msk naturell lättyoghurt
Häll mjöl i en skål, finfördela margarinet i mjölet till en grynig massa. Tillsätt yoghurten och knåda till en deg. Låt vila ca 30 minuter i kylskåp innan användning.
Hämtat från
Viktväktarnas Lätt och gott, Wahlströms förlag, 1988, sidan.144
Matlagdag och fågelfri
Har pratat några gånger med maken som väntas hem om en- en och en halvtimme ungefär. Han tyckte att det kändes jobbigt at lämna fåglarna men var säker på att de skulle få det bra. först ska de få stå två veckor i ett rum för nya fåglar, de kommer att undersökas av veterinär avmaskas och kloklippas (undrar hur det komemr att gå med roffe) och de som inte är ringmärkta kommer att märkas. Sen skulle de få stå en vecka i något annat rum och tillslut kommer de att få flytta in i voljärer och bo tillsammans med flera andra fåglar. han som hade stället troddee även att det skulle finans en god chans att fjädrarna som Roffe plockat på sig själv, Barbro och Parvel skulle kunna växa ut när de får bo på annat sätt, och det hoppas jag. På somamren kommer de kunna flyga ut utomhus i voljärerna om de vill, något jag önskat åt dem länge (en plan har alltid varit att skaffa en utevoljär till fåglarna om vi skulle köpa hus). Fåglarna kommer inte att ges bort till någon annan utan får stanna där så länge de lever, så de behöver alltså inte uppleva stressen att byta miljö igen, och det känns ju bra. Om vi vill hälsa på dem så kan vi bara åka dit när de har öppet, sådet kanske blir en utflykt dit i sommar, men då känne rnog inte fåglarna igen oss (och vi kanske inte känner igen dem...fast det tror jag, man brukar se på ögonen vem som är vem). Vi hör väl av oss om några dagar till dem och hör efter hur det går för dem.
Nu ska jag lägga ut lite recept från dagens matlagning här i bloggen. bilder kommer senare, jag fattar inte hur jag ska få över dem från kameran till datorn.
Fettsugning vid 12 års ålder
Maken har ringt, skönt att höra hans röst. har hunnit profylaxa lite, talat med en kompis i telefon och snart städat färdigt i köket, ska strax börja med matlagningen.
Läste igår i aftonbladet om en tjej som gått ner 50kg med hjälp av träning med wii och omlagda kostvanor. vi har ett wii här hemma och det är ju jätteroligt att spela på, gillar inte tv-spel ananrs, men med wii så får man ju röra kroppen också. det kan ju bli svårt att komma iväg till gymmet med en liten hemma, så man kanske ska införliva wii-träning mer sen i sin vardag. Varvat med barnvagnspromenader, träningsdvd.er och annan träning så kan det nog bli roligt. annars är jag väldigt sugen på att testa bodycombat eller liknande träning. min kompis T tränar boxning (alltså inte boxpass utan riktig boxning med tränare på boxningsklubb) och det verkar jätteroligt. Tror inte att de fått börja slå varandra än, hoppas inte att hon kommer vara med och slåss i så fall (är ju rädd om henne) men själva träningen runt omkring verkar jättetuff och jätterolig. Har en teori om att man i alalfall lär bli stark iarmarna av att bära på sitt barn som ju dessutom växer och komemr att väga mer och mer, då lär man ju få bli starkare och starkare.
Ska försöka vara en god förebild för barnet genom att äta nyttigt och varierat och ibland onyttigt för att det är gott och träna i sund mängd. såg en helt sjuk dokumentär häromdagen på tv 4+ om 12-åringar som fettsög sig, den ena tjejen menade dessutom på fullt allvar att "jag brydde mig inte om riskerna med operationen, skulle jag inte ha gjort den så skulle jag i allafall ha dött om några år" och läkaren som gjorde det tyckte inte att det var något konstigt: "hon var redan utvecklad och hade fått mens, jag har förlöst kvinnor yngre än henne"...tjejen var alltså 12 när fettsugningen gjordes, var finns det 11-åriga kvinnor någonstans?. Föräldrarna var supernöjda för nu var ju problemet fixat för dotterns del och hon blev accepterad i skolan och slapp bli retad i skolan och utstirrad på stan. Tjejens historia hade inspirerat fler tjejer, och de intervjuade även en annan tolvåring som ville göra samma ingrepp. Hon åt minnsann nyttigt och allt det där men gick inte ner i vikt, tjejens mamma var helt för operation...i nästa klipp fick man se hur hon öppnade kylskåpsdörren för att ta mat och där inne låg två staplar med säkert 10 pizzor i kartong. Visst kan inte jag veta om de skulle ha 10 pers på middag och köpt varsin pizza, men det rimmade så illa med fettsugningsdiskussionen. Jag tycker inte att man fettsuger barn. Gastric bypass på en tonåring kanske, om det finns bra motiv för det, om personen lider av sin vikt psykiskt eller har medicinska problem pga den...eller kanske ett sånt gastric band så att det går att ta bort sen, det är mer en medicinsk operation tycker jag, fettsugning är en skönhetsoperation och löser inte barnets ätbeteende elelr underliggande problem som yttrar sig i eventuellt matmissbruk.
men i första hand tycker jag att vi ska jobba på att tjocka barn slipper bli retade (eller att barn överhuvudtaget slipper bli retade) genom att lära våra barn att folk ser olika ut och det är okej, och att även själva hålla den inställningen som vuxna när vi möter andra vuxna. Det är inte fult att vara tjock eller smal så länge man är hälsosam. man kanske kan tycka att jag säger emot mig själv eftersom jag kämpat och kommer att fortsätta sen att kämap för att gå ner i vikt, men det är för att jag inte mår bra när min kropp kommer över en viss vikt, dels psykiskt eftersom jag inte tycker att jag passar att vara tjock (finns tjocka människor som ska vara tjocka, som passar att vara det och ser skitsnygga ut), men även fysiskt eftersom jag har problem med mina fötter och får ondare när jag är större och jag tror att tyngden gör så att problemen blir värre fortare. jag vill inte bli för smal, jag vägde som minst 56 kg och det var på tok för lite för mig även om det räknas som normalt för min längd, jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt och det såg inte snyggt ut på mig, men det finns människor som är ännu smalare och som passar att vara så smala och ser skitsnygga ut (och det finns människor som vill gå upp i vikt, vilket verkar svårare än att gå ner tycker jag och vill de de ska de också kunna få hjälp likväl som jag kan få hjälp att gå ner) , så jag är helt enkelt för att man ska hitta sin egen tjocklek som man trivs med själv, en nivå där man mår bra oavsett om man är tjock eller smal och sen försöka hålla sig till den så att man själv mår bra, och att alla andra ska acceptera en som man ser ut. Istället för att fettsuga tjocka barn och lägga skulden på att de blir retade på dem själva så kan vi ju börja med att titta på omgivningen och hur vi själva beter oss mot människor.
vad tyst det blev
Nu ska jag äta lite mer frukost eller mellanmål eller vad det blir, var uppe med tuppen i morse och hjälpte till att få iväg fåglarna och fixa matsäck till maken, så jag har redan ätit lite ägg. Sen blir det städning i köket och efter det matlagning!!!!
När vi bar ner buren i trappuppgången var de tysta ända tills det bara var en trappa kvar, då började de gasta för fulla muggar, säkert inte så uppskattat av grannarna :D
Lördagsplaner
Imorgon har jag två saker jag måste distrahera mig ifrån: att fåglarna är borta och att maken åker med dem ändå ner till småland och sen åker han hem igen. Jag AVSKYR när han är ute i trafiken, och det här blir en lång resa tur och retur, jag blir så orolig. han kör bra och fint. Bilen han ska köra är bra och fin. Vädret ska bli okej. men jag är rädd för alla trafikdårar och rattfyllerister som finns ute på vägarna, jag är rädd för folk som kör för fort, jag är rädd att rådjur och älgar ska hoppa fram framför bilen, jag är rädd för att han ska råka ut för någon trafikolycka. Sen jag blev gravid har min rädsla för att det ska hända honom något blivit värre, men jag har alltid varit rädd. Det är en rädsla som inte går att få bort genom att slappna av, elelr se med förnuft och förstånd på situationen och statistik osv, vad jag än gör elelr hur jag än tänker så är jag likt förbannat rädd och det komemr jag vara när jag står där imorgon och lagar köttbullar. Det gäller bara att göra saker, att sysselsätta sig och distrahera sig och få tiden att gå tills det gått så lång tid att han står hemma i hallen igen. Förutom matlagning så står promenad, filmtittning (har köpt två wallanderfilmer, psykoprofylaxandning, läsning ev. tvätt och dammsugning (om kroppen orkar), bloggning och telefonprat på agendan. Kanske syr jag lite också och sorterar papper. Innan matlagningen ska jag i allfall städa köket och har jag tur blir det mycket disk att ta hand om efteråt.
Kanske publicera något recept på bloggen från matlagningen, några önskemål om vilket?
Sista natten med gänget
Själv är jag nog egentligen mera kattmänniska, men maken är allergisk så någon katt lär det inte heller bli i det här hemmet. Kanske en hamster eller nåt när vårt barn är tillräckligt stort för att vilja ha ett husdjur. Tycker det är synd med fågalrna egentligen, tror att det är bra för barn att växa upp med djur omkring sig (kanske för att jag själv knappt varit husdjurslös i hela livet), men vi har ju en park full med änder alldeles i närheten av där vi bor och min mamma har en hund och vi känner folk med olika djur så man får väl försöka skola in barnet i "var snäll med djuren"-världen ändå. Min fyraåriga brorson fick två geckoödlor i julklapp av sina föräldrar och min mamma vilket tydligen uppsakttdes väldigt mycket : )
jag har genom åren, under uppväxten och sen efteråt haft många husdjur, alltid flera samtidigt och jag minns dem alla:
Katter (Svante, Frida, Trixie, Jerry, Snutte, Musse, räknar man även med pappas katter som jag nog såg lite som mina så är det även: Werner, Vesslan, Gullan och Mini)
Ökenråttor (Molly, Noppan)
Marsvin (Majken)
kanin (Snövit)
Hundar (Axa, Lufsen, Zigne)
Nymfparakiter (Nisse, Klara, Rolf, Barbro, Parvel, Pyret, Fina, Lars, Bengt, Malin och Molly)
Pyret? 15 dagar gammal
Gänget
Änder i parken
Zigne, min mammas 10-åriga valp : )
Läsare: har du husdjur? har du haft under uppväxten? berätta lite i en kommentar om ditt/dina djur!!!
Fel nummer
Min lilla katt
6 stycken kattungar eller en bebis på bilden?
kanske drömde jag det för att jag tittade på Lennart Nilssons "sagan om livet" igår på kunskapskanalen, det handlade om evolutionen utifrån ett fosters utveckling och där fick man bland annat se hur pass lika männiksor, grisar och kycklingar var som embryon och att apor och människor var jättelika varandra länge som foster. ,am fick även veta att valar och delfiner härstammar från en landlevande hundliknande varelse som "återvände" till havet... sjukt intressant!!!!
På lördag åker de
jag har väldigt dubbla känslor inför detta, på ett sätt känns det bra, det ska bli skönt att slippa deras illvrål 8idag har de skrikit så att jag har fått ont i öronen, på riktigt ont i öronen, och jag har fått sämre hörsel de senaste åren enligt hörseltest), det ska bli skönt att slippa ha dåligt samvete för att de inte får vara ute tillräckligt, samvete för att jag tycker att de är jobbiga när de skriker, slippa vakta så att de inte lägger ägg (och den vara tvungen att vara den elaka som plockar bort äggen), slippa avbryta fågelfajter mellan parvel och Roffe. Samtidigt så blir jag så himla ledsen också, när de inte bara sitter och skriker skriker, när de inte bråkar och drar varandra i fjädrarna då är de helt underbara små personer med alla möjliga egenheter och spännande historier mellan sig. och jag får så dåligt samvete över att de ska få åka långt i bil, och jag får så dåligt samvete över att de ska behöva flytta till okända människor med okända fåglar när det är oss de är vana vid, och jag blir orolig över hur det ska gå med Roffe som är så nervös och svartsjuk av sig och med Barbro som är så följsam när det gäller Roffe, och med Parvel som är aklltid har bott hos oss ända sedan han bara var ett litet ägg och som är den bortskämdaste lilla divan i världen. Jag oroar mig inte för Fina, hon är en tuff brud i lyxförpackning (ja hon är av den dyrare färgen) och hon backar inte för nån och klarar sig alltid. jag kommer att sakna dem och jag kommer att längta efter dem. Vi har haft Roffe sen 2003, det blir sju år, de andra kom 2004 och 2005 om jag minns rätt, parvel är son till Roffe och Klara(som dog 2005). Vi har sett honom ta sina första andetag, sett honom bli matad, sett honom växa, öppna ögonen, få fjädrar, lära sig flyga, sett honom första gången han drack vatten, första gången han åt själv, sett honom bli pappa och ta hand om sina ungar...
Visst, de är "bara djur", men i flera år har de varit familjemedlemmar här. men det här med att de flyttar är bäst för både oss och dem, de behöver mer uppmärksamhet, stimulans och frihet än vad vi kan ge dem och vi behöver mer lugn och ro, att ha dem kvar skulle bara vara missriktad kärlek från vår sida.
Jag följer inte med när de åker, skulle bli för många stopp på vägen med mig med (vet ni hur ofta man kissar i åttonde månaden?) och jag orkar inte heller pga ryggen + att jag har blivit livrädd för att åka längre sträckor med bil ifall det skulle hända något just nu. Så på lördag hade jag tänkt distrahera mig med matlagning och läsning. Ska laga matlådor till frysen som ska ätas i början av föräldraskapet. och jag ska läsa en eller flera böcker. För jag måste distraheras från att fåglarna är borta och jag måste distraheras från att maken ska vara ute och åka på vägarna hela dagen och utsätta sig för vägarnas alla faror.
Parvel när han bara var en månad gammal
