Ett VIKTigt beslut

jo jag skäms! jag vaknade av att telefonen ringde för  en timme sen! Där gick nästan hela dagen åt helvete alltså och tid har man ju inte hur mycket som helst av. Hade tänkt att gå och träna idag också, men får stå mitt kast samtidigt som jag biter i det sura äpplet och inse att jag inte har tid, jag måste skriva på min uppsats.

Jag var uppe 6 imorse och gjorde kaffe till mig och maken, men så skulle jag bara vila lite innan jag tänkte gå upp vid 7 igen, min kaffekopp står orörd på bordet bredvid sängen, jag minns att maken kom in och pussade mig hej då. Sen minns jag hur jag gick på en gata och talade med två idag döda fd klasskompisar...där borde jag ha blivit misstänksam, speciellt som jag också insåg att en av dem var döda och berättade det för den andre... men nej, jag fattade såklart ingenting, jag bara sov vidare. Tills telefonen ringde och räddade mig.

men jag är så trött, har varit jättetrött på sista tiden och ingenting hjälper, varken kaffe elelr hälsokostpreparat elelr att gå ut i det lilla ljus som finns. igår satt jag här och grät av trötthet framför datorn. En annan dag (jo det här är sant, tro inte att jag är knäpp på något sätt för det är jag inte, inte lat heller) så sommnade jag i köket mitt under städningen, jag höll på att dammsuga lister under elementen nere vid golvet när tröttheten kom över mig och jag bara var tvungen att få sova NU, så jag hann stänga av dammsugaren och 20 minuter senare ungefär hittade min man mig sovande i köket. Det vär inte normal trötthet, det inser jag också. har haft perioder av trötthet förut, men då har det liksom haft sin orsak: infektioner, varit tonåring (och då var jag jättetrött tonåring men var aktiv ändå), haft järnbrist osv. Borde väl ringa vårdcentralen och be om att få ta järntest igen, men sist jag gjorde det så tog de bara ett test, sat att det var jättebra och sa åt mig att motionera mer fastän jag sa att jag redan gjorde det och sen var det inget mer, och då hade jag fått tjata till mig järntestet, och jag är inte den som går till läkaren i onödan om det inte är akut, så jag kommer mig liksom inte för att ringa.