Hej jag heter Anna
Så var den stora dagen inne, dagen som jag och Karolina bestämt i förväg och längtat till, dagen för resans början! jag känner mig sådär uppspelt och förväntansfull som man alltid gör i början. Den entusiasmen brukar ju börja tryta efter några dagar/veckor/månader, sen kommer den tillbaka och tryter i omgångar. Men det är ju så det är med allting.
Namn: Anna
Ålder:25
Civil status:Gift
Bästa egenskap i viktsammanhang:Envis
Sämsta egenskap i viktsammanhang:PMS [om man nu kan kalla det egenskap, men den påverkar mig och mitt liv i allafall]
Antal tidigare "större" viktnedgångar: 2. Den första var i 14-15 årsåldern och då gick jag ner 33 kg på ett år och höll mig på den vikten och senare + kanske 10 kg rätt så länge. den andra omgången drog jkag till med ett halvårs pulverdiet och gick ner om jag minns rätt 26 kilon. De + kanske 14 kg extra gick jag väl upp inom ett år sen. 2006 gick jag ner 10 kg och 9 av de kilona har hållit sig borta. Däremot så gick jag ner 5-6 kilo till under sommaren fram till september, och de kilona är tillbaka nu pga brist på motion och frossande under höst och vinter i skräpmat och godis.
Värsta "bantarminne": När jag fick för mig att köra en endagars ananasdiet av något slag inför en nyårsafton för att vara extra slimmad och det slutade med att ananasen gav värsta bakslaget i form av jätteläppar, de var jättesvullna och jag såg inte klok ut [om man inte gilalr clownläppar, i så fall var jag riktigt snygg] Jag ska aldrig banta mer!!!!
Mitt långsiktiga mål: Att komma i stl 42 på kläder [gamla stl 42 från slutet av 90-talet, tror att de ändrat lite på storlekarna nu,men jag vill kunna ha mina gamla kläder]
Mitt första delmål: Att gå ner 2,5 kg till 2 februari .En hälsosam nedgång ska ju ligga mellan 0,5-1 kg per vecka [och jag vet att jag är en sån som går ner långsamt jag går upp i ljusets hastighet och ner i mopedfart] så jag satte första delmålet på det lägre spektrat, vill inte pressa mig för mycket, men inte heller för lite. jag läser alltid i tidningar om folk som berättar att de rasade i vikt "första veckan gick jag ner 5 kg, det var så inspirarande", sån är inte jag. jag går ner när jag lägger manken till, emn det går som sagt var sakta.
Startvikt (vikt i morse): För närvarande nöjer jag mig med att konstatera att den är alldeles för hög, jag kommer väl avslöja den så småningom, men just nu vill jag hellre koncentrera mig på själva processen.
Metod: Efter att ha testat mindre hållbara metoder och i veckor sneglat åt alla möjliga håll, och suget läst om mirakel GI-dieter, så har jag beslutat mig för den långa vägen i form av tallriksmodell med nyttig mat, (kolhyderater, proteiner och grönsaker) lagom stora portioner (mätt men inte proppmätt), 500g frukt och grönt per dag + motion. jag kommer att återkomma med ett inlägg om mål när det gäller träning senare. Mitt mål är inte att banta utan att ändra mitt sätt att leva och äta till ett sätt som är gångbart och hållbart för livet.
Tid på mig att gå ner i vikt: Så lång tid det tar. hellre att det tar tre år och sen håller än att jag går ner allt på ett halvår och sen sitter här om ett år igen och behöver gå ner.
Varför gå ner i vikt?: Av trå skäl. För att min vikt hindrar mig från att göra vissa saker jag vill göra, kan även återkomma mer om vad senare. För att jag har problem med mina fötter som blir värre när jag väger mycket. och för att jag vill kunna ha mina gamla kläder och även köpa lite nya kläder ibland som inte är svindyra. Utbudet i tjockisrutan är ju bedrövligt helt enkelt.
Hjälpning: att jag har stöd av Karolina, av min man och att jag säkerligen kan hämta stöd hos vänner och min mamma också! Ovan nämnda envishet. En ärlig avsikt att verkligen ro det här i land. En insikt i att man inte måste sätta ribban skyhögt. en ösnakn om att få ut mer av livet. jag hoppas att ett ständigt bloggande även ska hjälpa till att hålla ångan uppe. Kommentara gärna!
Stjälpning: PMS-monstret kommer in och frestar, jag har svårt att hålla mattider vilket reulterar i blodsockersvängningar som i sin tur resulterar i panikköp på MAX. Min man har en förmåga att glömma bort att jag inte vill äta skräpmat och godfis och komma hem och överaska med det (senast igår erbjöd han mig en chokladbit typ 1 timme efter att jag sagt att jag inte skulle äta något godis den dagen, han har bra minne men acks så kort), trugande människor som inte förstår vilken balansgång det är att stå emot. Min missbrukarhjärna som ständigt kräver sockeruppmärksamhet. till dessa måste jag hitta strategier.
EDIT: har idag 19/1 rättat ett årtal i presentationen som var fel.
