Ett VIKTigt beslut

Aftonbladet tar upp hur man kan banta sig själv till skört skelett. och det är verkligen värt att ta upp, även för mig som viktbloggare. Jag tycker att jag och Lina skriver en ansvarsfull viktblogg, men genom att skriva o viktnedgång så bidrar vi till viknedgånsgmedia och det kan inspirera fel personer. Själv är jag en sån person som suger åt mig all info jag kan komma åt om det ämne som för tillfället intresserar mig mest. När jag skulle gifta mig kunde jag bara genom en bild avgöra vilket märke en brudklänning tillhörde. När jag fick en cysta i ryggen lärde jag mig allt om hur man opererar sånt och det har fått till följd att jag  skrämt mig själv och prioriterat pencillinkurer istället för att be om en operation eftersom att jag tycker att det verkar så jobbigt i de värsta scenariona (de som troligtvis inte ens skulle drabba mig). När jag gick ner i vikt i tonåren lärde jag mig hur mycket kalorier det var i allt. jag har sifferminne som en guldfisk och kan knappt komma ihåg mitt eget telefonummer, men då kunde jag kalorier på allt från äpplen till sockerbitar utantill. det har jag lyckligtvis glömt nu, och jag kan nog inte se skillnad på en Nixa eller en Lilly längre. Men återigen är vikten på tapeten för mig, och jag tror att lite av min törst efter information och kunskap återspeglas i bloggen. jag funderar mycket över olika metoder och extratips som ska få en att förbränna mer eller gå ner mer. men jag reflekterar väldigt lite över vem som sitter och läser.

Själv var jag ju lika kunskapstörstande som tonåring och då hade jag dessutom svarare att sålla mig igenom tips och råd, vara källkritisk och tänka vettigt:

När jag var tonåring tuggade jag inte tugummi för att det skulle få mig att svälja luft vilket skulle göra att jag blev lite tyngre. När jag var tonåring kunde jag överväga om det verkligen var värt att äta ett äpple för X kalorier när man kunde skippa det och dricka vatten för 0 kalorier istället. När jag var tonåring satt ujag och en kompis och klappade oss frenetiskt under hakan för att vi läst någonstans att det skulle hjälpa oss att slippa dubbelhaka. Ana martinez berättade i "trösta mig aldrig med en kramell" hur kompisar lärde varandra att kräkas efter att man ätit.


Poängen är att även om vi skriver vettiga inlägg, så kanske en tonåring som hade lika vriden syn som jag hade på det här med vikt och hälsa ibland tar till sig fel saker i det vi skriver. även om lina och jag har stora övervikter så är viktminskning lika intressant att läsa om för en människa som inte har någon övervikt men som aspirerar på att bli en size 0.

Det jag vill ha sagt är väl egentligen:

var inte idioter med era kroppar. var hälsosamma. Var källkritiska till det ni läser. Tänk efter vad som verkar vettigt.

och svält er för Guds skull inte. Det är inte värt ett skört skelett att kunna ha en klänning i size 0. !BANTA ALDRIG! ät ordentlig mat och rör på dig oavsett din storlek. var snäll mot dig själv. njut och unna dig. Spendera inte ditt liv med att välja mellan äpple och vatten eller klappa dig blå under hakan för att slippa få dubbelhaka, gör något vettigt av din tid.

Var rädd om din stund på jorden.

ett totalvirrigt inlägg men jag behövde skriva det....: ) nu ska jag åka och handla, maken sitter nästan och sover i sin skrivbordsstol i väntan på att inlägget ska skrivas klart. Så. Färdig!