2009-10-10 | 00:19:05

En jobbig följetong

jag hann jobba i två dagar och sen upptäckte jag att min pilonidalcysta tänkte börja jävlas igen, så jag bestäldle tid på vårdcentralen där de var jätteförvånade över att jag inte blivit opererad för den, inte kunde ge mig antibiotika (som jag fått förut9 eftersom att jag är gravid och rekommenderade att jag ska lägga om med alsolsprit och så skulle de skicka en remiss till KIRURGEN, det skulle tydligen inte vara någon fara att operera även fast jag är gravid med "om du börjar komma upp i vecka 30 mopereras du inte för det är ju väldigt svårt att sitta efteråt"...men jag behöver faktiskt sitta ner nu också emmella¨nåt + att man ju måste vara sjukskriven och det har jag inte råd att vara tycker jag. Plus att jag gjort det jag alltid gör, sökt information själv läst på om operationen då de lämnar såret öppet att läka, och jag har läst skräckhistorier om sår som inte läkt på flera månader...tänk om jag får sån otur...hur ska jag då göra när jag ska föda barn och har ett öppet sår i svanken? ska jag stå upp? dessutom är operationer det alla värsta jag kan tänka mig, har bara blivit opererad en gång, i handen, de tog bort ett stort födelsemärke och jag var 9 år och tittade intresserat på, fattar inte hur jag kunde, nuförtiden känner jag hur jag nästan får panik bara av att tänka på operation, att någon ska skära i en...blä. Ännu värre är om man ska vara sövd samtidigt...något man tydligen inte behöver under en pilonidalcysteoperation.

Hursomhelst, jag var tvungen att vara hemma dag tre när jag skulle jobbat, cystan påverkar något i benet så att det gör jätteont när jag går, jag klarade av att jobba klart mitt pass i onsdags tack vare att jag fick så mycket bra hjälp från min snälla jobabrkompis och vår jätteduktiga prao som hjälpte  mig att bära (för det kunde jag inte, stapla och plocka och torka gick som tur var bra, jag kunde inte ens bära lätta saker som täcken och kuddar elelr plastbunkar utan att det kändes som att benet skulle slitas av). jag frågade läkaren om hon trodde att smärtan hade med cystan att göra elelr med graviditeten och hon trodde på cystan, så vi får väl hopaps på det. mår bättre idag i allafall, gör fortfarande ont, men int elika mycket så vila + alsolsprit har tydligen hjälp. Får jobba igen mitt pass som jag missade på måndag istället så jag behöver inte förlora några timmar och sen har jag en hel del jobb under resten av den veckan också som jag hoppas att jag ska klara av.

0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi tog ett gemensamt VIKTigt beslut, att gå ner i vikt för att sedan hålla vikten, men har olika sätt att uppnå målet.

Anna använder sig av ViktVäktarnas program som bas.
Lina genomgick en GBP den 10/2 -09.



Båda har sedan bloggens start 1/1 -08 gjort en viktresa nedåt. Under sommaren -09 blev Anna gravid och fick pausa sin nedåtresa. Under graviditeten gick hon upp 21 kg och efter förlossningen i mars -10 är vikten återigen på väg neråt. Linas vikt tickade stadigt nedåt efter operationen. 11/9 -10 nådde hon sin målvikt, och fokus ligger nu på att hålla vikten. Den 24/11 -10 genomgick Lina en bukplastik.



Vi bloggar om viktens mot - och medgångar, om livet i stort, motion, mat & recept, tankar & känslor.

bloglovin
Start: 1/1 2008
Anna:
BMI:

Start: 1/1 2008
Lina: -72,6 kg (-74,1 kg)
BMI: 23.6 (23.1)