Ett VIKTigt beslut

har en ny typ av "halsbränna", känns mer som halskyla, som att det som vanligtvis bränner numera kyler...jätteskumt.

Nu har mamman åkt hem, saknar henne och hunden mycket. Min mamma är som en virvelvind och när hon försvinner så märker man det. hade gått bra att åka tåg hem också, något bvi var lite nervösa för då henens 10-åriga hund aldrig åkt tåg förr. ... och själv är jag inte mamma än, lilla bebisen ligger kvar i magen och hickar och dricker saft (eller det är ju jag som dricker massor av saft , men det är faktiskt bebisen som vill ha!). Känns ändå lite fel att säga att jag inte har barn, jag har ju min lilla även om den ligger på insidan av kroppen, jag känner när den hickar och när den rör sig, jag märker hur den reagerar olika på olika sorters musik, att den blir glad när den hör sin pappas röst, att den verkar lite blyg för andra människor (när den rör sig så blir den alltid stilla när någon annan än jag och maken ska känna på magen). Att den verkar vara en riktig nattuggla osv. men snart vill jag verkligen att den ska komma ut, är inte långt kvar till beräknat datum nu, innan mars är över är jag mamma!

Har min mamma på besök, det är därför det ine blivit några inlägg här, sitter hellre med henne i köket och pratar barn och dricker varm choklad :D Annars så väntar jag väl mest, kuddarna har kommit, barnkläder är tvättade, amningskudden sydd, spjälsängen ihopskruvad och bäddad. har inte packat förlossningsväskan än, men det hinner jag väl, optimist som jag är så planerar jag för en okomplicerad förlossning och då kommer jag inte ens till bb efteråt utan ska hem igen efter ca 6 timmar efter födseln och då behöver man ju inte ha med sig så mycket.

Idag hade jag fått ytterligare ett meddelande från dagverksamheten till praktikanten på mitt mobilsvar, den här gången från en Charlotta som nämnde både verksamhetens namn och ett telnummer, lyssnade av det nyss (har inte ens hört telefonen ringa) och har googlat och tror att jag har hittat rätt, så nu ska jag maila dem så att de får veta att de ringer fel. Annars har det inte hänt något särskilt, inget barn som tittat ut, har ägnat dagen åt att sova och tala i telefonen och att läsa Jolly. Imorgon ska vi skruva ihop spjälsängen och på söndag kommer kanske mamma hit om det går att köra i det här vädret. Nu är det läskigt få dagar kvar till beräknad födsel, jag försöker dock ställa in mig på att det kan dröja ett par veckor till efter det.

Hur gravid är man när man äter stuvade mackaroner, stekt falukorv och bönsallad till frukost?

Jag har bristningar på magen sen innan graviditeten, men har inte fått några nya än så länge (däremot så har de redan existernade fått lite mer färg än innan9, men de kommer kanske de sista veckorna? hur som helst så stör mina nu existerande bristningar mig inte ett dugg, tvärtom så tycker jag att de är ganska snygga, som silvriga mönster i huden, men jag verkar vara ganska ensam om deta tyckande då det överallt finns bluffiga krämer som ska bota bristningarna. Jag hatade dem när de var röda, och får jag nya så kommer jag säkert att hata dem tills de blekts också och fallit in i mitt kroppsmönster. Mer bekymrar jag mig för den slappa hud som kommer att finnas på min kropp när jag går ner i vikt igen. Slapp hud på magen har faktiskt varit en fördel i graviditeten, jag tror att livmodern i mångt och mycket har vuxit i min gamla slappa hud istället för att töja den så mycket ytterligare, åtminstone hoppas jag på det. Jag kan leva med lite slappmage, det gör inget, jag har aldrig haft platt mage. Värre är det med slapplår. Mina lår har under graviditeten blivit enorma, och de var inte små förut heller, frågan är hur de kommer att se ut när jag gått ner i vikt, samma sak gäller gäddhänget, kommer jag alltid att ha det sladdrandes...? jag har accepterat mina bristningar och tycker som sagt numera även att de är snygga 8på riktigt så tycker jag det), kommer jag att kunna göra samma sak med hudkostymen i övrigt när den komemr att vara för stor för min kropp? och om jag inte kan det, hur kommer jag då att lösa problemet? det finns väl vad jag förstått bara en utväg och de som känner mig vet hur rädd jag är för operationer...

Igår  gjorde foglossningen  ondare än vanligt och jag kunde knappt göra någonting mer än att sitta still, idag är det i allalfall bättre.

Började gårdagen med en födelsedagsfrukost för maken, han fyllde 32 och av mig fick han en t-shirt med ett av sina favoritband och så hade jag köpt en söt babybody med en bild på en gitarr och texten "my dad rocks"...jag tror nästan han blev gladast för bodyn :D för 10 år sedan firade jag honom för första gången på hans födelsedag, har för mig att han fick en köksklocka i födelsedagspresent då...då fyllde han 22. han har varit underbar sedan början och han blir bara bättre med åren!

Efter frukosten gick vi (jag stapplade mer än gick) till vårdcentralen och hade samtal med barnmorskan, det var ett längre besök där graviditeten sammanfattades och vi talade igenom önskemål inför förlossningen om smärtlindring och sånt, och allt skrevs in i journalen. jag satte dit mig själv lite i förväg genom att avslöja hur jag fungerar i smärtsituationer: att jag alltid tackar nej till starkare mediciner säger att det är okej fram tills gränsen går över till att jag tror att jag är döende och då helt plötsligt är det jättebråttom. Detta gör jag fastän jag vet att det är viktigt att börja med smärtlindring i tid om man ska få bra effekt (dvs lite innan döendestadiet). Så jag sa som det var och barnmosrskan skrev in i journalen att förlossningspersonalen kanske bör föreslå och pusha mig lite extra till smärtlindring så att jag hinner få det jag behöver i tid.
 Tog som vanligt urinprov som var bra, sf-måttet var på kurvan tror jag, hjärtljuden normala.
passade på att fråga barnmorskan om rekommendationerna för kudde till spädbarn, och hon sa att numera rekommenderas kudde, men man ska inte lägga upp bara huvudet på den utan även skuldrorna ska vila på den. Så vi har beställt en kudde. Hoppas den hinner komma innan bebisen. på onsdag ska vi köpa sängen och skötbordet.

Kudde eller inte kudde till nyfödd- det är frågan som tycks ha en två tvärsäkra svar : JA och NEJ. Vem jag än frågar och hur jag än dammsuger internet och böcker efter svar så är alla lika tvärsäkra vare sig de svarar ja eller nej. Än får man läsa att det är rekommendationer som tillkommit i och med att man även rekommenderar att spädbarn sover på rygg (så att de inte ska få platt nacke), än får man höra om kvävningsrisker... det är samam sak med det mesta inom "ta hand om nyfödd/barn-världen" verkar det som, aldrig några tydliga och helt igenom för alla tvärsäkra och gällande svar. Jag har inte mycket erfarenhet av spädbarn, min bror är 14 år äldre än mig, jag har en miljon kusiner men ingen som jag tagit hand om som bebis, jag har varit barnvakt förstås, men åt större barn. det minsta barnet jag vaktat var 2 månader, men det var bara 1 timme, hon låg i vagnen och vi var på ett café och väntade på barnets mamma som gjorde ett ärende. Jag var livrädd hela tiden, mamman kom tillbaka lagom tills barnet började gråta.

Min mamma hade lite roligt åt mig som inte oroar mig för förlossningen (den löser sig, barnet måste ju ut och man får hjälp av experter som förlöser barn hela dagarna) utan för alla praktiska detaljer som ska till efteråt när man kommit hem med sitt barn och ska ta hand om det.


Hur vet man att de får tillräckligt med mat? Vad gör man om det gör ont att amma? Hur mycket kläder ska de ha på sig? ska de ha kudde eller inte? hur kallt/varmt får det vara ute om man ska dra dem i vagn? var kan man gå med barnvagn häromkring? vilka blöjor är bäst? hur vet man när de behöver byta blöja? hur byter man blöja? var gör man av barnet om man är ensam hemma och behöver gå på toa? Hur många bodies/byxor/mössor behöver ett barn? Hur ska man våga släppa blicken från barnet när det ska sova och ändå våga lita på att det fortsätter att andas? hur delar man bäst på föräldraledigheten så att det blir rättvist samtidigt som man får ekonomin att gå ihop? Hur kan alla andra veta allat det här och jag inte veta alls, finns det hemliga kurser som precis varenda människa får gå utom jag?

 Jag vill vara en lugn och cool avslappnad mamma som tar allt som det kommer, som inte springer och netar på barnet var 5 sekund för att se om det lever, som sover gott de stunder hon får sova...hur blir jag en sån person?

Missförstå mig rätt, det ska bli jätteroligt att bli mamma, det ska bli spännande att föda barn, att ha barn, att uppfostra barn. min bror nästan skrek åt mig 4 dagar efter det att hans fina son kommit till världen att det var "det roligaste han har gjort" och brorsan har gjort mycket roliga saker i sitt liv, så jag är verkligen beredd att tro honom. men såhär, med inte allt för lång tid kvar, kan jag inte låta bli att tänka lite för mycket...troligtvis löser det sig väl, det finns ju folk att fråga, jag och maken är smarta förnuftiga människor. Allt ordnar sig.

igår efter föräldragruppen (där vi för övrigt behandlade ämnet smärtlindring) så gick vi till Jensens och åt en riktig brakmiddag, hade inte alls tänkt äta vare sig för- eller efterätt, men när maken bestämde sig för en meny så gjorde jag det också. Till förätt blev det en sallad med räkor, till varmrätt grillad kyckling med grillade grönsaker och pommestrips (som jag inte orkade äta upp) och till efterätt en gudomligt god chokladkaka med nötter och bär i och till det mjukglass och en kopp te, trodde jag skulle rulla hem sen, har egentligen inte plats för så mycket mat i magen nu när jag delar den med en bebis men på något sätt så slank det mesta ner ändå :D vet itne om matintaget bidrog men när vi kommit hem var jag sjukt trött och efter en tids kamp mot sömnen gick jag och la mig och somnade vid nio. Idag har jag mest tagit det lugnt, har inte velat gå ut och promenera pga all snö som kom inatt, har kompenserat brist på promenad med att köra gravidsala OCH ungefär lite mer än halva gravidyogaprogrammet som också finns emd på salsa-dvd.n. Fick dock göra detta i två olika omgångar, annars hade jag nog inte orkat. Återstår att se hur foglossningen ser på detta : ) Nu ska jag krypa ner i soffan med en god smoothie jag förberett och en bok jag börjat läsa.

Nu har jag tagit mig en promenad i solen, är bäst att passa på när den för en gångs skull är uppe : ) resten av dagen tänker jag ägna mig åt att tvätta, har ju väldigt begränsat med kläder just nu och nästan inget är rent, till och med det jag har på mig behöver slängas i maskinen, så det får bli någon typ av nödoutfit under eftermiddagen och kvällen här :D Tur att jag har tvättmaskin i lägenheten i alalfall så att jag slipper springa ner i tvättstugan. Ska även ta det lite lugnt och läsa lite har jag tänkt, bäst att passa på att göra sånt nu, när man har en bebis gissar jag på att det inte blir supermycket tid över till läsning.

Vaknade med värkar i morse....eller rättare sagt med en värk, en förvärk som gjorde lite ont, har hitills bara haft sammandragningar som inte kännts annat än att magen blivit stenhård coh man har fått stanna upp ett tag. men det var bra, då fick jag chansen att träna andningen lite också under tiden som den höll i sig.

Gick sen up i ottan med maken och hade mysig frukost tillsammans med tända ljus vid köksbordet. Sen skulle jag bara vila lite i sängen medan jag tittade på vakna med the voice, men slocknade och sov jättedjupt tills det ringde på mobilen, kastade mig upp men hann inte svara, det var skyddat nummer och någon hade talat in ett meddelande. jag lyssnade av meddelandet och det var samma person som ringt fel förut, så stackars-parktikant-Elin var tydligen fortfarande sjuk och hon fick inte veta att hon skulle ringa upp handledar-Jonas den här gången heller. Sabla karl att inte lämna telefonummer, då skulle jag ju kunna ringa upp och säga att han ringt fel.

strollometer hette den där "stegräknaren för vagnen" som jag skrev om i mitt förra inlägg. Hade till och med en egen hemsida. har hitills bara hittat ett ställe i sverige som säljer dem, hos  en personlig tränare som specialiserat sig på mammor. ska nog fortsätta att fundera på att köpa en, men de är ganska så dyra, 495 kr...är det värt det?


Bilden är lånad från http://www.mammafitness.se/se/shop-346380 

I dag städar jag, diskar och ska snart dammsuga och torka golven, jäklar vad skitigt det blir jämt i hallen, man drar alltid med sig något in. Sen om några timmar så kommer min kompis Sandra hit, det blir belöningen efter städningen, nu var det ett bra tag sen vi sågs, har saknat henne. Idag så händer en annan rolig sak också: vi ska hämta barnvagnen! En Emmaljunga City cross som vi köpt liggdel till. Ser verkligen fram emot att få köra runt med den. såg igår i en tidning att det finns en slags stegräknare fast för barnvagnar, som mäter distans och sånt på hur långt man har gått, en sån skulle jag vilja ha, då skulle jag sätta ett mål för hur långt barnvagnen ska gå innan årets slut elelr något sånt, skulle vat kul i motionssyfte. men jag har ju min stegräknare (någonstans, vet dock inte var) så jag kan ju sätta något mål ändå. nu ska jag sluta slöa och fortsätta med städningen, det går långsamt att städa när man har foglossning, och vissa saker får man lämna för att de gör för ont. eller för att man inte orkar stå böjd hur länge som helst med magen :D Hoppas vi hinenr förbi tippen en sväng idag också, har samlat ihop lite grejjer som vi inte behöver och som är i för dåligt skick för att skänkas, ser i så fall speciellt fram emot att få stå vid proslinscontainern och kasta kantstötta tallrikar, ett nöje alla borde unna sig då och då :D

åt precis en riskaka och fick nostalgiska sommarkänslor : ) Tror att just riskakor lockar fram dem för att jag under min första stora viknedgång 96-97 åt ganska mycket riskakor och just under sommaren.

Tänk att smak kan locka fram sånt...

Idag var en orolig dag. Eller orörlig kanske man ska säga. Barnet rörde väldigt lite på sig. Om man jämför med vanligt.

 När det gått många timmar då man bara fått någon enstaka buff efter att ha provocerat barnet genom att dricka kallt och duscha varmt och peta på magen och lysa med ficklampa på magen och lyssna på musik som barnet tycker om och druckit varm dryck och allt möjligt och stämningen i mig hotade med att bli hysterisk så bestämde vi oss för att kontakta förlossningen. vi fick prata med en snäll barnmorska som lät oss komma in med en gång, och hon mötte upp oss i dörren när vi kom och vi blev visade till ett rum och inkopplade på en maskin som läste av barnets hjärtljud. och mitt lilla hjärt tickade med sitt lilla hjärta så fint så fint, emellanåt lät det som en flock hästar som galopperade. Vi fick även träffa en trevlig läkare som kollade med ultraljud om det fanns tillräckligt med fostervatten och det fanns mer än "tillräckligt", jag fick ligga kvar med hjärtljudsmaskinen påkopplad i en halvtimme och sen tog barnmorskan med en utskriven remsa som visade hjärtfrekevensen till en läkare som sa att det var okej.  

Så kort och gott: allt är bra med lilla bebisen. Men jäklar vad jag var rädd.

När vi låg där började det dessutom buffas en del i magen också, och då gick hjärtljuden upp, som att det sprungits ett varv. ¨De visste inte varför bebisen varit mer stilla i dag, sa att det kan bero på att den ändrat läge litegrann eller att det börjar bli trångt. Alla vi mötte på förlossningen var väldigt trevliga och tog verkligen vår oro på allvar, vilket känns jätteskönt. jag var jättestressad och rädd och orolig när vi kom in och gick därifrån lugn som en filbunke.

Kvällen har efteråt tillbringats med att titta på Dårfinkar och dönickar på voddler och jag köpte en milkshake på vägen hem från sjukhuset för att fira! jag är så glad över att ha mina hjärtan i mitt liv, min fina man och vårt fina barn som snart ska födas!

Då var jag hemma igen. passade på att ta en kort promenad efter bm-besöket. Blodtrycket hade gått ner igen sen sist, ingen äggvita i urinen, bra hjärtljud på ungen, allt är bra med andra ord. Det som inte var bra var att jag har gått upp ÄNNU me ri vikt sen i måndags, flera kg mer vägde jag nu (hur många känns för sorgligt att skriva ens). Hon tyckte även att jag såg lite svullen ut i ansiktet (vilket jag själv också tänkt på, har ju vägt mer än såhär och inte ens då såg jag ut såhär i ansiktet) så trodde att jag håller på att svälla upp lite såhär i slutet och sa att det med vikten inte var mitt fel och inte mycket att göra åt, jag får bara fortsätta röra på mig och äta bra och göra det jag kan. Känns jobbigt bara! Ska bli spännande att se hur mycket som försvinenr av sig självt efter förlossningen och hur mycket som blir kvar att jobba bort.

Huvudsaken är i allafall att jag är frisk och att barnet mår bra, allt annat får man ta tag i sedan!!!!!

nu ska jag ner på ett extrabesök hos barnmorskan och ta blodtryck och urinprov, har haft ont i huvudet till och från under hela veckan och haft telefonkontakt med henne om det nästan varje dag (hon är underbar,ringer upp en och frågar hur man mår), så idag tyckte hon att det var lika bra att jag komemr ner och kolalr en extragång, är säkert inget farligt, själv tror jag att huvudvärken beror på att jag sover så dåligt nu, men det skadar ju aldrig att kolla. Hoppas bara att jag kan kissa, glömde bort mig coh gick och kissade för 10 minuter sen :D nu måste jag sticka!

Måste föresten berätta om när barnmorskan skulle beskriva hur bebisen låg, för hon sa det så roligt, att här är huvudet och så är ryggen här och åt det här hållet är alla smådelarna, dvs armar och ben :D

på onsdag ska vi på föräldragrupp igen och då ska vi tala mer om förlossningen, det blir bra, är ju en del man är nyfiken på och vill prata om, men på det stora hela är jag knappt orolig för eventuellt kejsarsnitt heller längre, ser mest fram emot att få träffa bebisen, att få hålla i den och lukta på den och se hur den ser ut, och att maken ska få hålla i den, jag har ju haft den i magen i snart 9 månder. Har tvättat bebiskläder idag, och en filt osv, var jätterädd att de små ministrumporna skulle försvinna in i tvättmaskinen, men fikc ut jämna par när det var dags att hänga. igår gjorde vi om samma misstag sen förra söndagen och trodde att vi skulle kunna åka till IKEA och köpa spjälsäng, var lika mycket bilar på parkeringen då igen så vi åkte bara förbi och åkte hem igen. Får försöka i veckan igen. Eventuellt skulle barnvagnen vi beställt komma den här veckan också.

Varit hos barnmorskan idag. Blev klämd och mätt på magen mycket grundligt då det även var en stundent med. Fick även ta blodprov och det visade det överaskande att mitt blodvärde gått upp lite (jag trodde att det gått ner och att det varit därför jag varit så trött på sista tiden). I övrigt var proverna också bra. Blodtrycket var lite högre än vanligt och hon frågade om jag haft huvudvärk, har haft tryck i huvudet lite då och då men inte direkt ont. jag skulle höra av mig om jag fick mycket ont i huvudet eller om tryckandet fortsatte. bebisen låg med huvudet nedåt, men det var inte fixerat utan ruckbart, på niomanader.se så står det såhär om ruckbara bebishuvuden:

För omföderskor, ja och även vissa förstföderskor, så fixerar sig inte bebisen. Det finns ofta en bra anledning till varför det sker och det vanligaste är nog att mamman har ett rymligt bäcken. Det är helt enkelt inte tight nog för att bebisen ska ”fastna” med huvudet.
När barnmorskan kan rucka på huvudet (alltså vicka det fram och tillbaka med sina händer när hon klämmer långt ner på magen) så kallas det att bebisen är just ruckbar.
I praktiken så spelar det ingen roll om bebisen är fixerad eller ruckbar så länge den ligger rätt.

jag har gått upp 1,2 kg sen förra besöket. och det känns i kroppen, jag känner mig så tung nu.