Ett VIKTigt beslut

Varning för ett ärligt och långt inlägg!

I och med en viktnedgång på över 50 kg, så kan de flesta räkna ut att huden inte riktigt hänger med. Jag hade lite slapp hud sen innan plus mycket mage, så magen är ju knappast något som hängt med... Just magen är mitt hatobjekt just nu på kroppen och lär så bli en lång tid framöver. Magen är det största problemet, dels för att den blivit så slapp och ful (typ skrynklig) men också för att den är i vägen när det gäller kläder. Kläder sitter inte lika bra med slapp och något hängig mage - även om kläderna sitter bättre numera eftersom magen givetvis är mindre.

Brösten då... jo, man kan säga som så att luften har gått ur dem, haha! Trots att jag tappat mycket bröst är det mycket kvar. Runt om är det mindre, men jag har bara minskat en kupstorlek. Jag skulle mer än gärna vilja lyfta brösten, att ha stora, perfekta, runda bröst är inte prioritet - det är mer att jag vill att dom inte ska vara i södergående riktning... Sen när jag ligger ner så flyter dom mer än gärna ut, haha! Och nu blir jag väääldigt privat, men ja. Står jag på alla fyra så är det inte en vacker syn, hahaha... jisses.

Sen har jag lite slappare hud på insidan av låren men det har jag nog alltid haft, och det är inget som stör mig nämnvärt. Det är liksom inget som syns så mycket såvida man inte hamnar i en intim situation, men vad fan... kom igen. Då nojar jag mer över magen!

Överarmarna har också lite slappare hud, gäddhäng... men det stör mig inte så mycket eftersom det inte är säsong för linnen just nu. Och till sommaren får jag väl köpa kortärmade toppar/trekvartslånga toppar istället. För nej, det är inte kul att visa upp sina sladdriga armar inför publik... Jag har förvisso inte tänkt mig att stå på scen, skaka arm och skrika "titta!", men ni fattar nog vad jag menar. ;)

Rumpan har också åkt ner en våning... Så det skulle inte vara helt fel med en cirkumferent bukplastik, d.v.s. fixa midja, mage och rygg - då brukar plastikkirurgen automatiskt hissa upp rumpan och nöjesfältet (...musen). (Som jag har förstått det. Dubbelbonus!)

Det kommer att bli en dyr historia att fixa allt sen, den dagen det blir aktuellt med plastik. Just cirkumferent bukplastik är det jag önskar mig mest, resten kan jag leva med - förutom ett bröstlyft då förstås. Jag har för mig att en cirkumferent bukplastik går loss på (minst) ca 90.000 kronor, så det är ingen billig historia. Om jag blir beviljad en genom landstinget lär ju återstå att se, men jag har för mig att Dalarna vill att man väntar 2 år från operationsdagen innan man ansöker om plastik. Över 1 år kvar alltså... Och sen har, någonstans i bakhuvudet, ett minne av att kirurgen sa att bukplastik + bröstlyft ingår i operationen (d.v.s. gbp-operationen). Då blir det säkert som så Dalarna står för bukplastiken, och att man själv får lägga till mellanskillnaden till cirkumferent.

Jag har läst om att huden drar ihop sig mer på yngre patienter, men på mig har det väl inte dragit ihop sig överallt direkt och jag är ju givetvis inte klar än heller. Jag vet inte hur länge till jag kommer att gå ner, vilken vikt jag landar på. Det återstår att se.

Men jag har en känsla av att jag kommer att få leva med huden ett bra tag till och då är det så. Med kläder på är det en sak, då kan vi vara kompisar - men det är när jag klär av mig som ångesten kommer och jag känner mig fulare än någonsin. Ändå har jag varit medveten sen start om detta, så det är ju knappast en överraskning.

Och man kan inte träna bort överskottshud heller, man kan stärka kroppen men är huden slapp, så ja - då är den slapp. Elasticiteten är borta helt enkelt.

Mina lår må fortfarande vara runda och kraftiga, och insidan må vara dallrig men just benen är jag nöjd med. I vissa vinklar kan jag tycka att dom är riktigt snygga, haha! Just att ha minskat så pass mycket i vaderna att jag kan ha stövlar utan att spräcka dem är kul! Jag tror jag hade ett vadmått på runt 55 cm innan, nu är vadmåttet 41 cm.

Tro nu inte att jag är missnöjd med allting eller missnöjd över operationen, för det är jag inte.

Jag är så otroligt glad över att jag vågade göra operationen för den har gett mig så mycket tillbaka. Så mycket självkänsla, självförtroende, egoboost och mod. Jag mår mycket bättre, känner mig bättre som människa och vågar ta för mig mer. (Jävligt konstigt att mitt mod skulle sitta i mina kilon...)

Jag känner igen mig själv nu men när kläderna åker av, då vill jag inte vara med...