Ett VIKTigt beslut

När det gäller vikten så går det väl sådär, när man ammar ska kilona som sagt bara rinna av en, men det gör de inte på mig. men jag har i allafall gått ner 16 kilo sen den 11 mars då förlossningen var, så det går ju i allafall nedåt. ( av dem gick jag ju ner direkt efter förlossningen, så det är väl 8 "segkilon" som jag lyckars gå ner bara genom att försöka röra på mig och hålla lite koll på vad jag äter).Så jag har 5 kg kvar till den vikt jag hade när jag skrev in mig på mvc i juli (?) förra året.


jag har planer på att återuppta viktväktandet igen. vet inte när och hur bara. skulle helst gå på möten, men så länge jag helammar är det svårt att komma iväg, min flicka äter lite och ofta, speciellt på em/kvällen som är den enda tiden då jag skulle kunan komma ifrån när henens far är hemma, och hon tar inte flaska, så det kanske är kört med möten till att börja med. Funderar på viktväktarna online istället, då kan jag ha mitt eget möte hemma. kanske ska testa någon månad och se hur det går. det som lockar mest med viktväktarna är två saker, amningsprogram och jämviktsprogram. man ska inte gå ner för mycket i vikt när man ammar genom "diet" och de har ett amningsprogram som ska hjälpa en att äta tillräckligt och hålla sig till en lagom nedgång (högst 0,5 kg per vecka). och de har ett jämviktsprogram som ska hjälpa en att hålla vikten när man nått målet. Jag behöver definitivt hjälp med detta, jag har gjort flera stora viktnedgångar men aldrig lyckats hålla vikten. kanske kommer jag alltid att pendla, men då kan ju programmet hjälpa mig att göra pendlingarna mindre i allafall.

graviditeten har verkligen förändrat kroppen, kläder som jag kunde ha före graviditeten vid den här vikten kan jag inte ha nu. Det här gör att jag har omvärderat lite vad som känns realistiskt som viktmål. och kommit fram till att 62 borde vara lagom. 4 kg mer än jag haft som ideal förut, men jag tror att det blir lättare att hålla den vikten. jag vill hinna dit och sluta med den här ständiga viktjakten innan dottern blir för stor, jag vill inte påverka henne att tycka illa om sin kropp eller bli som mig, jag har pendlat upp och ner och haft viktprpjekt på gång sen mitten va nittiotalet typ. jag vill gå ner till lagom vikt, fortsätta hålla den, äta gott och sunt och träna och hålla mig frisk och hälsosam och vaa en god förebild, inte ständigt ha vågen framme och gå ner i viktböcker i bokhyllan.

oj, nu har jag suttit länge här, ska gå in och kolla till underverket, sätta igången tvätt, klä på mig "riktiga" kläder och kanske kanske hinna dammsuga lite innan hon vaknar. återkommer inom kort med mer konkreta plander och hoppas att någon av våra läsare är sugen på att följa resten av min viktresa nedåt. graviditeten var viktmässigt bara en liten omväg, men om 5 kg är jag på banan igen och fortsätter nedåt som förut.

Det var länge sen jag skrev nu, har haft lite annat för mig. Dottern ligger och sover och jag dricker lite kaffe så jag tänkte att jag skulle kika in och skriva några rader. Det blev inget vårrus för mig, för första gången sen 2002 avstod jag eftersom dottern var sjuk, men det går fler rus! Trevligt hade vi ändå, jag och min årliga vårrusetpartner.

Dottern fick sin 5 månadersvaccinering igår, det blev lite feber och lite tårar och lite svårt att sova inatt, så man är rätt så mör nu, om man säger så... det är fantastiskt hur hon utvecklas från dag till dag. Hon kan säga mamma och ampa (lampa) men hon vet nog inte vad det betyder än, mera att hon härmar när jag säger det, hon försöker krypa, men kommer ingenstans utan står på alla fyra och gungar och blir arg, hon har ätit sin första smakis (gröt, igår) och hon har humor, ungen min. igår började hon gapskratta när jag sa "hej". vi hde sittvagnspremiär för några dagar sen, dottern hatar nämligen att ligag i liggvagnen, och från att ha promenerat 1-2 timmar om dagen när hon var liten och gillade att åka vagn, har jag knappt gått alls på några månader då det har blivit så att man fått bära henna och skjuta på vagnen halva vägen, för jobbigt alltså. men nu när hon kan sitta i sittvagnen så har det i alalfall blivit några promenader på en halvtimma-40 minuter, och gör jag det en gång själv och sen en repris med maken senare på eftermiddagen så blir det ju en, en och en halvtimme om dagen som jag kan gå med henne. det största problemet är att få vagene upp och ner från källaren, men det är ju ett helt träningspass i sig så...