Annas målvikt
För att svara på frågan om målvikt så har jag ännu inte riktigt bestämt mig. jag vet en exakt siffra jag egentligen vill väga, jag har vägt det förut och vet at jag trivs med både utseende och känsla vid den vikten, nämligen 58 kg. Går jag under det mår jag inte bra (har vägt 56 som minst). men jag är inte så säker på att 58 är det ultimata, min kropp verkar alltid trivas bäst mellan 62 och 64, det där någonstans som viktminskningen brukargå riktigt riktigt trögt. jag har trots det pressat ner kroppen till 58 några gånger förut, och stormtrivts, men har haft svårt att vara kvar där. Så vi får se helt enkelt vart det bär hän, jag gissar på 58 i allafall, att jag åtminstone vill dit och känna efter :D kanske kan jag ha sommarvikt och vintervikt, typ växla mellan 58 och 60 eller nåt...:D
Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter att ha suttit uppe med uppsatsen. Det är så nära nu att det nästan känns jobbigare att skriva, lite som när man gått ner i vikt och bara har 5 kg kvar, det är det sista som går trögast...:) ska vara uppe med tuppen imorgon för att hinna skriva lite mer innan jag ska ta tåget mot dalarna. kommer att få sitta lite i helgen också, och troligtvis på måndag med. på tisdag ska det in, jag räknar med sen inlämning strax innan kl tolv på tisdagsnatten
jag skulle också vilja väga 58 kilo, det är min drömvikt. Men det törs man ju knappt skriva i bloggen för då får jag bara höra "men det är aaaaaaallldeeeeleeeeeeeees för liiiite för dig!" så jag har kompromissat och skrivit att jag vill landa mellan 58 och 62 kilo, haha.
men jag menar, de flesta normalviktiga kvinnorna väger runt 58 kilo, jag tycker inte att det är en låg vikt! plus att 58 ligger aningens bättre i munnen än 62. "femtioåtta kilo" liksom, haha ;D
Elina: Det beror ju på hur lång man är vad som är normalviktigt!
Elina: nej folk tycker alltid att 58 låter så lite, jag tror att det är för att det heter något med 50. För mig har 58 nått kultstatus nästan :D, jag tror at det beror på att jag när jag nådde den vikten första gången var med om så mycket roligt, jag var 14, skulle fylla 15 och vi var ett gäng tjejer som tältade tillsammans på grannkommunens camping (utan föräldrar nästan, en av tjejernas föräldrar bodde i husvagn på campingen och kollad eoss, men vi skötte oss själva), jag träffade min första pojkvän, fick massor av nya kompisar osv... det var min "summer of love", så jag har nog kopplat det till 58 på något sätt. Senare gick jag ner till 56 och då mådde jag inte bra i kroppen, så går jag under 58 blir det fel, men 58 is the magic number...
sist jag gick ner mycket var jag nere på 58 och vände, väldigt snabbt, det var som att man fått in en fot i dörrspringan, men foten åker ur och dörren stängs framför ögonen på en. sen började jag gå upp.
Emma: ja det är viktigt att komma ihåg att man ska försöka hitta en vikt som passar till ens längd också och kroppstyp, annars kan det nog bli riktigt fel. Själv hör jag till de längre damerna i min släkt med mina 164 cm. min mamma som är kortare tycker att jag är jättelång, min mormor som är yttepyttekort (hennes rulaltor går upp till mina knän typ) tycker nog att jag är en riktig jätte :D
