Ett VIKTigt beslut

Jag blev utmanad av BIM.

Gå in bland dina fotografier.
- Välj mapp nummer sex.
- Och välj sedan bild nummer sex.

- Blogga den och berätta lite om den.

- Utmana därefter sex stycken och länka till deras sidor.


Jag får göra en specialare eftersom jag ligger efter i tekniken och inte har sex mappar. jag har bara tre, så jag går in i tredje mappen och tar tredje fotot och så utmanar jag tre stycken sen.

Och mitt tredje foto i min tredje mapp är:



och det ni ser på bilden är från röda matskålen: Larsa, Molly, Roffe, Barbro, Benke (sittandes ovanpå vita badkaret), Fina (på Gungan) och parvel på pinnen närmast kameran. parvel är son till Roffe som är gift med barbro som förr var ihop med Parvel men som lämnade honom för Roffe när Roffes fru dog. Parvel är numera gift med Fina och Larsa, Molly och Benke är deras barn. Bilden är tagen med min mobilkamera någon gång förra året.

Så jag utmanar:
Heartsick

Lina  (jag vet att du redan gjort sjätte builden sjätte mappen, så du kan ju göra tredje bilden, tredje mappen istället om du vill)

T

Ibland undrar jag om jag är den enda i världen som har bristningar på axlarna, har aldrig sett någon annan som har det i allafall, men just där tycker jag faktiskt att de passar, det är lite snyggt med mönster :D men jag har en hel del på magen också, och det tycker jag är mindre snyggt även om de har bleknat nu (tack och lov). Är det verkligen sant att man inte kan göra någonting åt dem? inte det minstaste lilla? kommer det att bidra till att magen får ännu mer hänghud den här gången? gör det huden oelastisk eller vad man ska säga?  kan man få bristningar av att gå ner i vikt också? jag har inget barnafödande att härleda mina bristningar till utan de har tillkommit vid viktuppgång.

Våran bärbara telefon gick sönder förra veckan och vi köpte en ny med headset och jag måste bara säga att det är en superbra grej. jag som hör dåligt kan bara prata i telefonen på vänster öra och då blir örat varmt om man pratar länge med en lur tryckt mot örat, men inte med headsettet. Och jag vill gärna utnyttja tiden effektivt, och pratar ofta väldigt länge med exempelvis min mamma i telefonen och då är hedsettet jättebra, för man kan göra saker utan att få nackspärr av att försöka hålla kvar luren mellan axeln och örat medan man diskar osv, nu kan jag bara sätta i hedsettet och hänga fast telefonen i byxlinningen och sen gå runt och städa medan jag pratar, under dagens samtal hann jag med både att diska, torka fönstren invändigt, torka av bänksarna i köket och planerar om en blomma : ) så jag fick städat+ ett långt telefonsamtal med mor + motion på köpet!

Jag märker att jag måste börja läsa Emmas blogg mer regelbundet, för varje gång jag går in där finns det så mycket bra inlägg som jag vill kommentera på :D Bland annat detta om Avundsjuka. Elina har också varit inne lite på det, hur folk kommenterar ens viktnedgång med att nu ska du väl inte gå ner mer.... varje gång jag själv gått ner rejält i vikt så har jag förr eller senare stött på kommentaren "men nu räcker det väl?" när det varit x antal kilon kvar innan JAG är nöjd...en gång sa till och med en person "nu får du inte gå ner mer för då blir du ful, jag säger som det är jag" för att ett par år senare när jag gått upp igen i vikt säga "Nu måste du gå ner för [namnet på min man]s skull".... Jag tror att det har med osäkerhet att göra. att de känner sig lite hotade på något sätt och att jag inte ser ut som de är vana vid. Det händer någonting med folk runtomkring.... men jag förstår inte vad.

Nu är jag fortfarande i viktminskningsdelen när jag fortfarande är tjock och folk gratulerar till min nedgång, men jag är beredd på att "nu ska du väl inte gå ner mer" kommer. Det roligaste är att folk gärna vill att man när man gått ner så mycket som de anser är okej ska byta tillbaka till den ohälsosamma livstilen man hade innan typ "nu kan du väl äta  strips nu är du ju inte tjock längre" precis som att de inte fattar att de försöker locka en till att gå upp i vikt igen.


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OBS Lång när jag gick på högstadiet-anekdot:

När jag gick ner första gången blev jag väldigt kränkt av att någon gick till skolsköterskan för att de misstänkte att jag hade anorexia och sen fick jag ha med en kompis dit som bekräftade att jag åt på luncherna i skolan. det är bra att de tar tagt i saker som de misstänker, men jag blev väldigt kränkt. jag tror att orsaken var att jag inte ville äta på hemkunskapen som låg på sista timmen. orsaken till det var att jag oftast skulle träna direkt efter och inte ville äta middag innan träningen utan efter. Så jag fick gå till skolsyster och försvara en viktnedgång som skolan och skolsystrar i alla tider tidigare försökt tjata sig till hos mig, alltid efter besök hos skolyster fick man disskutera att jag var tjock och inte bra på gympan, men när man väl ansträngde sig, började träna osv då blev man kallad anorektiker på helt lösa grunder. (å andra sidan pekades jag ut som knarkare också, något jag fick sitta två timmar inne hos skolsyster och försvara mig att jag inte var medan man tog ifrån mig några rökelsepinnar jag hade i min väska och ringde giftinformationscentralen, att jag aldrig ens sett knark, och än mindre använt det var inget man brydde sig om, VEM som gått dit och sagt att jag knarkade elelr varför man trodde att jag gjorde det ville man inte berätta)

Viktväktarna:
start: 29/10 2008
Vägning nummer (from veckan efter start):10
Viktminskning denna vecka (sen förra vägningen den 22/1): Minus 2 kg!!!!!!!!
Viktminskning totalt sen viktväktarstart: 8 kg.
Viktminskning totalt sen bloggstart 1/1 2008: 12 kg.
Nästa vägning: Nästa Torsdag, den 12:e
Antal stjärnor (sen start): **

Kommentar: Sist för två veckor sedan hade jag ju PMS gått upp 0,5 kg, men nu hade det + 1,5 kg extra försvunnit. jag är jätteglad! dessutom betyder det här att jag väger 21 kg mindre än när jag var som allra tyngst !!!!(2005?). Även om det tagit flera år att uppnå det (jag jojjade lite ett tag, men gick ändå ner några kg/år som fick stanna nere och så 10 kg förra året och några kilon i år) så ser jag det som en stor seger. Nu hoppas jag på att kunna knipa mig en stjärna innan februari är slut OCH det är inte långt kvar tills jag gått ner 10% av startvikten sen vv-starten.när jag gör det tror jag att det är läge för mig att vara lika modig som Lina var igår och avslöja min vikt.

jag höll på att sätta kvällsvattnet i halsen när jag skulle skriva in en knäckemacka på checklistan och räkna alla points för säkerhets skull och såg att jag överskridit med 5-6 ponts. jag räknade och räknade och räknade och försökte se vad jag missat eftersom att jag själv tyckte att jag haft så bra koll under dagen. Till slut tvingade jag maken att kolla han också och då hittade jag felet. jag hade räknat med en 4 bland pointsen som gentligen bara stod för antal matskedar....och så hade jag dessutom räknat fel med 2 points ändå, så det visade sig att jag inte alls överskridit utan låg under med en halv points (aktivitetspoints ej inräknade)


så kan det gå när man har svårt med matematiken. pustade ut i allfall!

Ska på födelsedagsfika på söndag så jag måste vara restriktiv med pointsen nu fram tills dess, ska försöka spara minst 3 points per dag och träna in en del aktivitetspoints så att jag har att ta av. i vanliga fall använder jag oftast inte aktivitetspointsen utan vill ha dem som "gå-ner-i-vikt"-bonus, men ska man på kalas så ska man.

Åååååååååååååååååååååååååååå helt plötsligt har jag blivit sådär fruktansvärt sugen på kärleksmums, jag är så sugen att jag inte vet vart jag ska ta vägen någonstans. kärleksmums är ju inte riktigt något man kan ersätta med ett fikon eller så heller.  Ska ta en promenad nu och hoppas att promenadendorfinerna ska tillfredställa suget.

Hur gör ni andra när ni blir sådär helt orimligt sugna på någonting som ni inte ska äta "nu och idag"?

Konditionspasset idag blev ett spinningpass när T upptäckte att det fanns lediga platser.

Aktivitet: spinning
tillsammans med: T
Testat förut: nej
Passets längd: ca 45 minuter
Svettigt?: extremt (var nära att halka på golvet bredvid cykeln när jag gick av)
Jobbigt?:  Blodsmak i munnen betyder väl jobbigt?
Roligt?: ja jättekul och otroligt skönt efteråt. Det går fort när man har roligt och det känndes som att passet var kortare än det var. varierande. jag orkade inte riktigt med alla ståcyklingar, men gjorde mitt bästa ändå hela vägen.
Svårt?: Säkert inte egentligen, men det var lite att tänka på, ställa in cykeln rätt och sånt.
Fler gånger?: ja det skulle jag absolut kunna tänka mig.

Sen i lördags har jag hunnit bli helt såld på fikon.... jag har fantasier om fikonkärnor utbredda på ostskivor, men har ännu inte satt fantasierna i verket. Torkade fikon kostar 1 point per styck och av naturliga själ kan man inte sätta i sig jättemånga heller så det är jättebra, man får det goda men håller sig ändfå på mattan och inom sina points.

i lördags köpte jag en liten mörk chokladbit och skickade ett fikon i tunna skivor och bröt små bitar av chokladen och åt med fikon som pålägg och det var supergott.

jag vet att många tycker att torkad frukt är lika illa som att äta godis men det tycker inte jag (för det mesta i allafall, det finns väl undantag) den innehåller så mycket nyttigheter som godis inte gör, och man vågar inte äta så mycket om man är rädd om magen. men jag vet att jag måste begränsa mina fikon lite mer, när man väljer att äta två fikon istället för morgongröten så vet man att man är illa ute....

T ringde och frågade om jag ville köra ett konditionspass på gymmet idag och det hänger jag med på, var lite tveksam ifall mensvärken skulle komma tillbaka men den verkar hålla sig stabilt borta så jag sticker i allafall dit och försöker.

Längtar verkligen till vårruset nu, men börjar få lite småpanik om jag verkligen ska klara av att träna upp mig så pass att jag kan klara det på 30 minuter som är vår måltid. Egentligen skulle man väl behöva ge sig ut redan nu och jogga, men det är kallt ute och jag tror inte att jag har rätt kläder för att jogga ute på vintern och det kostar ju en del att köpa nytt också. jag har en crosstriner hemma och har bestämt mig för att i väntan på bättre tider börja köra regelbundna pass på den för att träna upp konditionen i allafall, promenera ute och köra något konditionspass då och då på gymmet. och när det blivit lite varmare ute ska jag börja joga utomhus också. t och jag har bestämt oss för att gå vårrusetbanan ibland för att vänja oss vid den och distansen, på vissa sträckor får vi skarva lite med någon annan väg, för på själva vårrusetdagen stänger de ju av en väg bland annat för att man ska kunna springa.


Ni andra som ska springa vårruset, hur tränar ni???

jag som skulle hinna med så mycket igår, tackade nej till ett friskis och svettispass  med T, till och med, för att jag hade så mycket att göra. men vad händer? jo mensvärk såklart. Hela dagen gick bort : ( positivt var att jag tror att mitt kalciumätande har hjälpt en del mot mensvärken i allafall, för den var inte riktigt lika hems som vanligt. Tyvär så är det så att jag tvärt emot alla andra tydligen inteblir bättre av att röra på mig utan när jag har mensvärk ska jag helst vara så stilla som möjligt. är bätttre idag men sov länge eftersom värken drog in på en bra bit av natten också...

Tänkte försöka komma ut en stund, få lite frisk luft och solljus. Sen vill jag verkligen komma igång och jobba på uppsatsen, måste skriva klart den så att den slutar hänga över mig och så att jag får en vettig chans på de få tjänster som finns.

I natt roade jag mig med att läsa om en gammal bok från tonårstiden. jag går igenom någon slags nostalgiperiod nu då jag bara vill läsa gamla böcker jag läst förut. Boken i natt heter "Klart morsan ska ha nya tuttar" av anika Borgdalen. Den var inte riktigt lika bra som jag mindes den, men den är ju inte direkt skriven för min åldersgrupp :D och jag vet att jag älskade den i högstadiet så som den goda bibliotekarieaspirant jag är så tipsar jag såklart ifall någon tonåring letat sig hit :D

på torsdag ska jag i alalfall till viktväktarna. på något sätt längtar jag nästan dit, för även om jag kan klara av att upprätthålla mina points så känns det svårare och mer löst i konturerna när jag inte varit där och vägt mig och fått lite nya saker att fundera över på mötet.

jag är också lite ur fokus just nu, stressar över uppsatsen och drömmer mardrömmar. det har varit lite som egtt nyår för mig nu.  Det har gått ett år nu sen min pappa blev dödsjuk i hjärnhinneinflammation i Thailand och det var starten på hela mardrömsåret när han först var sjuk och man inte visste något, han blev frisk och när han precis blivit frisk så dog min svärfar (dagen efter jag talat med pappa och han verkligen var klar i huvudet igen) och sen kom pappa hem från thailand och på dagen 7 veckor efter det att han blev sjuk i thailand och på dagen 6 veckor efter att min svärfar dog så kom det hit två poliser och ringde på dörren och berättade att pappa hittats död i sin lägenhet. Det visade sig senare att han dött 3 dagar tidigare av obehandlad lunginflammation. Och sen flyttade vi till en ny lägenhet samtidigt som vi skulle ha hand om två dödsbon och innan det var det begravningar osv och så skulle man samtidigt försöka jobba och tjäna ihop sitt levebröd och sörja. Hela året har varit en enda röra och jag har väl aldrig riktigt slappnat av efter det att pappa dog, för när man inte trodde att det kunde hända något mer så hände det, och jag spänner mig för att jag är orolig att det ska hända mer saker (det har redan hänt en hemsk sak till med en närstående), jag undrar när man känner sig säker på livet igen...det har varit mycket död de senaste åren (bland annat två gamla klasskompisar, en gammal ungdomsbekant och flera i samma ålder som man själv "som man visste vilka det var"). jag är glad att det här året har gått slut nu, men årsdagar river upp såren, , staren på mardrömmen den 1/2 och sen kommer det datum på datum som jag helst av allt vill glömma men som vi, jag och min man,  alltid kommer att minnas. Det kanske inte är konstigt att man var trött i slutet av året...

har varit på gymmet och fått lite endorfiner utsläppta i hjärnan inför helgen. Hoppas att alal får en superdupertoppenhelg!

Bjuder på en favorit

idag skolkar jag från mitt vv-möte. jag är minst lika uppsvälld som förra veckan (om inte mer, jag känner mig som den där jättefinnen på min kind borde känna sig), och ryckte in på jobbet igår för en som var sjuk, så jag kände att istället för att stå där och få ännu ett plus i min medlemsbok så vill jag vara hemma och ta igen missade pluggtimmar framför datorn. Detta är dock inget som ska upprepas alltför många gånger, jag tror att det är viktigt att gå dit, och har dessutom fått en ny kompis där som jag tycker att det är roligt att träffa, men just idag så blir det inget i allafall. imorgons ak jag dessutom iväg på ett viktigt möte så då missar jag fler pluggtimmar, och jag behöver verkligen skriva nu.

Denna vecka blir det alltså ingen viktredovisning.

Anna goes drömmande till deras hemsida....


Å, jag är så sugen på lite nya träningskläder. jag har ett favoritmärke som jag aldrig kommer att köpa något ifrån eftersom det är älldeles för dyrt (och i dagsläget skulle jag säkert inte få på mig dem heller) , men ack så snygga träningskläder finns det där: Titta är gratis i allfall, så jag bjuder er på en titt på Jackie goes jogging. Tänk att få susa förbi alla i vårruset sådär elagenat klädd!!!


Köpte för inte så länge sen nya träningsbyxor från ELLOS. hade redan likadana + en jcka och det var rea, så nu har jag i allfall så jag klarar mig, köpte ett par lika i en mindre storlke också, så kan man fortfarande använda jackan med rätt brallor när jag blivit smalare. Har precis slängt in en jättetvätt med t-shirts, maken har måååååååånga och jag tänkte sno några av de mer sällan använda till att träna i. man måste vara om sig och kring sig.

Vad tränar ni i för kläder????

och såklart:

GRATTIS Lina som nu fått sin operationstid!

och glöm inte att rösta på heartsick, är bara några dagar kvar nu!!!!

Jag undrar om jag kommit i puberteten igen, har symptom som jag minns från när man gick i femman-sexan någongång, den td som jag kallar "de flottiga hårens tid". jag har nämligen fått den största finne jag någonsin haft, den är så stor att jag har varit tvungen att fota den bara för att ha som bevis för att ingen kommer att tro mig annars. Den är så stor att den borde ha ett eget personummer och den bor på min kind. och mitt hår har startat flottfabrik. kanske arbetar finnen där. På nätterna när jag sover så klättrar den kanske upp i fabriken och hjälper håret att tillverka flott. Det är möjligt att de ligger i maskopi med mitt schampomärke som vill att jag ska behöva tvätta håret så ofta så ofta...

man kan ju hoppas att den här nypuberteten inte leder till mer kvinnliga former, för det har jag redan tillräckligt. och att jag inte börjar dras mot sibyllakiosken för att hänga utanför...

(Eftersom att jag har finsk påbrå så gilalr jag egentligen inte att man kallar acne för finne och finnar. jag vet inte varför man gör det heller, är det något rasistiskt? Med tanke på vad finnarna fick gå igenom och stå ut med när de invandrade hit efter kriget för att arbeta så skulle det inte förvåna mig.)

Wanja som jag bloggade om för några dagar sen är med i Aftonbladet igen och delar med sig av sina träningstips!!!

hela lördags eftermiddagen och kvällen har spenderats framför en dator skrivandes på min magisteruppsats. Tre sidor ren text blev det idag och en hel del researcharbete. Mitt ämne är kopplat till EU och gissa om EUs vägar inte är outgrundliga men många gånger svåra att följa och förstå : )

Tänkte vara lika duktig imorgon, så ni lär inte se mycket av mig här på bloggen nu i helgen, och kanske inte så jättemycket kommande veckan heller, då jag vill lägga så mycket tid som möjligt på uppsatsen istället, varje ord som skrivs är ett ord närmare befrielsen....och vad gör man inte för att bli en het bibliotekarie? 

I sökandet efter ett mail som har med min uppsats att göra kollade jag igenom en massa gamla mail som jag inte kände igen namnet på avsändaren på. Hittade då en länk till Karin som gjort en fin hemsida om sin vikt och sin Gastric bypass-operation. även om det är Lina och inte jag som ska opereras så tyckte jag att sidan var jätteintressant och det var roligt att se bilder på resultatet.

Börjar för övrigt bli jättetrött. har gett upp skrivandet och sorterar upp mitt material istället, det behövs ju också göras.


är sjukt jättestressad och orolig över att jag inte sk ahinna färdigt med uppsatsen i tid, men jag vet också att när jag väl är färdig så kommer jag känna en lättnad så enorm att den inte går att beskriva i ord, så det är bara att jobba på.

Någon som har några knep för hur man förgyller pluggningarna? jag kan ju inte sitta här vid datorn och äta godis...