Ett VIKTigt beslut

Lina har på sin blogg lagt ut före och efterbilder av bukplastiken och jag måste verkligen säga att man ser stor skillnad!!!! Tycker att hon har varit väldigt modig som gjort både gastric bypassen och denna bukplastik. Det är ingen liten sak att operera sig, och jag vet hur mycket hon har fått kämpa både under livet innan operation ens kommit in i någon tanke (Lina och jag har kännt varandra länge), för att få bli prövad för att få operation, året inann operationen för att "visa sig värdig" eller vad man ska kalla det, efter operationen med läkningar och omställningar etc och så nu då med läkning och sånt efter den nya operationen, så de människor som kallar såna här operationer för quick-fix vet inte vad de talar om!!!! med det här inlägget ville jag egentligen bara säga grattis till Linas nya fina mage och bra kämpat!!!

jag visste det ju tidigare, men innan jag fick barn och därmed faktiskt inte kan gå och lägga mig när jag vill, eller måste gå upp mitt i natten ibland flera gånger, som värst en gång i timmen så förstod jag det ändå inte riktigt: hur viktigt det är med sömn. jag visste att jag kan ha ett uselt morgonhumör efter en natt med dålig sömn, men jag visste inte HUR uselt. Sömnen är verkligen superviktig för ens välbefinnande, och vi jobbar på att få mer av den varan här i familjen, men det är svårt. Vi håller som bäst på att öva in nya rutiner kring sovandet och försöker få dottern att somna utan att ammas, vilket hon tar som en presonlig förolämpning, efter 4-5 timmars "nattning" utan annat resultat än att alla tre är helt slut men igen sover så ger jag efter för tuttkraven bara för att få sova, vilket resulterar i att dottern vaknar upprepade gånger under natten och får panik över att tutten och mamman plötsligt är borta och man ligger i spjälsängen mol allena. Har köpt in boken "somna utan gråt" och den metoden verkar jättebra, men jag orkar eller hinner aldrig läsa klart bokjäkeln så det blir varken hackat eller malet med det, men jag har bestämt mig ändå för att ta tag i det, för jag VÄGRAR skrikmetoder som feminutersmetoden, jag skulle själv inte vilja ligga och gråta och skrika mig till sömns och utsätter heller inte min dotter för det, tycker att metoden är elak, speciellt när så små barn inte har någon direkt tidsuppfattning heller, fem minuter kan lika gärna vara 5 timmar. Men det är ju kanske inte så snällt heller att låta dottern somna i famnen ammandes för att sen vakna i sängen och undra vart famnen och tutten tagit vägen. Vi är bestämda på att fixa det här, och vi kommer såklart att göra det, men nu på kvällarna känns det som att vi kommer att hålla på tills dottern fyller 20 minst. Det jag ösnakr mig just nu mest av allt är en hel natts god sömn. Vilket kommer att bli såvrt även av den anledningen att jag har sömnproblem också, "vaknar" men fortsätter att drömma och tror att jag är på ställen där jag inte är osv.

Frågan är hur viktig är sömnen för vikten? Tydligen jätteviktigt enligt MåBra och andra artiklar jag läst förut. Hur ska det då gå för mig? Nu ska jag gå och vila om jag hinner innan dottern vaknar. Hoppas ni har läst det här inlägget, jag har offrat en chans till sömn för det : )

Datum: 14/11 2010
Startvikt 17/10 2010: 82,1 kg
Vägning sen start: 4
veckor sen start: 4
Vikt denna vägning: 80,5 kg
Sen förra veckan: minus 1,1 kg
Sen viktväktarstart: Minus 1,6 kg
Sen förlossningen den 11/3 2010, då jag vägde 100 kg: - 19,5 kg
Nästa delmål: 79,9 kg
Kvar till nästa delmål: 0,6 kg
Slutmål: 62 kg
Kvar till slutmål: 18,5 kg

Kommentar: Bättre än väntat, lyckades visserligen sluta tröstätandet, men har inte skrivit i listan och räknat propoints alls, har inte heller ätit särskilt bra mat. och inte varit ute och gått så mycket heller, vilket märks, jag känner mig trött och tung och långsam. Veckans mål är att komma igång med räknandet och planerandet igen, ätas bra mat med nyttigheter i och att komma ut och röra på mig och få ljus så att jag blir piggare. Hopas på att kunna ha nått fram till nästa delmål till nästa vägning, skulle känas skönt.

Min mormor dog i Fredags. Det är på grund av detta som jag inte skrivit något här i bloggen. jag har nämligen inte klarat av att sätta mig ner och skriva just de orden och därigenom erkänna att det har hänt, och jag har kännt att det skulle kännas konstigt att skriva om andra saker och inte nämna detta. vi fick reda på det när vi precis hade packat in i bilen och skulle åka iväg på vår efterlängtade Göteborgsweekend.

Det kanske verkar jättekonstigt i folks ögon att vi åkte ändå, men jag valde att göra så efter att ha pratat igenom det med man och med min mamma, som verkligen på riktigt insisterade på att vi skulle åka dit och inte hem till henne vilket var min första impuls. Det känndes bra att få åka och krama min kusin A-K i Göteborg också, hon har ingen släkting i närheten där, och var såklart även hon jätteledsen över det här med mormor.

Mest tror jag att vi åkte för att jag inte klarade av att ta in vad som hänt, jag har försökt förtränga det in i det sista, och jag vill helst inte tänka på det eller prata om det nu heller, det är för mycket. Mormor var gammal, mormor var sjuk i perioder, jag vet det. Men det är så svårt att gå med på att mormor är död, för mig var hon odödlig, hon skulle alltid finnas där, baka bullar och skratta sitt hesa skratt. Mormors kök har under hela mitt liv fungerat som ett torg i en liten by, det har varit där alla i släkten har gått, man har fått sig lite fika eller en bit mat, pratat lite, träffat andra i släkten, eller som barn blivit omplåstrad, fått höra en historia eller två om hur det var förr, titttat på när mormor har bakat eller lagat mat. mormor var mer än en människa i släkten, hon var en grundplåt. och hon var den snällaste lilla tant ni kan tänka er, hon var älskad och omtyckt av alla och dömde aldrig någon annan, jag har aldrig hört mormor yttra ett ont ord om någon, hon bara bjöd in folk, gav dem en bulle och lite kärlek.

En gång när mormor var sjuk skickade hemköp som var hennes stammisaffär blommor till henne, det kan kanske skvallara lite om hur omtyckt mormor var. Det ska tydligen ha varit grannar på gården där mormor bodde som började storgråta när de fick veta att hon dött, det kanske vittnar lite om hur omtyckt mormor var. Alla kände mormor. Jag och många av mina kusiner växte upp på mormors gård, vi bodde där och var grannar och sparng in och ut i varandras och mormors lägenhet. Mormor skrattade alltid, hur sjuk hon än var.  Sista gången jag pratade med henne drågade jag hur hon mådde och hon räknade upp lite krämpor, sen sa hon "Äh, det är bara skit med gamla kärringar" och så skrattade hon sitt hesa skratt.

 Mormor älskade barn, födde 8 själv, har massor av barnbarn, och flera barnbarnsbarn och hon älskade allihop. När jag pratde med henne i telefonen fick jag redogöra för allt som dottern gjort och man hörde hur mormor njöt av att höra det. Hur ledsen jag än är kan jag inte låta bli att vara lite glad för mormors skull, hon fick dö precis som hon ville, hemma, i sin egen säng, i sömnen. Hon var livrädd för sjukhus och för att hamna "på hem".  Men jag tycker synd om morfar, att hitta sin livskamrat senda 54 år död i sängen...det kan inte vara en lätt sak.


Mormor var en feeder, hon älskade att göda folk med bakverk och god mat, hon lagade alltid mat för ett kompani ifall någon skulle titta förbi. Och jag har väl gödit mig själv under dessa dagar kan man säga, det är så jag har hanterat det här med mormor, förtängt det och ätit godis istället, så på söndag lär plusset bli mer än 100 gram, men jag får ta det.

Själv var mormor pytteliten, hennes rullator räckte mig bara upp till knäna, och jag är inte särskilt lång själv. när jag var liten sa jag att om mormor krympte mer så kunde hon få bo i mitt dockskåp.

Nu hoppas jag att mormor har det bra där hon är, att någon passar upp på henne med kaffe och bullar och att hon får bo i ett stort palats och att hon skrattar lika mycket.

Ska bli skönt att ta sig ett bad, vi har ju inget badkar hemma och jag får inte plats i diskhon...




I några dagar gjorde jag avsteg från planen och planerade inte maten i förväg och det blev kaos, jag lyckades hålla mig till viktväktarvägen ändå, men det blev onödigt jobbigt, så det är tydligen värt den där extrastunden på kvällen att lägga in saker i förväg i checklistan för att sen bara kunna pricka av det under dagen. I helgen Fredag-söndag blir det dock ett rejält avstamp, jag ska nämligen på weekend till Göteborg. Där ska jag bada badkar och äta räksmörgås och eventuellt träffa ett par kompisar (om de är friska), det är det enda som är uppbokat, så just nu sitter jag och försöker skriva en packlista, det är lite extra att tänka på när man reser någonstans med en bebis. jag har som vanligt superångest över bilfärden, jag är alltid rädd att krocka när jag ska åka bil, tror att det sitter i mycket för att jag har varit med i ett par bilolyckor som slutade bra, men som hade kunnat bli riktigt illa, änglavakt brukar det ju kallas, jag hoppas att jag får med mig min vaktängel på Gbg-resan också. men i allafall, jag har ju redan från början bestämt att anpassa vv-programmet till mig istället för tvärtom, det gjorde jag under mina vv-månader innan jag blev gravid och det gör jag nu ockås, det innebär att jag INTE tänker räkna prpoints under resan. Däremot tänker jag inte heller göra alltför stora utsvävningar, men lite god mat ska det bli, jag får försöka välja rätt, jag har efter att ha läst och läst om mat och vikt och motion sen jag var 13-14 år en bra kunskap om vad som är "bra" och "dålig" mat (det är inte i det mitt viktproblem sitter). Vet inte hur det blir med vägningen, jag kan ju inte gärna släpa med mig vågen til Gbg...eller kan man det?

Nu ska jag fortsätta att grejja lite här medan snuttgurkan sover...fast ska jag tro hennes inre klocka så kommer hon vakna om ca en kvart...

Datum: 24/10 2010
Startvikt 17/10 2010: 82,1 kg
Vägning sen start: 1
veckor sen start: 1
Vikt denna vägning: 80,5 kg
Sen förra veckan: -1,6 kg
Sen viktväktarstart: - 1,6
Sen förlossningen den 11/3 2010, då jag vägde 100 kg: - 19,5


Nästa delmål: 79,9
Kvar till nästa delmål: 0,6 kg
Slutmål: 62 kg
Kvar till slutmål: 18,5 kg

Kommentar: Den här veckan verkar ju ha gått bra, jag vill ju egentligen gå ner högst ett halvkilo per vecka pga att jag ammar, men jag får ju ändå erkänna att jag är väldigt GLAD över resultatet!!!! Hr inte tränat någonting, och bara gått korta promenader med vagnen pga halsen.

Får skriva ett snabbt inlägg, det är sent och jag behöver sova. Anledningen till att jag sitter uppe är att jag suttit och gjort min viktväktarplikt och planerat morgondagens mat, passade dessutom på att fila lite på lördagens meny på en gång. annars har kvällens aktiviteter bestått av diskning och dammsugning, välbehövligt, hinns inte med under dagarna då jag har en liten klängapa här som helst vill sitta i mammas famn och som då och då förvandlas till äventyrare och vill undersöka alla vassa kanter och stickkontakter och resa sig mot saker som inte är stadiga. var hon än är, i eller utanför famnen så blir det inte mycket hushållsarbete gjort.  Gör ju inte saken bättre att vi gör om här hemma, så allt har inte några platser att läggas på än, och då samlar det sig på andra ställen i högar : D men sånt är livet, ska försöka komma i kapp lite med städningen på lördag. imorgon blir det långsam promenad med en stackars T som har ont i ryggen, det blir nog munnen och rösten som får mest motion under den promenaden :D min hals vill fortfarande inte ge med sig, men jag LÄNGTAR tills jag kan träna normalt igen. nu ska jag gå och försöka få lite sömn, vet inte hur pass mycket det blir, inatt så vaknade jag ungefär en gång i timmen av en dotter som vaknat, det går lite i perioder det där med sömnen, och det är väl bara att acceptera, hon är i allafall världens ljuvligaste och finaste människa, min lilla snuttgurka, mitt hjärtegryn!!!!

Mina första två dagar som viktväktare har gått bra tycker jag, det är lite pill innan man kommit in i det ordentligt, det är ju inte samma points längre och nu håller jag ju på med onlineverktyget. jag har gjort så att jag planerat och fyllt i checklistan online kvällen innan, skrivit upp i en anteckningsbok det jag planerat att äta, som en liten meny nästan : ) och så äter jag det jag skrivit och prickar av. om jag ändrar något så gör jag en anteckning i boken på det och så för jag in ändringen på nätet när jag gör nästa dags matplan.

när jag når minus tre kg tänker jag ge mig själv en guldstjärna precis som man får på mötena och när jag når minus 10% så tänker jag ge mig själv mitt gamla 10%-nyckelring som jag fick under viktväktarvändan jag hade innan graviditeten! och så har jag en extra motivationsgrej,  för flera år sedan bad jag min kompis J göra en spelplan åt mig, där jag fick flytta en spelpjäs ett steg för varje tappat kg. Den plockade jag fram igen efter graviditeten, den hänger på väggen i badrummet, och så flyttar jag runt på en liten pappersfigur som J också gjort. så den spelplanen kommer inte att stämma överens med vv-nedgången, uatn den visar hur många kg jag gått ner sen 11 mars då dottern föddes. målet står på minus 30 där, eftersom det var ett mål då spelplanen gjordes, nu kommer jag gå till 30 och sen får jag flytta bakåt eller klippa ut 8 steg från den om jag vill fortsätta köra den till mitt nuvarande mål.


Såhär ser spelplanen ut, fast det är en gammal bild så spelfiguren står ett par steg längre fram nu! jag vägde ca 100 kg när jag kom in på förlossningen, nu väger jag ca 82, så jag har gått ner 18 kg sen dess.

Nu har jag registrerat mig på viktväktarna online, kör igång lite smått imorgon, men det blir en mjukstart på nån vecka så att jag lär mig sidan och programmet ordentligt. Strategin ser ut så att jag planerar dagen före vad som ska ätas nästa dag och skriver in i checklistan, om något ändras så ändrar jag det på kvällen den dagen det gäller, och så ska jag skriva en lista på mina vanligaste ätarsaker och propointsvärden på dem så att det blir lätt att kolla av. Vägning kommer att ske på söndagarna. Min målvikt är 62 kg, jag tror det blir lagom. Startvikt är 82,1 kg så jag ska totalt gå ner 20,1 kg. jag räknar med att bli klar någon gång nästa år, vill inte stressa. jag kör på samma princip som sist jag viktväktade: anpassa programmet efter mig själv, skippa pointsräkning men försöka hålla mig till rimliga proportioner när vi är bortbjudna, och ge mig själv tiden och energin till att räkna pointsen, motionera osv, för jag behöver få bli normalviktig och få vara det sen, jag orkar inte åka upp och ner som en jojjo med vikten, jag vill vara en bra förebild för mion dotter och jag vill pga det inte hålla på och viktnojja inför henne, jag vill att hon ska se en mamma som äter mat och godsaker och motionerar och mår bra! När jag nått målvikten ska jag aktivt arbeta för att behålla den.

För sakens skull:

Viktväktarstart 17/10 2010
Startvikt: 82,1
Nästa delmål: 79,9
Kvar till nästa delmål: 2,2 kg
Slutmål: 62 kg
Kvar till slutmål: 20,1 kg

Ett våldtäktsförsök i tisdags morse utanför en vårdcentral av en man i 50-årsåldern, en fullbordad våldtäkt natten mellan fredag och lördag av en man i 25-årsåldern i centrum (under tiden som det var 100 nattvandrare ute)... vad är det som händer? Inte för att jag trodde att alla våldtäkter skulle sluta efter att de gripit serievåldtäktsmannen, men jag trodde inte heller att de skulle hända lika ofta som innan. Häromdagen promenerade jag med dottern i barnvagn till makens jobb påå andra sidan stan för att hämta honom. Under tiden så var jag rädd för ALLA män jag mötte på vägen. Värst var det på ett ställe där jag var helt ensam (förutom sovande dotter i barnvagn) och en karl som gick efter mig. Det var nog inte så kul för honom heller, när mamman med barnvagn hela tiden tittade bakåt mot honom för att kolla vad han var, hysteriskt ringde alla nummer hon kunde komma på med sin mobiltelefon för att ha någon att prata med. Hädanefter blir det överfallsalarm och skunksprej som får följa med mig ut. Det är sorgligt. Har alltid gillat örebro, men nu funderar jag allvarligt på om vi kan flytta härifrån, om det är såhär nu, hur kommer det då inte se ut när dottern blir större och ska börja hänga ute om kvällarna?

Det här inlägget skrev jag i förrgår, men då publicerades det aldrig, jag försökte publicera det igår och det stod att det snart skulle publiceras, men icka sa nicke, så nu försöker jag igen.

ÄNTLIGEN!!!!!!! ÄNTLIGEN har polisen fått fatt i våldtäktsjäveln, som jag har väntat på den här dagen. Ringde min mamma och jublade direkt som jag hörde nyheten.

Helgen var jättefin, redan i fredags dök de första gästerna upp, i lördags var det dop och kalas efter dopet, min mamma och bror med familj sov över här så vi fick lite extra umgåstid och det var jätteroligt att träffa alla gäster, många hade åkt väldigt långt för att vara med.

Har fortfarande ont i halsen, drygt! Tänker börja på viktväktarna inom en snar framtid, behöver fixa och planera lite först bara, och städa hemma, annars kan jag inte koncentrera mig.

är inne i en tröttperiod just nu, 7 månader av nätter där man varit vaken mycket börjar ta ut sin rätt, men i natt var jag bara uppe 1 gång!!!!! Firar!

är det föresten fortfarande någon som läser den här bloggen?

idag är jag riktigt trött, dottern har kommit in i en period när hon  har svårt att somna på kvällen och vaknar ofta på natten igen, men det är bara att acceptera och försöka hänga i ändå. Nu är mina kläder ordnade för lördagen, fick med mig T ner på stan igår och shoppade lite, för första gången utan barn sen dottern föddes, och det gick jättebra, var dock tvungen att ringa hem och kolla så att allt var bra en gång (det visste jag att det var för annars så skulle ju maken ha ringt mig, men ändå, jag behövde höra det just då i allafall) och så fick jag ett mms av maken med en bild på dotterns allra första riktiga bajskorv : D Känns skönt att ha kläderna fixade. PÅ eftermiddagen åkte jag + familj till ICA Maxi och beställde doptårta och så köpte jag lite nytt smink för första gången på hur länge som helst (ett år????).

Idag grejjar vi lite här hemma, men innan det så gjorde vi något riktigt kul, vi var nämligen och grillade korv med F och hennes lilla 4-åriga tjej. det var jätteroligt och skönt att komma ut i friska luften.

Jag vägde mig imorse för att se hur det verkade och det var ganska bra, 81,9, vilket betyder att jag bara har 2,9 kg kvar till hur mycket jag vägde vid inskrivningen på bvc. Betyder även att jag gått ner 18,1 kg sen jag åkte in på förlossningen i mars. när jag når "inskrivningsvikten" på 79 kg så känns det som att jag når en milstolpe i det här, för då är jag liksom tillbaka på" viktnedgången" igen efter avstickaren in på "gravidgränd" (som bverkligen var väldigt värt det, min dotter är det bästa som hänt). Efter det så har jag bara 17 kg kvar till 62 som är min nya målvikt. och det vet jag att jag fixar. kanske inte lätt som en plätt, men det känns inte övermäktigt. jag ammar ju dessutom fortfarande, vet inte riktigt hur länge jag ska göra det, men det blir ett tag till i allafall och under den tiden får man inte gå ner hur mycket och snabbt i vikt som helst heller, då frigörs gifter i kroppen som kommer med ut i mjölken.

T försökte fresta mig med ett träningspass idag, och jag är sååååååå sugen, men står emot pga halsen. Får hoppas på nästa vecka istället, med lite tur kan jag träna med T på onsdag och min kompis F på torsdag (torsdagsträningen får inkludera barnen på något vis, hon har också en dotter, en fin tjej på 4 år). Och nästa helg ska vi vara värdpar för ett storkalas, vår lilla flicka ska nämligen döpas. Vi har lejt bort doplunchen och tårtkalaset till en restaurang och får på så vis lite lugnare än om vi skulle ha tagit hand om allt själva, men det är mycket att fixa ändå. Har beställt servetter, ljus och konfetti till bordsdekorationer på nätet, temat blir rosa, vitt och guld. Ljusen kommer vi att ha i värmeljushållare som vi köpte in till vårat bröllop. Tårtorna beställer vi från ICA MAXI. Till lunchen blir det soppa och smörgås. Vi blir 62 personer, alltså offantligt många, men det ska bli jätteroligt att träffa alla. Min stora ångest just nu inför dopet består i mina kläder...eller avsaknaden av snygga kläder i "jag födde för ett halvår sen och kroppen är helt förändrad"-storlek. Även om jag bara är lite mer än 3 kg över inskrivningsvikten på mvc förra året, så ser inte kroppen alls ut som den gjorde då, jag kan inte ha några kläder som jag hade då osv. Plus att jag ju måste kunna amma. När jag var på Ts fina bröllop i maj så hade jag amningstopp och kjol, men nu när jag har lite mer koll på amningarna så skulle det vara roligt att ha något annat än amningstopp på sig, och något annat än svart, jag har bara hittat svarta amningströjor som är
någorlunda snygga.

Har bestämt mig för att satsa på viktväktarna online efter dopet, kanske ta någon vecka efteråt och bara pusta ut och sen köra igång. Att det blir online beror på att jag just nu inte kan och inte vill vara hemifrån för mycket, plus att den enda vv-kursen jag skulle kunna gå är på kvällen och jag vågar inte cykla dit och hem i mörkret. Det får bli online först, kanske ändrar jag det framåt våren?

Usch vad trött jag är, har varit uppe säkert 4 gånger i natt, dottern har sovit jätteoroligt. Tur att det finns kaffe.